Brookit – Wikipedia

Brookit
Brookit från Balochistan
KategoriOxidmineral
Dana klassificering4.4.5.1
Strunz klassificering4.DD.10
Kemisk formelTiO2
FärgDjupt röd, rödbrun, gulbrun, brun eller svart
FörekomstsättTabellformad och tvärstrimmig, pyramidformad eller pseudohexagonal
KristallstrukturOrtorombisk
TvillingbildningOsäker på {120}
SpaltningSvag på {120}, i spår på {001}
BrottHalvmussligt till oregelbundet
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)5,5 - 6
GlansSubmetallisk
RefraktionBiaxial (+)
Ljusbrytningnα = 2,583 nβ = 2,584 nγ = 2,700
Dubbelbrytningδ = 0.117
Dispersion0,131 (jämför med diamant vid 0,044)
PleokroismMycket svag, gulaktig, rödaktig, orange till brun
TransparensOpak till genomskinlig
FluorescensEj fluoriserande
StreckfärgVit, gråaktig eller gulaktig
Specifik vikt4,08 - 4,18
Referenser[1][2][3][4]

Brookit är ett naturligt förekommande mineral av titandioxid formeln:TiO2, samma formel som mineralerna anatas och rutil men med annorlunda symmetri än dessa. Detta gör brookit till en polymorf av titandioxid. Brookit förekommer ofta som tunna plattor, mer sällsynt som pyramidala eller pseudohexagonala kristaller. Brookit är sällsynt jämfört med anatas och rutil och, liksom dessa former, uppvisar den fotokatalytisk aktivitet.[5] Brookit har också en större cellvolym än såväl anatas som rutil, med 8 TiO2 -grupper per enhetscell, jämfört med 4 för anatas och 2 för rutil.[6] Järn (Fe), tantal (Ta) och niob (Nb) är vanliga föroreningar i brookit.[3] Vid temperaturer över cirka 750 °C kommer brookit att återgå till rutilstrukturen.[7]

Brookit namngavs 1825 av den franske mineralogen Armand Lévy[3] efter Henry James Brooke (1771–1857), en engelsk kristallograf, mineralog och ullhandlare.[1]

Brookit är ett sprött mineral, med ett subkonkoidalt till oregelbundet brott och dålig spaltning i en riktning parallell med c-kristallaxeln och spår av spaltning i en riktning vinkelrät mot både a- och b-kristallaxlarna.[1][3][4] Tvilling är osäkert.[3][4] Mineralet har en Mohs hårdhet på 5,5 - 6, mellan apatit och fältspat. Detta är samma hårdhet som anatas och lite mindre än för rutil (6 – 6,5). Specifik vikt är 4,08 till 4,18, mellan den för anatas vid 3,9 och rutil vid 4,2.[3][4] Färgen är röd- eller gulbrun, mörkt brun eller svart.

Brookit är dubbelbrytande, liksom alla ortorombiska mineraler och den är biaxiell (+). Brytningsindex är mycket höga, över 2,5, vilket är till och med högre än diamant med 2,42. Som jämförelse har vanligt fönsterglas ett brytningsindex på cirka 1,5. Brookit uppvisar mycket svag pleokroism, gulaktig, rödaktig och orange till brun.[3][4] Den är varken fluorescerande eller radioaktiv.[1]

Brookit - kristallstruktur (illustration av enhetscell)

Brookitstrukturen är uppbyggd av förvrängda oktaedrar med en titanjon i mitten och syrejoner vid var och en av de sex hörnen. Varje oktaeder delar tre kanter med angränsande oktaedrar, vilket bildar en ortorombisk struktur.[8]

Brookit förekommer i naturen i alpinotypa sprickor och gångar, vissa magmatiska eller metamorfa bergarter samt i sediment som detritalt mineral.[9] Associerade mineraler är dess polymorfer anatas och rutil, men även titanit, ortoklas, kvarts, hematit, kalcit, klorit och muskovit.[4]

Typorten är Twll Maen Grisial, Fron Olau, Prenteg, Gwynedd, Wales.[3] År 2004 hittades brookitkristaller i Kharan, i Baluchistan, Pakistan.[3]

Arkansit är en variant av brookit från Magnet Cove, Arkansas, USA. Den finns också i Murun-massivet på Olyokma-Chara-platån i östra Sibirien, Ryssland, en del av Aldan-skölden.[10]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Brookite, 28 oktober 2023..
  1. ^ [a b c d] Brookite. Webmineral.com. Retrieved on 2011-10-14.
  2. ^ Gaines et al (1997) Dana’s New Mineralogy Eighth Edition. Wiley
  3. ^ [a b c d e f g h i] Brookite. Mindat.org (2011-09-17). Retrieved on 2011-10-14.
  4. ^ [a b c d e f] Brookite. Handbook of Mineralogy. (PDF) . Retrieved on 2011-10-14.
  5. ^ Di Paola, A; Addamo, M.; Bellardita, M.; Cazzanelli, E.; Palmisano, L. (2007). ”Preparation of photocatalytic brookite thin films”. Thin Solid Films 515 (7–8): sid. 3527–3529. doi:10.1016/j.tsf.2006.10.114. Bibcode2007TSF...515.3527D. 
  6. ^ Anatase and Brookite Arkiverad 17 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 2012-03-17. Wikis.lib.ncsu.edu (2007-05-08). Hämtad 2011-10-14.
  7. ^ Brookite (Titanium Oxide). Galleries.com. Hämtad 2011-10-14.
  8. ^ The Crystal Structure of Brookite. paulingblog.wordpress.com. 12 January 2010
  9. ^ Bonniers Naturguider - Bergarter och mineral/sid:121,122/Förlag: Albert Bonniers Förlag AB ,2005,/ ISBN 91-0-010458-2/Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd)
  10. ^ Arkansite on Mindat

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]