Fängelsestraff – Wikipedia

Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2014-06)

Fängelse är en typ av straff i form av frihetsberövande, där den dömde efter dom i domstol låses in under en viss tid. Fängelsestraff anses svårare än böter. Det kan vara tidsbegränsat eller utdömt på livstid. I vissa fall kan bötesstraff omvandlas till fängelse. Straffet regleras i Sverige i Brottsbalken. En dom på högst sex månaders fängelse kan i Sverige i allmänhet verkställas genom intensivövervakning (elektronisk fotboja) istället för att den dömde tas in på anstalt.

Detta avsnitt är en sammanfattning av Straffteori.

Det finns flera anledningar till att straffa brottslingar till fängelse, bland annat inkapacitering och rehabilitering. Fängelsestraff anses också ha ett preventivt och avskräckande syfte.

Vissa samhällsdebattörer har argumenterat för fängelsernas avskaffande, av både praktiska och moraliska skäl.^[1]

Innan fängelser infördes utmättes samhällets straff gentemot delinkventerna omedelbart, antingen genom böter, kropps- eller dödsstraff. Senare tillkom straffarbete vilket i slutet av 1700-talet gradvis övergick i frihetsstraff genom fängelse. Först genomfördes frihetsstraff i gemensamhet. När detta visat sin avigsida infördes isolering i cell. Olika metoder förekom:

• Philadelphiasystemet med isolering i cell utan arbete och utan andra nöjen än Bibeln
• Auburnsystemet med arbete under tystnad, även kallat tystnadssystemet
• Irländska systemet eller progressivsystemet, med en kombination av isolering i cell, arbete till villkorlig frigivning. Fångens flit och uppförande medför hela tiden förmåner^[2]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Anstalt (kriminalvård).

Ett fängelse eller en kriminalvårdsanstalt, numera i Sverige kallad anstalt, är den plats där fängelsestraff verkställs. Anstalten består av låsbara celler, arbetslokaler, fritidsutrymmen och rastgårdar.

Svenska anstalter säkerhetsklassas från 1 till 3, där 1 är den högsta säkerhetsklassen som finns på Kumla, Hall Anstalten Hällby, Anstalten Norrtälje, Anstalten Salberga, Anstalten Tidaholm och Anstalten Saltvik.

Sedan 2019 har anstalter i Sverige varit överfulla. På Högsboanstalten i Göteborg finns 83 celler men 99 intagna. Vilket är ett mönster som går igen i hela landet. Inom fem år (2025) är planen att utöka antalet fängelseplatser med över 1000 platser utöver de 4500 platser som finns idag. Den höga beläggningen i svenska fängelser är ett relativt nytt fenomen. Under hela 2000-talet så har antalet interner på de svenska anstalterna stadigt minskat men 2017 skedde ett trendbrott och antalet interner ökade plötsligt. Detta beror dels på att fler döms idag än tidigare dels på straffskärpningar för till exempel sexualbrott, vapenbrott och narkotikabrott ^[3]

I delar av USA och i Storbritannien förekommer fängelser som i stället för att i traditionell stil drivas direkt av statsmakterna, drivs med privata intressen. Statsmakterna i anslår pengar till finansieringen samt kontrollerar att de följer samma standard som statliga fängelser, till exempel vad gäller celler, mat, arbete, rättigheter och andra förhållanden.

Det första privatägda fängelset i Storbritannien, HMP Wolds, startades 1992.^{[4][förtydliga]}

De intagnas villkor varierar mellan olika länder. Svenska anstalter har egna celler till varje intagen, vissa fängelser med radio och TV^{[ej i angiven källa]} Anstalten ger möjlighet till arbete, utbildning, behandlingsprogram och annan verksamhet.^[5] Enskilda celler infördes i Sverige under 1800-talet och anses bland annat minska risken för fängelsevåldtäkter^{[källa behövs]}. Man har också möjlighet att ta emot besök och åka på permission. Den intagne har i allmänhet arbetsplikt, vilket i någon mån motsvarar det som tidigare kallades straffarbete (i Finland förr tukthus).

