Bengalgam – Wikipedia

Bengalgam
Status i världen: Akut hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteGyps
ArtBengalgam
G. bengalensis
Vetenskapligt namn
§ Gyps bengalensis
Auktor(Gmelin, 1788)
Utbredning
Utbredningsområdet för bengalgam i rött.
Synonymer
Asiatisk vitryggad gam

Bengalgam[2] (Gyps bengalensis) är en fågel i familjen hökar[3] hemmahörande i Syd- och Sydostasien. På 1980-talet uppskattades den vara "världens vanligaste rovfågel"[4] med flera miljoner individer, men sedan dess har den minskat mycket kraftigt i antal till följd av förgiftning från veterinärmedicinen diklofenak. 2018 uppskattades populationen till färre än 15 000 individer och arten kategoriseras sedan 2000 av internationella naturvårdsunionen IUCN som akut hotad.

Utseende

[redigera | redigera wikitext]

Bengalgamen är en typisk, medelstor gam med fjäderlös hals och nacke, breda vingar och kort stjärt. Denna art är minst av gamarna i släktet Gyps, men fortfarande en mycket stor fågel med en kroppslängd på 75-93 centimeter. Fågeln kännetecknas av vitt hals och halskrage, samt vitt på rygg, övergump och undre vingtäckare som kontrasterar med den i övrigt mörka fjäderdräkten. Kroppen är svart och armpenorna silvergrå. Huvudet har en skär anstrykning och näbben är silverfärgad. Ungfågeln är mestadels mörk och tar fyra till fem år att få den adulta fågelns fjäderdräkt. I flykten syns en mörk bakkant på vingen samt ett vitt band på undersidan. Undre stjärttäckare är svarta.[5]

  • Juvenil.
    Juvenil.

Utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer från sydöstra Iran, Afghanistan (möjligen oregelbundet) och Pakistan österut genom Indien och Nepal till Myanmar, södra Kina (Yunnan) och Indokina, tidigare även Malackahalvön.[6] I Iran har dock inga fynd noterats sedan 1972.[7] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Häckning

[redigera | redigera wikitext]

Bengalgamen bygger sitt bo på höga träd, ofta nära mänsklig bebyggelse. Allan Octavian Hume noterade 1896 att den föredrog banjan, Ficus religiosa, Terminalia arjuna och neem. Den häckar från november till mars, med äggläggning huvudsakligen i januari, vanligen i nära anslutning till andra par. Boet är en meter i diameter och 15 cm tjockt, fodrat med gröna löv. Honan lägger vanligtvis ett enda vitt ägg med blågrön anstrykning. Om häckningen misslyckas förstör honan boet.[8]

Ägget ruvas i 30-35 dagar. Ungen stannar i boet i tre månader efter kläckning. Boet återanvänds inte alltid och tas ofta över av rödhuvad gam eller stora ugglor som gråuv.[9]

Föda

[redigera | redigera wikitext]

Liksom andra gamar lever bengalgamen av kadaver från döda djur som den hittar genom att kretsflyga på hög höjd och följa andra asätare. Ett försök på 1800-talet placerades en död hund i en säck som hissades upp i ett träd ska ha bevisat att bengalgamen kan hitta as enbart med luktens hjälp.[10] Den ses ofta flyga och sitta i flock.[5]

Bengalgamen blir ofta aktiv när morgonsolen värmt upp luften så att termik kan bildas som fågeln använder för att kretsflyga. När den hittar as landar de kvickt och tar snabbt för sig. Den sitter ofta i ett närbeläget träd och har också noterats inta föda efter mörkrets inbrott. Bengalgamen domineras vid aset av den större arten rödhuvad gam.[11] Förutom as sväljer den även gamla och intorkade ben från små däggdjur.[12]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

I Sydasien

[redigera | redigera wikitext]

