Citroën – Wikipedia

	Citroën
Huvudkontor	Saint-Ouen, Frankrike
Nyckelpersoner	Vincent Cobée; VD
Bransch	Biltillverkare
Produkter	Bilar; Kommersiella fordon
Antal anställda	13 900
Historik
Grundat	1919
Grundare	André Citroën
Struktur
Ägare	Groupe PSA; (1976–2021); Stellantis; (2021–)
Moderbolag	Stellantis
Övrigt
Slogan	"Créative Technologie"
Webbplats	Officiell webbplats

Citroën (franskt uttal: [sitʁɔɛn] ( lyssna)) är ett franskt bilföretag, grundat 1919 av ingenjören André Citroën (1878–1935).^[1]

Citroën har traditionellt tagit fram egensinniga och mycket tekniskt avancerade bilar, kanske bäst manifesterat genom den gashydrauliska fjädringen. För många är Citroën nog mest känt för sin lite annorlunda design. Citroën fick i början av 1970-talet stora ekonomiska problem och köptes upp av Peugeot och blev en del av PSA Peugeot Citroën. Bilarna har under senare år blivit betydligt mer konventionella jämfört med företagets tidigare excentriska skapelser. Citroën ingår sedan januari 2021 i koncernen Stellantis.^[2]

På vardaglig svenska kallas Citroën-bilar ofta cittror.

Citroën har haft stora framgångar i rally och bland annat vunnit Dakarrallyt och rally-VM.

Historia

Citroëns tidiga år

André Citroën skapade en speciell kuggtyp som gav säkrare kugghjul. Kugghjulstypen kallas pilkugg och är vinkelskurna på ett sätt som gör dem självcentrerande och samtidigt tystgående. Uppfinningen blev sedan logotypen för Citroën. Under 1930-talet kom Citroëns första storsäljare, den framhjulsdrivna Citroën Traction Avant. Denna bil var mycket modern, med framhjulsdrift, låg tyngdpunkt och goda vägegenskaper, och tillverkades till 1955. Företagets ekonomiska situation var dock allt annat än bra och Michelin köpte koncernen 1934.

2CV och DS

1948 kom den franska folkbilen då Citroën presenterade 2CV. Den skulle komma att tillverkas under fyra årtionden. 2CV var enkelt men sinnrikt konstruerad, med en 375 cc luftkyld boxermotor på 9 hk. Det sägs att grundkraven för modellen var att den skulle klara av att transportera 4 personer, vara bränslesnål och ha så mjuk fjädring att en bonde skulle kunna köra en korg ägg tvärs över en nyplöjd åker utan att äggen skadades. Bilen fick en mycket mjuk fjädring, bestående av en enda längsgående lång spiralfjäder per sida, och kopplad till hjulupphängningen med länkage. Den enkla modellen blev en storsäljare över hela världen och en självklar del av den franska stadsbilden. Under åren utvecklades modellen genom flera moderniseringar. Den fanns till och med som 2-motorig och 4-hjulsdriven och kallades då för 2CV Sahara.

1955 presenterades en av Citroëns mest typiska och framgångsrika modeller – DS. DS:en anses allmänt^{[enligt vem?]} ha varit långt före sin tid, med futuristisk design och exceptionellt modern teknik. DS:en gjorde succé vid premiärvisningen och blev snabbt en modern klassiker. Dessvärre krånglade den nya tekniken, och en förenklad version kallad ID tillkom. 1968 kom DS med en ny modern front som hade dubbla strålkastare, där de två inre följde rattens rörelser. Specialversioner användes för den franske presidenten och DS:arna var ständigt återkommande som franska statsbilar; många av dessa tillverkades av firman Chapron.

1960-talet

Citroën hade egendomligt nog bara två grundmodeller att erbjuda, där den ena var en enkel småbil och den andra en stor lyxig och tekniskt avancerad bil. För att fylla ut gapet något mellan dessa tog man fram modellerna Dyane och Ami, som båda baserades på mekaniska delar från 2CV. Särskilt Ami blev en succé i hemlandet, men båda modellerna var egentligen för små och motorsvaga för att konkurrera med modernare familjebilar.

