Historicism (arkitektur) – Wikipedia

Historicism innebär inom arkitekturen en återgång till stilelement från tidigare epoker.

Allmänt

Den historicism som uppkom under det ekonomiska uppsvinget i Tyskland under 1800-talets senare decennier kallas även gründerstil eller gründerzeitstil.^[1]

Framför allt de senare decennierna av 1800-talet är kända för sin historicism, som uttrycks i hus uppförda i nyromanik, nygotik, nyrenässans, nybarock, nyrokoko och andra tillbakablickande stilar. I många fall skulle den valda stilen återknyta till en storhetstid – så uppfördes Hamburgs rådhus 1897 i nyrenässans som associerade till hansestadens storhetstid. Många parlament och domstolsbyggnader i USA och Europa uppfördes i nyantik, som skulle associera till demokratins vagga i antikens Grekland.

Exempel

Tremsbüttels slott (Tyskland)
Arkitekt: Hans Grisebach
Nauener Tor (Tyskland)
Arkitekt: Johann Gottfried Büring
Schwerins slott (Tyskland)
Arkitekt: Georg Adolf Demmler m.fl.
Lejondals slott (Sverige)
Arkitekt: Isak Gustaf Clason

Se även

Referenser

^ ”Bau- und Kulturlandschaftsgeschichte: Gründerzeit- "Historismus" (på tyska).”. Arkiverad från originalet den 24 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160624105930/http://www.baukultur-mittelrheintal.de/_Baufibel/S10-11-Kap1_3_Epochen-2-lq.pdf. Läst 15 juni 2015.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Historicism (arkitektur).
Bilder & media

[1] ”Bau- und Kulturlandschaftsgeschichte: Gründerzeit- "Historismus" (på tyska).”. Arkiverad från originalet den 24 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160624105930/http://www.baukultur-mittelrheintal.de/_Baufibel/S10-11-Kap1_3_Epochen-2-lq.pdf. Läst 15 juni 2015.

[1]