Många intagna är beroende av narkotika. Flera anstalter har avdelningar specialiserade för att behandla narkotikamissbrukare, andra anstalter är inrättade enbart för narkotikaberoende fångar.^[6] FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott också behöver speciella skydd för personer HBTQ och med funktionsnedsättning enligt Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och Yogyakartaprinciperna.^[7]

I Sverige regleras verkställighet av fängelsestraff i Fängelselagen och handhas av det statliga verket Kriminalvården. Ett fängelsestraff kan vara mellan 14 dagar och livstid. Ungdomar mellan 15 och 17 år som döms för brott med påföljden fängelse döms vanligen till sluten ungdomsvård, som drivs av myndigheten Statens institutionsstyrelse. Barn och ungdomar under 15 år är inte straffbara och kan därför inte dömas till fängelse.^[8][9]

I äldre tid, då de egentliga straffen var dödsstraff eller kroppsstraff, var fängelserna huvudsakligen förvaringsplatser under rannsakningstiden och i avbidan på straffets verkställande, inte straffmedel i sig själva. De var på landsbygden enkla stockhus ("skemmor"), stundom med en grop under golvet för grövre förbrytare; i städerna och vid slotten användes även torn och källare, där fångarna lämnades i den mest eländiga belägenhet.

Närmast med hänsyn till de stora skaror lösdrivare och tiggare, som i följd av de ständiga krigen alltmer växte, började först i England, i mitten av 1500-talet, och sedermera på andra platser särskilda tukthus inrättas. I Sverige förordnades härom genom 1624 års konstitution mot tiggare och tidstjuvar. Vid denna tid upprättades i Stockholm landets första tukthus, vilket på samma gång var uppfostringsanstalt för vanvårdade barn. Det följdes efter omkring 100 år av ett rasp- och spinnhus (vid Stockholm på Långholmen) och sedermera av andra sådana i Göteborg och Norrköping. Dessa anstalter blev småningom använda huvudsakligen för kvinnliga förbrytare, under det att grövre manliga brottslingar, som lyckats undgå dödsstraffet, i stället sändes till fästningarna för att sysselsättas med fortifikationsarbeten. Sålunda uppkom fästningsfängelser, såsom Marstrands eller Karlstens, Nya Älvsborgs m. fl. Då lagstiftningen började använda även kortare frihetsstraff, avtjänades dessa vid slotten i länsstäderna; och på detta sätt uppstod länsfängelser och kronohäkten. Därtill förekom stads- och häradshäkten för rannsakningsfångar samt gäldstugor för bysatta personer. Fångbehandlingen var allestädes föga berömvärd.

I slutet av 1700-talet var samhället satt i förvandling och även fångvården berördes av upplysningens idéer. Denna medförde en långsam åsiktsförändring kring fångvården och hur fångar skulle behandlas och en fullständig omorganisation av fängelseväsendet. Under 1800-talet uppfördes i västvärlden nya fängelsebyggnader, där fångarna fick en drägligare tillvaro. Principen att i möjligaste mån undvika fångarnas samvaro med varandra ledde till det så kallade cellsystemet, enligt vilket fångarna skulle hållas i enrum både natt och dag. Man införde även ett blandat system, där fångar med längre strafftid hölls i cell om natten och på dagtid fick arbeta och umgås med andra fångar.

I Sverige fattade 1844 års riksdag beslut om att varje län skulle ha ett cellfängelse. År 1857 beslutade Sveriges riksdag att den som dömdes till straffarbete eller till fängelse i minst två år skulle sitta av det som cellstraff.^[10]. 28 maj 1867 fastställdes i Kongl. Majt:s nådiga Reglemente för Läns- och Krono-cellfängelserna i Riket hur anstalterna och deras verksamhet skulle organiseras^[11].

