Inverterbar matris – Wikipedia
Inom linjär algebra har en matris A egenskapen inverterbarhet eller invertibilitet, om och endast om det existerar en matris B sådan att
där I är enhetsmatrisen. Då kallas A en inverterbar matris och B kallas inversen till A och skrivs A−1. Det följer av definitionen att både A och A−1 är kvadratiska matriser av samma dimension n×n. En kvadratisk matris som inte är inverterbar kallas för en singulär matris.
Ekvivalenta egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Att en n × n-matris A är inverterbar är ekvivalent med att:
- Determinanten av A är nollskild, det A ≠ 0.
- A har rang n.
- Ekvationen Ax = 0 endast har den triviala lösningen x = 0. Med andra ord, nollrummet består endast av nollvektorn.
- Transponatet AT är inverterbart.
- Talet 0 är inte ett egenvärde till A.
Analytisk lösning
[redigera | redigera wikitext]Transponering av en matris bestående av underdeterminanter (kofaktorer), kan vara ett effektivt sätt att beräkna inversen till små matriser, men denna rekursiva metod är ineffektiv för större matriser:
så att
där |A| är A:s determinant, C är matrisen av underdeterminanter och CT representerar den transponerade matrisen.
Invertering av 2 × 2 matriser
[redigera | redigera wikitext]Invertering av dessa matriser kan göras enligt[1]
Detta är möjligt därför att 1/(ad − bc) är det reciproka värdet av determinanten till A (som antas vara nollskild) och samma strategi kan användas för andra matrisstorlekar.
Cayley–Hamiltons sats anger att
Invertering av 3 × 3 matriser
[redigera | redigera wikitext]En beräkningsmässigt effektiv metod för invertering av 3 × 3 matriser ges av
(där skalären A inte skall förväxlas med matrisen A). Om determinanten är nollskild är matrisen inverterbar, där skalärerna (A, B, ...) ges av
A:s determinant kan beräknas med hjälp av Sarrus regel:
Cayley–Hamilton-uppdelningen ger
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Gausselimination - tillämpning av Gauss–Jordan för beräkning av invers
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Strang, Gilbert (2003). Introduction to linear algebra (3rd). SIAM. sid. 71. ISBN 0-9614088-9-8. https://books.google.com/books?id=Gv4pCVyoUVYC, Chapter 2, page 71
|