Bengalgamen var tidigare en mycket vanlig art på Gangesslätten i Indien och sågs till och med inne i stora städer sittande på alléträd. 1949 noterade Hugh Whistler i sin fågelguide att arten är "vanligast av alla gamar i Indien och torde vara välbekant för besökare till tystnadens torn i Bombay".[13] Före 1990-talet ansågs den vara ett störande element, framför allt för flygplanstrafik på grund av kollisionsolyckor.[14][15] Men 1990 hade arten redan blivit ovanlig i delstaten Andhra Pradesh, i Guntur- och Prakasham-distrikten. Jakt utförd av ursprungsbefolkningen Banda ansågs ligga bakom. Samma år orsakade en tropisk cyklon att ett stort antal boskap dog, men inga gamar syntes till vid de döda kropparna.[16]

Sedan 1990-talet har bengalgamen, liksom smalnäbbad gam, minskat med hela 99 procent i Indien[17] och andra länder i närheten.[18] Nedgången tros bero på förgiftning av veterinärmedicinen diklofenak. Rester i kadaver från boskap leder till njursvikt hos gamarna.[19] Undersökningar har visat att gamar (samt i viss mån andra fåglar) har en annorlunda blodförsörjning av njuren än till exempel njuren hos däggdjur, och hos gamar/fåglar tros diklofenak hämma blodflödet till njurbarken.[20][21] En annan veterinärmedicin, ketoprofen, har också konstaterats vara dödlig för gamar, möjligen även nimeluside.[22][23] Idag uppskattas endast mellan 3 500 och 15 000 individer finnas kvar.[1] Ett vidare bekymmer är att dödligheten verkar drabba hanar i större utsträckning än honor, vilket betyder att antalet häckande par är än lägre.[24]

I Sydostasien

[redigera | redigera wikitext]

Endast bestånden i Kambodja och Myanmar anses återstå, även om dessa är mycket små.[25] Arten försvann dock från Sydostasien nästan helt före diklofenak-krisen, troligen på grund av födobrist.[25]

Bevarandeåtgärder

[redigera | redigera wikitext]

I Indien blev diklofenak förbjudet inom veterinärmedicinen 11 mars 2006, i Nepal augusti 2006, i Pakistan strax därefter och i Bangladesh i oktober 2010. En ersättning har nu utvecklats som är ofarlig för gamarna, meloxikam.[26] Detta har lett till att diklofenak minskat i kadaver i Indien, i Nepal med 90% sedan 2006.[27] Fortfarande 2009 slussades dock diklofenak, fortfarande tillåtet att använda på människor, över till veterinärmedicinen via svarta marknader.[28] Som svar på detta förbjöd Indien 2015 alla diklofenakprodukter i större mängder än 3 ml (dosnivå anpassad för människan), vilket tros göra diklofenak för dyr och komplicerad att använda på boskap.[1]

