Hàm Nghi – Wikipedia
Hàm Nghi 咸宜帝 | |
---|---|
Regeringstid | 2 augusti 1884 – 19 september 1885 |
Företrädare | Kien Phuc |
Efterträdare | Dong Khanh |
Personnamn | Nguyễn Phúc Ưng Lịch 阮福膺𧰡 Nguyễn Phúc Minh 阮福明 |
Ätt | Nguyendynastin |
Född | 3 augusti 1872 Hue |
Död | 4 januari 1943 (70 år) Alger, Franska Algeriet |
Hàm Nghi, född 1871, död 1943, Vietnams kejsare 1884-1885. Han var halvbror till sin föregångare Kiến Phúc som han hade en gemensam far med, medan Hàm Nghis mor var en fattig kvinna och han själv levde som gatpojke innan han blev kung. Det var mandarinerna som styrde och kungen hade inget att säga till om. När de styrande mandarinerna understödde ett uppror mot Frankrike och försökte göra ett anfall mot franska soldater blev de tvingade att fly inåt landet och fransmännen tillsatte Đồng Khánh som monark.
Hàm Nghi och en grupp människor kring honom fortsatte motståndet och ett stort uppror, kallat can-vuong, spred sig över norra och centrala Vietnam. Flera ledare övergav upproret och den förre kungen blev själv förrådd och utlämnad till fransmännen och blev deporterad till Algeriet där han levde i ytterligare 50 år. Under denna exil gifte han sig 1904 och fick tre barn.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Chapuis, Oscar (2000). The last emperors of Vietnam : from Tu Duc to Bao Dai. Westport, Conn., USA: Greenwood Press. ISBN 978-0-313-31170-3. OCLC 231866735.