Elis Werner – Wikipedia

Elis Werner, 1927.

Elis Werner, född 5 juni 1877 i Örebro, död 8 mars 1947 i Säter, var en svensk arkitekt och målare.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Han var son till handlanden Olof Peterson (1835--1903) och Anna Maria Nilsdotter (1837-1920) och gift 1913 med Edith Victoria Holm (1888-1959) från Örebro. Werner flyttade 1892 till sin syster Elisabeth i Brooklyn där han avslutade sin skolgång. Werner arbetade som ritare hos sin svåger Magnus Dahlander fram till dennes återflytt till Sverige 1899. Han blev amerikansk medborgare i mars 1899. EW var sedan anställd hos Warren and Wetmore Architects i New York 1899–1902 och studerade arkitektur i Frankrike vid École des Beaux-Arts i Paris 1902–1907. Efter avlagd arkitektexamen 1907 återvände han till Sverige. Mellan 1908 och 1914 var han verksam i Örebro och bidrog till flera nybyggnationer i centrala och västra Örebro. 1912 fick han tillsammans med Albert Jonsson uppdraget att rita Centralpalatset, Örebro. 1914–1920 arbetade han på Isak Gustaf Clasons arkitektkontor i Stockholm där han bland annat arbetade med Timmermansordens hus i Stockholm och nya rådhuset i Södertälje. Från 1924 bedrev han egen verksamhet i Säter där han ritade församlingshemmet. Han har ritat ett flertal kyrkor i Dalarna och medverkat vid restaureringen av rådhusen i Säter och Hedemora. Tillsammans med Magnus Dahlander ritade han Kommunhuset i Grangärde.

Vid sidan av sitt arbete var han verksam som konstnär och deltog i Dalarnas konstförenings utställningar i Falun. Hans konst består av landskapsskildringar utförda i akvarell. Elis och Edith Werner är begravda på Säters kyrkogård.

Galleri

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Elis_Werner&oldid=52432166”