Bevarandeåtgärder i övrigt omfattar uppfödning i fångenskap och återinplantering samt anlaga åtlar eller "gamrestauranger".[29] Två ungar kläcktes i fångenskap i januari 2007, tydligen de första i världen. Dessa dog dock efter ett par veckor, troligen på grund av oerfarenhet hos föräldrarna som var förstagångshäckare, ett inte ovanligt fenomen bland rovfåglar.[30] Flera "Vulture Safe Zones" (gamsäkra zoner) har utvecklats i Indien, Nepal, Pakistan och Bangladesh.[31][32]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] Birdlife International 2015 Gyps bengalensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  4. ^ Houston, D. C. (1985). ”Indian White-backed Vulture (Gyps bengalensis)”. i Newton, I.; Chancellor, R. D.. Conservation studies of raptors. Cambridge, U.K: International Council for Bird Preservation. sid. 456–466 
  5. ^ [a b] Rasmussen, P. C.; Anderton, J. C. (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Volume 2. Smithsonian Institution and Lynx Edicions. sid. 89–90 
  6. ^ Clark, W.S., Christie, D.A. & Kirwan, G.M. (2018). White-rumped Vulture (Gyps bengalensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52996 23 oktober 2018).
  7. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 72. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ Hume, A. O. (1896). ”Gyps Bengalensis”. My scrap book or rough notes on Indian ornithology. Calcutta: Baptist Mission Press. sid. 26–31 
  9. ^ Sharma, I. K. (1970). ”Breeding of the Indian white-backed vulture at Jodhpur”. Ostrich 41 (2): sid. 205–207. doi:10.1080/00306525.1970.9634367. 
  10. ^ Hutton, Thomas (1837). ”Nest of the Bengal Vulture, (Vultur Bengalensis) with observations on the power of scent ascribed to the vulture tribe”. Jour. Asiatic Soc. Bengal 6: sid. 112-118. https://archive.org/details/journalofasiatic61asia/page/112. 
  11. ^ Morris, R. C. (1935). ”Death of an Elephant (Elephas maximus Linn.) while calving”. Journal of the Bombay Natural History Society 37 (3): sid. 722. https://biodiversitylibrary.org/page/48733216. 
  12. ^ Grubh, R. B. (1973). ”Calcium intake in vultures of the genus Gyps”. Journal of the Bombay Natural History Society 70 (1): sid. 199–200. https://www.biodiversitylibrary.org/page/48290154#page/215/mode/1up. 
  13. ^ Whistler, Hugh (1949). Popular Handbook of Indian Birds. London: Gurney & Jackson. sid. 354–356. https://archive.org/details/popularhandbooko033226mbp 
  14. ^ Satheesan, S. M. (1994). ”The more serious vulture hits to military aircraft in India between 1980 and 1994.” (pdf). Bird Strikes Committee Europe, Conference proceedings. BSCE, Vienna. http://www.int-birdstrike.org/Vienna_Papers/IBSC22%20WP23.pdf. Läst 23 oktober 2018  Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ Singh, R. B. (1999). ”Ecological strategy to prevent vulture menace to aircraft in India”. Defence Science Journal 49 (2): sid. 117–121. Arkiverad från originalet den 4 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190304170558/http://publications.drdo.gov.in/ojs/index.php/dsj/article/view/3796/2183. Läst 4 mars 2019. 
  16. ^ Satheesan, S. M.; M. Satheesan (2000). ”Serious vulture-hits to aircraft over the world”. International Bird Strike Committee IBSC25/WP-SA3. IBSC, Amsterdam. http://www.int-birdstrike.org/Amsterdam_Papers/IBSC25%20WPSA3.pdf. Läst 23 oktober 2018  Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  17. ^ Prakash, V. et al. (2007). ”Recent changes in populations of resident Gyps vultures in India” (pdf). J. Bombay Nat. Hist. Soc. 104 (2): sid. 129–135. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121015072342/https://www.rspb.org.uk/Images/IndianVultureDeclines_tcm9-188415.pdf. Läst 23 oktober 2018. 
