Fotboll vid olympiska sommarspelen 1912 – Wikipedia

Fotboll vid de V:e olympiska sommarspelen
fotboll
Datum	29 juni-5 juli 1912
Medaljörer
Storbritannien	Storbritannien
Danmark	Danmark
Nederländerna	Nederländerna
← London 1908   Antwerpen 1920 →

Fotboll vid olympiska sommarspelen 1912 i Stockholm var en av olympiadens 102 grenar. För fjärde gången fanns fotboll på det olympiska programmet. 11 lag deltog, alla från Europa. Storbritannien^[1] vann guldet (IOK räknar Storbritannien som guldmedaljörer men laget bestod av engelska spelare och spelade till och med under engelska färger). Precis som 1908 vann Danmark silver och Nederländerna brons.

Football Association hade organiserat 1908 års olympiska fotbollsturnering i London och nu var det dags för Svenska Fotbollförbundet att arrangera 1912 års turnering.

Matcherna spelades på tre olika anläggningar under perioden 29 juni-5 juli 1912. Av elva matcher i huvudturneringen spelades två på Tranebergs IP och fem matcher på Råsunda IP medan fyra matcher spelades på Stockholms stadion.

Internationella olympiska kommitténs databas listar bara elva medaljörer för varje lag.^[2] Följande lista består av dessa elva spelare, samt andra spelare som spelade minst en match under turneringen.

Guld	Silver	Brons
Storbritannien Arthur Berry Ronald Brebner Thomas Burn Joseph Dines Edward Hanney Gordon Hoare Arthur Knight Henry Littlewort Douglas McWhirter Ivan Sharpe Harold Stamper Harold Walden Vivian Woodward Gordon Wright	Danmark Paul Berth Charles Buchwald Hjalmar Christoffersen Harald Hansen Sophus Hansen Emil Jørgensen Ivar Lykke Nils Middelboe Oskar Nielsen Poul Nielsen Sophus Nielsen Anthon Olsen Axel Petersen Axel Thufason Vilhelm Wolfhagen	Nederländerna Piet Bouman Joop Boutmy Nico Bouvy Huug de Groot Bok de Korver Nico de Wolf Constant Feith Ge Fortgens Just Göbel Dirk Lotsy Caesar ten Cate Jan van Breda Kolff Jan van der Sluis Jan Vos David Wijnveldt

11 lag deltog, alla från Europa. Frankrike och Belgien drog sig ur strax före lottningen. Böhmen ville vara med men fick inte eftersom man inte var med i Fifa. Storbritannien skickade ett engelskt amatörlandslag.

Totalt deltog 135 spelare, och 28 av dem deltog bara i tröstturneringen. Dessutom fanns 33 reserver med, vilka inte räknas in.

•  Österrike 11 + 4
•  Danmark 15
•  Finland 13
•  Tyskland 11 + 11
•  Storbritannien 14
•  Ungern 11 + 3
•  Italien 12 + 2
•  Nederländerna 15
•  Norge 11 + 1
•  Ryssland 11 + 4
•  Sverige 11 + 3

I första omgången spelade värdnationen Sverige mot Nederländerna. Med en halvtimme kvar att spela var ställningen 3–1 till Nederländerna vilket Sverige jämnade ut under ordinarie tid innan Nederländerna kunde vinna med 4–3 efter mål av Jan Vos i förlängningen. På Tranebergs IP dömde den österrikiske fotbollspionjären Hugo Meisl då Finland slog Italien i förlängningen.

I andra omgången vann Finland över Ryssland som stått över första omgången. Storbritannien gick in i turneringen och hade lottats att spela mot Ungern på Olympiastadion. Britternas lagkapten var Vivian Woodward, rekordmålskytten och centerforwarden från Chelsea som också medverkade då laget blev olympiska mästare 1908. Anfallsspelaren Harold Walden gjorde sex mål då Storbritannien slog Ungern med 7–0.