I Finland kan fängelsestraff vara villkorligt eller ovillkorligt. Om straffet håller högst två år kan domen vara villkorlig, om gärningsmannens tidigare brottslighet inte kräver ett ovillkorligt straff. När villkorligt fängelse döms ut, skjuts verkställigheten av straffet upp för en prövotid som är minst ett och högst tre år. Om den dömde begår under prövotiden ett brott för vilket han eller hon enligt domstolens prövning borde dömas till ovillkorligt fängelse eller kombinationsstraff kan domstolen bestämma att ett villkorligt fängelsestraff ska verkställas, det vill säga man tvinga att avtjäna det i ett fängelse.^[12]

Ovillkorligt fängelse används vanligen om brottet har varit så allvarligt att straffet skall vara längre än två år eller gärningsmannen har begått nya brott under sin prövotid. I normala fall friges fången villkorligt om han eller hon har avtjänat två tredjedelar av straffet. Om fången inte har varit i fängelse under fem år före brottet friges han eller hon villkorligt när hälften av straffet har avtjänats. Om fången var under 21 års ålder när brottet begicks, friges han eller hon villkorligt när 1/3 av straffet har avtjänats, över 21 om han eller hon har inte varit i fängelse under fem år före brottet, friges han eller hon villkorligt när hälften av straffet har avtjänats.^[12] Straffet avtjänas i stängd eller öppen anstalt; vid bedömningen av anstalt ska fångens förmåga att anpassa sig till fängelseomständigheter först bedömas.^[13]

Även i Finland kan ett fängelsestraff vara mellan 14 dagar och livstid. Ungdomar mellan 15 och 17 år skall dömas i mindre skala, och bara vid synnerliga skäl dömas till ovillkorligt fängelsestraff. Barn under 15 år är inte straffbara och kan därför inte dömas till fängelse.^[12]

• Häkte
• Intern
• Fångdräkt
• Fångläger
• Fängelsefilm
• Panoptikon (fängelse)
• Kvinnoanstalter i Sverige

• Åman, Anders (1976). Om den offentliga vården : byggnader och verksamheter vid svenska vårdinstitutioner under 1800- och 1900-talen : en arkitekturhistorisk undersökning. Stockholm: Sveriges arkitekturmuseum. Libris 7258267. ISBN 91-38-02839-5 
• Fängelse i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)

• Englund, Viktor (2019). Fångsamhället som inte skulle finnas: Överlevnad och anpassning i fängelse under åren 1890–1920. Uppsala. https://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1353231&dswid=3652
• Forsberg, Björn (2008). ”Gå i fängelse”. Populär historia 2008:6: sid. 44-48 : ill. 1102-0822. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/cellfangelsets-historia/.  Libris 10892436
• Hagströmer, Johan (1931). Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1931:16. Stockholm: Nord. bokh. i distr. Libris 1368242. https://runeberg.org/sou1931-36  - Ur innehållet: Kriminalvårdens historia i Sverige, en internationell översikt och reformförslag.
• Johnsson, Sam (1936). Sveriges fängelser och tvångsarbetsanstalter, uppfostringsanstalten å Bona, åkerbrukskolonien Hall samt alkoholistanstalten å Venngarn i några ord och bilder. Göteborg. Libris 11636059 
• Källström, Charles (1907). Lifstidsfången : märkliga upplefvelser inom svenska fängelser / berättade af honom själf ; [utg. efter muntlig berättelse af en benådad fånge.]. Stockholm. Libris 2755315. https://runeberg.org/kclifstid/ 
• Rudstedt, Staffan (1994). I fängelset : den svenska fångvårdens historia. Stockholm: Tiden. Libris 7421970. ISBN 91-550-4001-2 
• Wieselgren, Sigfrid (1895). Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar : ett bidrag till svensk kulturhistoria. Stockholm: Norstedt. Libris 399061. https://runeberg.org/wsfangelse/ 

• Kriminalvårdens webbplats
• Fängelselagen
• Militärhäktet i Karlskrona Länsstyrelsen i Blekinge