  18. ^ Baral, N. (2005). ”Population status and breeding ecology of White-rumped Vulture Gyps bengalensis in Rampur Valley, Nepal” (pdf). Forktail 21: sid. 87–91. Arkiverad från originalet den 4 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080704121157/http://www.orientalbirdclub.org/publications/forktail/21pdf/Baral-Vulture.pdf. Läst 23 oktober 2018. 
  19. ^ Green, Rhys E.; Newton, IAN; Shultz, Susanne; Cunningham, Andrew A.; Gilbert, Martin; Pain, Deborah J.; Prakash, Vibhu (2004). ”Diclofenac poisoning as a cause of vulture population declines across the Indian subcontinent”. Journal of Applied Ecology 41 (5): sid. 793–800. doi:10.1111/j.0021-8901.2004.00954.x. 
  20. ^ Meteyer, C.U. et al (2005): Pathology and proposed pathophysiology of diclofenac poisoning in free-living and experimentally exposed oriental white-backed vultures (Gyps Bengalis). Journal of Wildlife diseases, 41 (4), 707–716. (engelska)
  21. ^ Eriksson, Lisa (2010): "Utgör miljöförekomsten av diklofenak och ibuprofen en risk för vattenlevande organismer?". Slu.se. Läst 7 juli 2014.
  22. ^ Naidoo, V.; Wolter, K.; Cromarty, D.; Diekmann, M.; Duncan, N.; Meharg, A. A.; Taggart, M. A.; Venter, L.; Cuthbert, R. 2010. Toxicity of non-steroidal anti-inflammatory drugs to Gyps vultures: a new threat from ketoprofen. Biology Letters 6(3): 339-341.
  23. ^ Cuthbert, R.J., Taggart, M.A., Saini, M., Sharma, A., Das, A., Kulkarni, M.D., Deori, P., Ranade, S., Shringarpure, R.N., Galligan, T.H. & Green, R.E. 2016. Continuing mortality of vultures in India associated with illegal veterinary use of diclofenac and a potential threat from nimesulide. Oryx 50: 104-112.
  24. ^ Arshad, M.; Chaudhary, M. J. I.; Wink, M. 2009. High mortality and sex ratio imbalance in a critically declining Oriental White-backed Vulture population (Gyps bengalensis). Journal of Ornithology 150(2): 495-503.
  25. ^ [a b] ”White-rumped Vulture (Gyps bengalensis) — BirdLife species factsheet”. BirdLife.org. BirdLife International. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121015210029/http://www.birdlife.org/datazone/speciesfactsheet.php?id=3374. Läst 1 juni 2011. 
  26. ^ Swan, G.; Naidoo, V.; Cuthbert, R.; Green, Rhys E.; Pain, D. J.; Swarup, D.; Prakash, V.; Taggart, M.; et al. (2006). ”Removing the Threat of Diclofenac to Critically Endangered Asian Vultures”. PLoS Biology 4 (3): sid. e66. doi:10.1371/journal.pbio.0040066. PMID 16435886. 
  27. ^ Anon. 2008. Local increase in vultures thanks to diclofenac campaign in Nepal. Buceros 13(2): 5.
  28. ^ ”Society for Mahseer Conservancy”. mahseerconservancy.com. Arkiverad från originalet den 14 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160314162245/http://www.mahseerconservancy.com/vulture_monitoring.html. Läst 18 februari 2016. 
  29. ^ Gilbert, M.; Watson, R. T.; Ahmed, S.; Asim, M.; Johnson, J. A. (2007). ”Vulture restaurants and their role in reducing diclofenac exposure in Asian vultures”. Bird Conservation International 17: sid. 63. doi:10.1017/S0959270906000621. 
  30. ^ ”First Captive-Bred Asian Vulture Chicks Die”. 2007. http://www.planetark.com/dailynewsstory.cfm/newsid/40468/story.htm. Läst 1 juni 2011. 
  31. ^ Mukherjee, A., Galligan, T.H., Prakash, V., Paudel, K., Khan, U., Prakash, S., Ranade, S., Shastri, K., Dave, R., Donald, P. and Bowden, C. 2014. Vulture Safe Zones to save Gyps Vultures in South Asia. Mistnet 15(3): 4-9.
  32. ^ SAVE. 2014. A Blueprint for the Recovery of South Asia’s Critically Endangered Gyps Vultures.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Katalogdata
​ • Arkive: gyps-bengalensis, asian-white-backed-vulture/gyps-bengalensis​​​​ • EoL: 45515795​ • GBIF: 2480383​​​ • Inaturalist: 5368​ • ITIS: 175485​ • IUCN: 22695194​ • NCBI: 43491​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 96700​​​​ • Avibase: FC2346E6EF324F85​​ • Species+: 9510​ • Xeno-canto: Gyps-bengalensis​​​​​​
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bengalgam&oldid=55514782”