I semifinalen gjorde Harold Walden alla fyra målen då Storbritannien slog Finland med 4–0. I den andra semifinalen vann Danmark med 4–1 över Nederländerna. Nederländernas tröstmål bakom danske målvakten Sophus Hansen var ett självmål av danske försvararen Harald Hansen. Precis som 1908 spelade Storbritannien och Danmark final och återigen vann britterna, denna gång med 4–2 men matchen var jämnare än siffrorna visade. Eftersom reglerna inte tillät avbytare vid den här tiden spelade Danmark 30 minuter med en spelare mindre efter att Charles Buchwald blivit skadad.

Samtidigt med slutmatcherna spelades en tröstturnering med förlorarna från åttondels- och kvartsfinalerna, en turnering som vanns av Ungern. I denna turnering tangerade Tysklands Gottfried Fuchs rekordet för flest gjorda mål i en internationell match (tidigare satt av dansken Sophus Nielsen i 1908 års olympiska fotbollsturnering) med tio mål för Tyskland i segern med 16–0 mot Ryssland. Det rekordet stod sig f.ö. fram till 2001 då Archie Thompson gjorde 13 mål när Australien besegrade Amerikanska Samoa med 31–0 i en kvalmatch till VM 2002.

Omgång 1

Omgång 2

Semifinaler

Final

Storbritannien

30 juni 1912 - Olympiastadion

vidare direkt

Storbritannien

7

Ungern

0

Ungern

2 juli 1912 - Olympiastadion

vidare direkt

Storbritannien

4

29 juni 1912 - Tranebergs IP

Finland

0

Italien

2

30 juni 1912 - Tranebergs IP

Finland (e.f.)

3

Finland

2

Ryssland

1

Ryssland

4 juli 1912 - Olympiastadion

vidare direkt

Storbritannien

4

Danmark

2

Danmark

30 juni 1912 - Råsunda IP

vidare direkt

Danmark

7

Norge

0

Norge

2 juli 1912 - Olympiastadion

vidare direkt

Danmark

4

29 juni 1912 - Råsunda IP

Nederländerna

1

Bronsmatch

Nederländerna (e.f.)

4

30 juni 1912 - Råsunda IP

4 juli 1912 - Råsunda IP

Sverige

3

Nederländerna

3

Nederländerna

9

29 juni 1912 - Råsunda IP

Österrike

1

Finland

0

Österrike

5

Tyskland

1

	29 juni 1912	Italien	00002 – 3  (e.fl.)	Finland	Tranebergs IP
		Franco Bontadini  10′ Enrico Sardi  25′	(2 – 2)	2′ Öhman  40′ Eino Soinio  105′ Bror Wiberg	Stockholm Publik: 600

	29 juni 1912	Österrike	5 – 1	Tyskland	Råsunda IP
		Robert Merz  75′, 81′ Johann Studnicka  58′ Leopold Neubauer  62′ Robert Cimera  89′	(0 – 1)	35′ Adolf Jäger	Stockholm Publik: 2 000

	29 juni 1912	Nederländerna	00004 – 3  (e.fl.)	Sverige	Olympiastadion
		Nico Bouvy  28′, 52′ Jan Vos  43′, 91′	(2 – 1)	3′, 80′ Ivar Svensson  62′ (str.) Erik Börjesson	Stockholm Publik: 14 000

	30 juni 1912	Finland	2 – 1	Ryssland	Tranebergs IP
		Bror Wiberg  30′ Jarl Öhman  80′	(1 – 0)	72′ Vasily Butusov	Stockholm Publik: 300

	30 juni 1912	Storbritannien	7 – 0	Ungern	Olympiastadion
		Harold Walden  21′, 23′, 49′, 53′, 55′, 85′ Vivian Woodward  45′	(3 – 0)		Stockholm Publik: 8 000