GS/GSA

Det verkliga inbrottet i mellanklassen kom med GS. För att spara pengar i utvecklingsarbetet ville man använda så mycket som möjligt av befintlig teknik. Därför byggdes en 4-cylindrig version av 2CV:s luftkylda motor. Samtidigt använde man stora delar av hydraulsystemet från DS. Det fanns ursprungligen planer på att göra modeller med konventionell fjädring och även versioner med en något starkare vätskekyld motor. Detta blev dock inte av. Däremot kom en version med Wankelmotor (Bi-Rotor) som blev ett totalt fiasko. Citroën hade stora problem med den avancerade wankelmotorn och tvingades återkalla bilarna. De flesta av de 847 byggda GS Birotor, som de hette, kom att skrotas. GS som står för "Grande Serie" kom att tillverkas i stort antal och var en vanlig syn på europeiska vägar under sjuttiotalet. En annan tekniskt intressant variant var GS med C-Matic automatlåda.

Såväl GS som GSA levererades startvev som en nödlösning om startmotorn skulle gå sönder. Startveven var också vev till domkraften.

GS blev en relativt framgångsrik modell, trots att den hade en del problem med kvaliteten och så småningom med rosten. Den levde kvar ända in på 1980-talet och bytte så småningom namn till GSA, i samband med att den fick en något starkare motor, 5-växlad låda och riktig halvkombibaklucka. Karossformen var densamma på den ursprungliga modellen, men då var bagageluckan mindre, som på en sedan.

1980-talet

Efter GS/GSA kom modellen BX som ersättare. Namngivningen av modellerna blev nu mer konsekvent, med AX, BX och CX i olika storleksklasser. BX var liksom föregångaren försedd med gashydraulisk fjädring, men i övrigt var tekniken hämtad från koncernsyskonen hos Peugeot. Även om tekniken under skalet var lite mer konventionell, fick bilen en del ovanliga detaljer, t.ex. att bagageluckan och motorhuven tillverkades i plastmaterial för att spara vikt. BX erbjöds med fler motoralternativ än GS och GSA hade haft. Nu fanns även dieselmotorer och lite kraftigare bensinmotorer med fyrventilsteknik.

AX-modellen ersatte Citroën Visa som företagets minsta bil. Den var konventionellt uppbyggd för en småbil utan några märkestypiska tekniska lösningar. Parallellt med denna modell fortsatte även 2CV och Dyane att tillverkas, men de hade med sin ålderdomliga konstruktion mer en nostalgisk målgrupp.

PSA Peugeot Citroën

1975 lades tillverkningen av DS:en ner och ersattes av den nya stora modellen CX. Man köpte också in sig i italienska Maserati, vilket gav företaget ytterligare förluster men också den extravaganta Citroën SM. Äventyret GS Birotor och SM, samt oerhörda utvecklingskostnader för GS, som när den var färdig stals efter industrispionage av Renault (Blev Renault R 16), gjorde att företaget efter presentationen av modellen CX var bankrutt och togs över helt av Peugeot 1976.

Citroën CX slutade tillverkas 1990 och ersattes av Citroën XM som företagets flaggskepp. XM:en hade de klassiska Citroën-delarna med stor vikt lagd vid teknik och komfort. Citroën XM tillverkades fram till 2000 men fick till att börja med ingen efterträdare. Citroën hade då inriktat sig alltmer på enklare modeller där Citroëns prestigemodell ersattes av Citroën C5. Med C5 infördes en rad förbättringar, bland annat en ny hydraulvätska, LDS, till gasfjädringen. 2005 kom så äntligen åter en ny stor Citroën-modell då tillverkningen av Citroën C6 startade.

Uttal

På franska uttalas bilmärket /sitråänn/. Prickarna över e:et (trema) markerar att e:et inte skall uttalas som ett nasalljud, samt att det efterföljande n:et ska uttalas som ett vanligt n-ljud. Flertalet svenskar uttalar dock Citroën /sitråäng/ med eller utan nasalljudsändelse. Vill man undvika språkförbistring kan man dock utan problem använda smeknamnet cittra (plural cittror). Ett mindre populärt smeknamn är "sitt-å-träng".