Alliansen för Österrikes framtid – Wikipedia

Alliansen för Österrikes framtid
Bündnis Zukunft Österreich
BZÖ-Logo.svg
FörkortningBZÖ
LandÖsterrike Österrike
PartiordförandeHelmut Nikel
GrundatApril 2005
Politisk ideologiMarknadsliberalism
Högerpopulism
Euroskepticism
Socialkonservatism
Internationellt samarbetsorganInget
Europeiskt samarbetsorganInget
Färg(er)Orange
Europaparlamentet
Röstandel
0,00 procent
Mandat
0 / 18
Nationalrådet
Röstandel
0,02 procent
Mandat
0 / 183
Förbundsrådet
Mandat
0 / 61
Webbplats
www.bzoe.at
Österrikisk politik
Politiska partier
Val

Alliansen för Österrikes framtid (tyska: Bündnis Zukunft Österreich, BZÖ) är ett högerpopulistiskt och ekonomisk liberalt politiskt parti i Österrike. Partiet bildades 2005 av Jörg Haider och andra utbrytare ur Frihetspartiet (FPÖ). Nuvarande partiledare är Helmut Nikel.

BZÖ driver bland annat frågor om att återinföra gränskontrollerna som togs bort i och med Schengensamarbetet och att utländska medborgare som begår brott ska få avtjäna sina straff i sina hemländer.[1] BZÖ förespråkar privatiseringen av den statliga järnvägen ÖBB och det statliga TV- och radiobolaget ORF.[2][3]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

BZÖ bildades 2005 av Jörg Haider och andra utbrytare ur Frihetspartiet (FPÖ) som då ingick i en koalitionsregering med det kristdemokratiska Österrikiska folkpartiet (ÖVP). Fram till nationalrådsvalet i oktober 2006 bestod regeringen sedan av en koalition av ÖVP och BZÖ.

I Europaparlamentsvalet 2009 fick BZÖ 4,6 procent av rösterna men inget mandat. Först efter att Österrikes antal Europaparlamentariker utökades till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 fick BZÖ 1 mandat.

I valet till nationalrådet i september 2013 hamnade partiet på 3,5 procent och åkte därmed ut ur nationalrådet. Som följd avgick Josef Bucher som BZÖ:s partiledare och Gerald Grosz utsågs till hans efterträdare.[4] Ewald Stadler som vid den tidpunkten hade varit BZÖ:s enda ledamot i Europaparlamentet uteslöts ur partiet på grund av kritik mot partistyrelsen. Han grundade sedan ett nytt parti, Reformkonservativerna (tyska: Die Reformkonservativen, REKOS), inför Europaparlamentsvalet 2014.[5]

Trots motgången i nationalrådsvalet 2013 bekräftade BZÖ i januari 2014 att ställa upp i Europaparlamentsvalet i maj samma år.[6] Den 25 februari meddelade BZÖ att Ulrike Haider-Quercia, som är partigrundaren Jörg Haiders dotter, hade utsetts till sin toppkandidat.[7] Hon drog dock tillbaka sin kandidatur den 8 april eftersom hon ansåg att BZÖ:s (högerpopulistiska) rykte skadar henne och hennes familj.[8] Därpå utsågs den sittande Europaparlamentarikern Angelika Werthmann som i valet 2009 kandiderade för Hans-Peter Martins lista till partiets första namn. I samband med sin kandidatur för BZÖ uteslöts Werthmann från den liberala ALDE-gruppen i Europaparlamentet.[9] BZÖ misslyckades med att ta ett mandat i valet och fick endast 0,5 procent av rösterna.

Efter det svåra bakslaget i Europaparlamentsvalet lanserade partiledaren Grosz en undersökning bland partiets 7 000 medlemmar för att ta reda på vilken politik partiet ska stå för i framtiden. Sammantaget var opinionen sådan att partiet ska positionera sig lite höger ut från mitten i det politiska spektrumet.[10] I november 2014 antog BZÖ ett nytt partiprogram där det slogs bland andra fast att asylsökande bör arbeta ideellt, ett "nej" till att gå med i Nato och privatisering av vattenförsörjning, en platt skatt på 25 procent och ett hårdare djurskydd.[11] I mars 2015 blev Johanna Trodt-Limpl ny partiledare.[12] Hon efterträddes av Helmut Nikel i juni 2017.[13]

Valresultat

[redigera | redigera wikitext]

Nationalrådsval

[redigera | redigera wikitext]
Val Andel Mandat Ref
2006
4,1 procent
7 / 183 [14]
2008
10,7 procent
21 / 183 [15]
2013
3,5 procent
0 / 183 [16]
2017 deltog ej 0 / 183 [17]
2019
0,0 procent
0 / 183 [18]

