Hykjeberget – Wikipedia

Hykjeberget
Naturreservat
Hykjebergs branta stup. Nedanför syns Nässjön, Älvdalens kommun
LandSverige
KommunMora kommun[1] och Älvdalens kommun[2]
Area126,11 hektar[1]
Inrättat7 januari 1991[3]
Läge
Hykjeberget
Hykjeberget
Hykjeberget
Utsträckning
Map Områdets utsträckning.
Koordinat61°16′10″N 14°11′39″Ö / 61.26944351°N 14.19416714°Ö / 61.26944351; 14.19416714
Koder, länkar, kartor
IUCN-
kategori
IUCN-kategori Ia: Strikt naturreservat[1]
NVR-id2002486[1] (karta)
WDPA-id152026 (karta)
FörvaltareLänsstyrelsen i Dalarnas län[1]
Redigera Wikidata

Hykjeberget (älvdalska: Åytjbjärr[4]) är ett sydväxtberg på gränsen mellan Mora kommun och Älvdalens kommun. Berget är ett naturreservat och ett populärt utflyktsmål tack vare utsikten.

Berget når 594 m ö.h. och har på sydsidan ett ca 100 meter högt stup. Berggrunden består av porfyrtuffer med inslag av jaspis, kvarts och agat.[5]

Hykjebergets växtlighet uppmärksammades första gången redan 1722 och omnämnts av bland annat Linné när han 1734 besökte platsen och beskrev floran nedanför bergsstupet. Här märks i sydsluttningen en blandning mellan sydliga värmeälskande arter och mer nordliga som sötvedel, lönn, underviol, blåsippa, tolta och fjällskära.[5]

Vandringsleder upp till utsiktsplatsen ovanför stupet finns bland annat från byn Klitten. På väg upp till berget passeras Hykje, en välbevarad fäbod.[5]


Utsikt från Hykjeberg i sydöstlig riktning mot Mora-Orsa
  1. ^ [a b c d e] Skyddade områden, naturreservat, 18 december 2015, läs onlineläs online, läst: 20 januari 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Skyddade områden, naturreservat, 18 december 2015, läs onlineläs online, läst: 20 januari 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Skyddade områden, naturreservat, 25 februari 2020, läs onlineläs online, läst: 25 februari 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Steensland, Lars (2021). Älvdalsk ordbok: svenska-älvdalska, älvdalska-svenska (2:a uppl.). Älvdalen: Ulum dalska. sid. 115. ISBN 978-91-984940-2-0 
  5. ^ [a b c] Se Sverige. Vägvisare till 650 smultronställen från Ales stenar till Överkalix, Lars Magnusson. 2002