Friedrich Ebert den yngre – Wikipedia

Friedrich Ebert den yngre
Född12 september 1894[1][2][3]
Bremen[4], Tyskland
Död4 december 1979[1][2][3] (85 år)
Östberlin[5], Östtyskland
BegravdZentralfriedhof Friedrichsfelde och Gedenkstätte der Sozialisten
Medborgare iKejsardömet Tyskland, Weimarrepubliken, Nazityskland och Östtyskland
SysselsättningPolitiker
Befattning
Ledamot av Weimarrepublikens riksdag
Ledamot i Volkskammer
Borgmästare
Ordförande för Östtysklands statsråd (1973–1973)
Politiskt parti
SPD
Tysklands socialistiska enhetsparti
BarnGeorg Ebert (f. 1931)
FöräldrarFriedrich Ebert
Louise Ebert
Utmärkelser
Hedersmedborgare i Berlin
Arbetets hjälte, DDR
Fäderneslandets förtjänstorden i guld
Leninorden
Folkvänskapens stjärna
Karl-Marx-Orden
Arbetets baner
Folkens vänskapsorden
Redigera Wikidata

Friedrich Ebert, född 12 september 1894 i Bremen, död 4 december 1979 i Östberlin, var en östtysk politiker (SED) och som sådan bland annat den förste överborgmästaren i Östberlin 1948–1967 och senare vice ordförande i statsrådet från 1971 till sin död. Han var son till Friedrich Ebert, Tysklands förste president (1919–1925).

Levnadsbana

[redigera | redigera wikitext]

Ebert genomgick under åren 1909–1913 en lärlingsutbildning för att bli boktryckare. Han blev medlem i det politiska ungdomsförbundet Sozialistische Arbeiterjugend ("Socialistisk arbetarungdom") 1910 och 1913 blev han medlem i SPD. 1915–1918 var han soldat i första världskriget och var därefter och fram till 1933 medarbetare i olika socialdemokratiska tidningar. Under samma period var han också länge redaktör i Brandenburg an der Havel för tidningen Brandenburger Zeitung, som gavs ut på partiets eget förlag Otto Sidow & Co.

På grund av så kallad illegal politisk verksamhet satt han under 1933 i åtta månader i olika koncentrationsläger, bland annat i Oranienburg och Börgermoor. 1939 inkallades han i det militära med anledning av andra världskriget och var verksam vid Reichsverlagsamt ("riksförlagsmyndigheten") från 1940. Under hela tiden fram till 1945, då kriget slutade, stod han under polisövervakning.

Politik

[redigera | redigera wikitext]

Efter krigsslutet 1945 blev Ebert landsförbundsordförande för SPD i Brandenburg. Efter tvångssammanslagningen av SPD med KPD till SED i den sovjetiska ockupationszonen var Ebert från 1946 ledamot av centralkommittén och från 1949 ledamot av centralkommitténs politbyrå inom SED. 1946 utsåg den sovjetiska militäradministrationen i Tyskland (SMAD) honom till ledamot av den rådgivande församlingen (Beratende Versammlung) i Brandenburg (motsvarande lantdagen i andra tyska förbundsländer) och han blev dess ordförande. Efter lantdagsvalen i den sovjetiska ockupationszonen 1946 blev han talman i Brandenburgs lantdag. 1948-1967 tjänstgjorde han som överborgmästare i Östberlin. Från grundandet av Tyska demokratiska republiken (Östtyskland) 1949 var han också ledamot av Volkskammer, tidvis som talman eller vice talman och från 1971 ordförande för SED:s partigrupp. År 1960 blev han dessutom ledamot av och från 1971 vice ordförande för statsrådet (det kollektiva organ vars ordförande var Östtysklands statschef); viceordförandeposten i statsrådet var alltid sammankopplad med gruppledaruppdraget i SED.

Eftermäle

[redigera | redigera wikitext]

Efter Eberts död 1979 gravsattes hans urna i Gedenkstätte der Sozialisten ("socialisternas minnesplats") på Zentralfriedhof Friedrichsfelde i Lichtenberg i Östberlin.

Han erhöll Karl-Marx-Orden, Vaterländischer Verdienstorden ("fosterländska förtjänstorden") och den stora Stern der Völkerfreundschaft ("folkvänskapens stjärna"). Den 5 juli 1967 utnämnde Östberlins magistrat honom till hedersborgare i Berlin. Efter Tysklands återförening 1990 fråntogs han retroaktivt denna ära 1992.

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Denna artikel är, helt eller delvis, en översättning av motsvarande artikel på tyskspråkiga Wikipedia

  • Müller-Enbergs Helmut, red (2000) (på tyska). Wer war wer in der DDR?: ein biographisches Lexikon (Sonderausg. für die Bundeszentrale für politische Bildung Bonn). Berlin: Links. Libris 9447789. ISBN 3-89331-397-4 

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6n040hz, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] filmportal.de, Filmportal-ID: 5d4b836cf8e04e01b1ee7c2030c2808e, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000001342, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Эберт Фридрих (р. 1894)”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Friedrich_Ebert_den_yngre&oldid=53901753”