Daniel Sparrsköld – Wikipedia

Daniel Sparrsköld
Född1686[1]
Död1 maj 1739[1]
Stockholm[1]
Medborgare iSverige[1]
Utbildad vidUppsala universitet[1]
Befattning
Notarie[1]
Häradshövding[1]
Auskultant, Göta hovrätt (1707–1709)[1]
Lagman i Östergötlands lagsaga (1721–1739)[1]
MakaAnna Elisabet Rudebeck[1]
Hedvig Christina Spens[1]
BarnBeata Margareta Sparrsköld (f. 1722)[1]
Jakobina Sofia Sparrsköld (f. 1725)[1]
FöräldrarErik Sparrsköld[1]
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Daniel Sparrsköld, född 1686, död 1 maj 1739 i Stockholm, var en svensk lagman.

Daniel Sparrsköld föddes 1686. Han var son till häradshövdingen Erik Sparrsköld och Margareta Hartvig. Sparrsköld blev 9 december 1701 student vid Uppsala universitet och 1704 notarie vid lagmansrätten i Bohuslän. Han slutade vid lagsmansrätten 1706 och blev 1707 auskultant i Göta hovrätt.[2]

Han blev 1709 häradshövding i Lösings, Östkinds, Björkekinds och Bankekinds härader, och i perioden 1718-1719 häradshövding över Norrköpings läns lagsagas första häradshövdingedöme, bestående av Bråbo, Finspånga läns, Lösings och Östkinds härader. Han blev 1721 lagman i Östergötlands lagsaga vilken tjänst han innehade intill sin död 1739.[3]

Han var innehavare av Stavsäter i Vists socken och Mems slott i Tåby socken.[2]

Sparrsköld gifte sig första gången med Anna Elisabet Rudebeck (1697–1719), som dotter till häradshövdingen Paul Rudebeck och friherrinnan Christina Ulfsparre af Broxvik,[2] och andra gången med grevinnan Hedvig Christina Spens (1690–1758), som var dotter till presidenten Jakob Spens och friherrinnan Beata Bonde. Hedvig Christina Spens var änka efter överstelöjtnanten Erik Ulfsparre af Broxvik. Sparrsköld och Spens fick tillsammans barnen Beata Margareta Sparrsköld (1722–1722) och Jakobina Sofia Sparrsköld (1725–1750) som var gift med landshövdingen Didrik Henrik Taube i Göteborgs och Bohus län.[2]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, vol. 7, Norstedts förlag, 1932, s. 425-427, läst: 13 februari 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Elgenstierna Gustaf, red (1932). Den introducerade svenska adelns ättartavlor 7 Schildt-Sture. Stockholm: Norstedt. sid. 426. Libris 10076761 
  3. ^ Almquist, Jan Eric (1954). Lagsagor och domsagor i Sverige : med särskild hänsyn till den judiciella indelningen. Del I. Stockholm: P.A. Norstedt & söners förlag. sid. 273 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]