André Grétry – Wikipedia

André Grétry
FöddAndré-Ernest-Modeste Grétry
8 februari 1741[1][2][3]
Liège (kommun i Belgien)[4][5], Belgien
Död24 september 1813[1][6][2] ​eller ​14 september 1813[4]
Montmorency[4][5], Frankrike
BegravdPère-Lachaise[7][8]
Medborgare iFrankrike och Furstbiskopdömet Liège
Utbildad vidFondation Lambert-Darchis,
SysselsättningKompositör, författare[4]
Noterbara verkGuillaume Tell och Richard Coeur-de-Lion[9]
MakaJeanne-Marie Grandon
(g. 1771–)
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen[10]
Redigera Wikidata

André Ernest Modeste Grétry, född 8 februari 1741 i Liège, död 24 september 1813 på Rousseaus eremitage i Montmorency vid Paris, var en belgisk-fransk kompositör.

Av domkapitlet i Liège fick Grétry 1759 tillfälle att resa till Rom, där han under fem år var elev till Casali. Han insåg snart att hans fält inte var kyrkan, utan teatern, och han debuterade i Rom 1765 med Le vendemmiatrice. Via Genève återvände han till Paris, där emellertid hans Les Mariages samnites 1768 redan vid repetitionen på Stora operan gjorde fiasko. Då, när alla vänt honom ryggen och han bragts nära förtvivlan, tog sig den svenske ambassadören greve Creutz an honom och förmådde Marmontel att anförtro honom texten till Le Huron. Denna opera gavs redan samma år på Comédie italienne. Därefter utvecklade Grétry med framgång en förvånande alstringskraft.

Bland hans många (omkring 50) operor kan nämnas Le Huron (1767), Les Mariages samnites (1768), Lucile (1769; Le Tableau parlant (1769; Den talande tavlan, 1782), Sylvain (1770; Silvain, 1791), Les Deux Avares (1770; De bägge girige, 1778), Zémire et Azor (1771; Zemir och Azor, 1778), Le Magnifique (1773), Céphale et Procris (1773), Aucassin et Nicolette (1779), La fausse magie (1775; Den falska svartkonsten, 1792), Le Jugement de Midas (1778), L'Amant jaloux (1778; Andromaque (1780), Colinette à la cour (1782), Den svartsjuke älskaren, 1790), L'Épreuve villageoise (1784), Richard Coeur-de-Lion (1784; Konung Rikard Lejonhjärta, 1791), som ännu uppförs i Paris, Pierre le Grand (1790), Guillaume Tell (1791), La Caravane du Caire (samma år; Caravanen, 1796) och Les méprises par ressemblance (1786; De båda grenadiererna, 1877), alla med lycka givna i Sverige. År 1795 fungerade Grétry några månader som inspektor för konservatoriet; för övrigt hade han inget ämbete. Däremot överhopades han med hedersbetygelser och blev bland annat medlem av Institut de France 1796.

Grétry är i den franska komiska operans historia en epokgörande personlighet och spelar där ungefär samma roll som Gluck inom den stora operan. Sanning var det mål han angav i sina med Legrands tillhjälp skrivna Mémoires ou essais sur la musique (1789; nya upplagor i 3 band 1797 och 1829), och han gick till och med stundom för långt i minutiös deklamatorisk texttolkning. Harmoniseringen är hans svaghet, och instrumentationen överlät han vanligen åt sina vänner. Men i behaglig, uttrycksfull melodi står han i första ledet bland franska mästare, och han lämnade åt eftervärlden ett rikt arv, som sedan ytterligare riktades av Isouard, Boieldieu, Auber, Adam med flera. Statyer över Grétry restes 1809 i Opéra-comiques vestibul och 1842 i Liège (modellerad av Willem Geefs). En samlad upplaga av hans operor utgavs med början 1883 av Breitkopf & Härtel, under belgisk redaktion.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Asteroiden 3280 Grétry är uppkallad efter honom[11].

Musikverk

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Grétry, André Ernest Modeste, 1904–1926.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6c53qv0, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] International Music Score Library Project, IMSLP-ID: Category:Grétry,_André_Ernest_Modeste, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 7753, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] arkiv Storico Ricordi, Archivio Storico Ricordi person-ID: 2171, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] dödsattest, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Andre-Ernest-Modeste-Gretrytopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ C.-P. Arnaud, Recueil de tombeaux des quatre cimetières de Paris, 1817.[källa från Wikidata]
  8. ^ Pierre-François Piétresson de Saint Aubin & unknown value, Promenade aux cimetières de Paris, aux sépultures royales de Saint-Denis, et aux catacombes, 1826, s. 43.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.planethugill.com , läst: 22 april 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, www.leonore.archives-nationales.culture.gouv.fr .[källa från Wikidata]
  11. ^ Schmadel, Lutz D. (2007). Dictionary of Minor Planet Names – (3280) Grétry. Springer Berlin Heidelberg. sid. 273. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3281. Läst 31 augusti 2017 
  12. ^ Förteckning öfver svenska skådespel uppförda på Stockholms theatrar 1737-1863 och Kongl. theatrarnes personal 1773-1863 med flera anteckningar i Projekt Runeberg

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=André_Grétry&oldid=55710202”