	30 juni 1912	Danmark	7 – 0	Norge	Råsunda IP
		Anthon Olsen  4′, 70′, 88′ Sophus Nielsen  60′, 85′ Vilhelm Wolfhagen  25′ Nils Middelboe  37′	(3 – 0)		Stockholm Publik: 700

	30 juni 1912	Nederländerna	3 – 1	Österrike	Råsunda IP
		Nico Bouvy  8′ Caesar ten Cate  12′ Jan Vos  30′	(3 – 1)	41′ Alois Müller	Stockholm Publik: 7 000

	2 juli 1912	Storbritannien	4 – 0	Finland	Olympiastadion
		Jalmari Holopainen  2′ (sjm.) Harold Walden  7′, 77′ Vivian Woodward  82′	(2 – 0)		Stockholm Publik: 4 000

	2 juli 1912	Danmark	4 – 1	Nederländerna	Olympiastadion
		Emil Jørgensen  7′ Anthon Olsen  14′, 87′ Poul Nielsen  37′	(3 – 0)	85′ (sjm.) Harald Hansen	Stockholm Publik: 6 000

	4 juli 1912	Nederländerna	9 – 0	Finland	Råsunda IP
		Jan Vos  29′, 43′ (46) van der Sluis  24′, 57′ Oavgjordae Groot  28′, 86′	(4 – 0)		Stockholm Publik: 1 000

	4 juli 1912	Storbritannien	4 – 2	Danmark	Olympiastadion
		Harold Walden  10′ Gordon Hoare  22′, 41′ Arthur Berry  43′	(4 – 1)	Anthon Olsen	Stockholm Publik: 25 000

	Omgång 1				Semifinaler				Final
					Ungern	3
					Tyskland	0
	Tyskland	16
	Ryssland	0
									Ungern	3
									Österrike	0
	Österrike	1
	Norge	0
					Österrike	5
					Italien	1
	Italien	1
	Sverige	0

	1 juli 1912	Österrike	1 – 0	Norge	Tranebergs IP
		Leopold Grundwald  2′	(1 – 0)		Stockholm Publik: 200

	1 juli 1912	Tyskland	16 – 00	Ryssland	Råsunda IP
		Gottfried Fuchs  2′, 9′, 21′, 28′, 34′, 46′, 51′, 55′, 65′, 69′ Fritz Förderer  6′, 27′, 53′, 66′ Karl Burger  30′ Emil Oberle  58′	(8 – 0)		Stockholm Publik: 2 000

	1 juli 1912	Italien	1 – 0	Sverige	Råsunda IP
		Franco Bontadini  15′	(1 – 0)		Stockholm Publik: 2 500

	3 juli 1912	Ungern	3 – 1	Tyskland	Råsunda IP
		Imre Schlosser  3′, 39′, 82′	(2 – 0)	56′ Fritz Förderer	Stockholm Publik: 200

	3 juli 1912	Österrike	5 – 1	Italien	Olympiastadion
		Alois Müller  30′ Leopold Grundwald  40′, 89′ Ludwig Hussak  49′ Leopold Studnicka  65′	(2 – 0)	81′ Felice Berardo	Stockholm Publik: 3 500

	5 juli 1912	Ungern	3 – 0	Österrike	Råsunda IP
		Imre Schlosser  32′ Mihály Pataki  60′ Sándor Bodnár  76′	(1 – 0)		Stockholm Publik: 5 000

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

• Games of the V. Olympiad at the RSSSF
• Wikimedia Commons har media som rör Fotboll vid olympiska sommarspelen 1912.
  Bilder & media

v • r Fotboll vid olympiska sommarspelen 1900 • 1904 • 1906 (inofficiellt) • 1908 • 1912 • 1920 • 1924 • 1928 • 1932 • 1936 • 1948 • 1952 • 1956 • 1960 • 1964 • 1968 • 1972 • 1976 • 1980 • 1984 • 1988 • 1992 • 1996 • 2000 • 2004 • 2008 • 2012 • 2016 • 2020 • 2024 Se även Lista över olympiska medaljörer i fotboll