Franska Ekvatorialafrika – Wikipedia

Franska Ekvatorialafrika
	Franska Ekvatorialafrika
	Afrique Équatoriale Française (franska)
	Federation av franska kolonier
	Flagga
	Franska Ekvatorialafrikas läge
Huvudstad	Brazzaville
Språk	Franska
Religion	Katolicism
Statsskick	Federation av kolonier
Sista guvernör	Pierre Messmer
Bildades	15 januari 1910
– bildades ur	Franska Kongo; (Franska Kongo; och Gabon); Franska Tchad; Oubangui-Chari
Upphörde	September 1958
– uppgick i	Centralafrikanska republiken; Tchad; Gabon; Kongo-Brazzaville
Areal	2 484 596 km² (1950);
Folkmängd	4 386 400 (1950)
Valuta	Ekvatorialafrikansk franc; CFA-franc (1945–)
Föregående	Efterföljande
	Franska Kongo
	Franska Tchad
	Oubangui-Chari
	Franska Kamerun
Centralafrikanska republiken
Tchad
Gabon
Kongo-Brazzaville
Franska Kamerun
Idag del av	Kamerun ; Centralafrikanska republiken ; Tchad ; Kongo-Brazzaville ; Gabon

Franska Ekvatorialafrika (franska: Afrique Équatoriale Française, AEF) var en federation av de franska kolonierna i Centralafrika,^[1] från Kongofloden norrut upp till Sahara. Den bestod av Gabon, Franska Kongo, Oubangui-Chari och Tchad.^[1] Generalguvernören fanns i Brazzaville. Federationen upplöstes 1958.

Historia

Grundläggandet av ett franskt kolonialvälde i Ekvatorialafrika härrör från tiden omkring 1840. En verklig framstöt erhöll emellertid den franska koloniseringen först genom Pierre Savorgnan de Brazzas expeditioner 1876—78 och 1879—82, varunder han uppför Ogoue och Alima nådde fram till Kongo och 1880 grundade Brazzaville som en stödjepunkt för kolonien Franska Kongo, motsvarande Gabon, Kongo och delar av Oubangui-Chari. En kraftig fransk expansion ägde senare rum åt norr och nordväst, varigenom hela Tchadområdet och Tibesti lagts under Frankrike.

De annekterade områdena förenades 1920 med det 1910 bildade generalguvernementet Franska Ekvatorialafrika, som styres av en generalguvernör, vilken vid sin sida hade ett råd. Vid federationens bildade 1910 bestod den av fyra territorier: Gabon, Franska Kongo, Oubangui-Chari och Tchad.

År 1911 överlät Frankrike delar av territoriet till Tyska Kamerun som ett resultat av Agadirkrisen. Territoriet återfördes efter Tysklands nederlag i första världskriget, medan det mesta av Kamerun blev ett NF-mandat och inkluderades således inte i AEF.

1934 upphävdes den administrativa indelningen i kolonierna Gabon, Moyen Congo, Tchad, Oubangui-Chari, och 1934 upphävdes den administrativa indelningen i kolonierna Gabon, Congo, Tchad, Oubangui-Chari, och Franska Ekvatorialafrika utgjorde sedermera en administrativ enhet under generalguvernören i Brazzaville.

Under andra världskriget kontrollerades det mesta av Franska Ekvatorialafrika av Fria Frankrike under ledning av Félix Éboué, förutom Gabon som kontrollerades av Vichyfrankrike fram till den 12 november 1940, då Vichy-administrationen övergav sina planer på att invadera Fria Frankrike. AEF blev senare under kriget ett strategiskt centrum för Fria Frankrikes aktiviteter i Afrika.

Under den fjärde republiken (1946–58) representerades federationen i Frankrikes parlament. Efter folkomröstningen i september 1958 blev territorierna istället autonoma delar av det Franska samväldet och federationen upplöstes. Territorierna uppnådde i augusti 1960 full självständighet.^[1]

Referenser

Noter

^ [a b c] ”Franska Ekvatorialafrika - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/franska-ekvatorialafrika. Läst 12 augusti 2017.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, French Equatorial Africa, 31 juli 2017.

Franska Ekvatorialafrika i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Franska Ekvatorialafrika.
Bilder & media

[:0-1] [a b c] ”Franska Ekvatorialafrika - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/franska-ekvatorialafrika. Läst 12 augusti 2017.

[1]