Europaparlamentsval

[redigera | redigera wikitext]
Val Andel Mandat Ref
2009
4,6 procent
0 / 17 [19]
2014
0,5 procent
0 / 18 [20]
2019 deltog ej 0 / 18 [21]

Partiledare

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=832838&rss=145
  2. ^ http://news.orf.at/stories/2007816/
  3. ^ http://oe1.orf.at/artikel/260978
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 februari 2014. https://archive.is/20140202191603/http://austriantimes.at/news/General_News/2013-10-18/49971/Haiders_BZ%D6_Party_collapses_in_Lower_Austria_. Läst 1 april 2014. 
  5. ^ http://europarl.europa.eu/meps/en/111026/Ewald_STADLER_home.html
  6. ^ ”EU-Wahl: BZÖ will antreten” (på tyska). ORF. 19 januari 2014. http://www.orf.at/stories/2214739/. Läst 19 januari 2014. 
  7. ^ ”EU-Wahl: Haider-Tochter Spitzenkandidatin des BZÖ” (på tyska). ORF. 25 februari 2014. http://www.orf.at/stories/2219858/. Läst 25 februari 2014. 
  8. ^ ”Mehr Unabhängigkeit gewünscht” (på tyska). ORF. 8 april 2014. http://www.orf.at/stories/2225435/2225436/. Läst 8 april 2014. 
  9. ^ ”EU-Wahl: Werthmann neue Spitzenkandidatin des BZÖ” (på tyska). ORF. 10 april 2014. http://orf.at/stories/2225672/. Läst 10 april 2014. 
  10. ^ ”Nach interner Umfrage: BZÖ bleibt als Partei bestehen” (på tyska). ORF. 14 augusti 2014. http://orf.at/stories/2241803/. Läst 14 augusti 2014. 
  11. ^ ”BZÖ beschloss neues Parteiprogramm” (på tyska). ORF. 30 november 2014. http://kaernten.orf.at/news/stories/2682063/. Läst 1 december 2014. 
  12. ^ ”Neue BZÖ-Chefin Trodt-Limpl sucht Sponsoren” (på tyska). ORF. 31 mars 2015. http://orf.at/stories/2271303/. Läst 20 april 2015. 
  13. ^ ”Helmut Nikel neuer BZÖ-Obmann” (på tyska). ORF. 4 juni 2017. http://kaernten.orf.at/news/stories/2847236/. Läst 5 juni 2017. 
  14. ^ ”Nationalratswahl 2006” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_2006/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  15. ^ ”Nationalratswahl 2008” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_2008/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  16. ^ ”Nationalratswahl 2013” (på tyska). http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_2013/start.aspx. Läst 2017-12-21 utgivare=Bundesministerium für Inneres. 
  17. ^ ”Nationalratswahl 2017” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_2017/start.aspx. Läst 21 december 2017. 
  18. ^ ”Nationalratswahl 2019” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191023201945/https://bmi.gv.at/412/Nationalratswahlen/Nationalratswahl_2019/. Läst 23 oktober 2019. 
  19. ^ ”Europawahl 2009, endgültiges Gesamtergebnis” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/europawahl/2009/EndergebnisE.aspx. Läst 8 juni 2014. 
  20. ^ ”Europawahl 2014, endgültiges Ergebnis” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/europawahl/2014/Gesamtergebnis.aspx. Läst 8 juni 2014. 
  21. ^ ”Europawahl 2019” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. https://www.bmi.gv.at/412/Europawahlen/Europawahl_2019/. Läst 25 juli 2019. 
v • r
Politiska partier i Österrike
Nationalrådet
Folkpartiet (ÖVP) (71) • Socialdemokraterna (SPÖ) (40) • Frihetspartiet (FPÖ) (30) • De gröna (26) (GRÜNE) (26) • NEOS (15) • Partilös (1)
Förbundsrådet
Folkpartiet (ÖVP) (22) • Socialdemokraterna (SPÖ) (21) • Frihetspartiet (FPÖ) (16) • De gröna (GRÜNE) (2)
Europaparlamentet
Folkpartiet (ÖVP) (7) • Socialdemokraterna (SPÖ) (5) • Frihetspartiet (FPÖ) (3) • De gröna (GRÜNE) (2) • NEOS (1)
Mindre och regionala
Historiska
Läs gärna mer om Österrike • Politik i Österrike • Europeiska unionen
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Alliansen_för_Österrikes_framtid&oldid=53880659”