Junior Eurovision Song Contest – Wikipedia

Junior Eurovision Song Contest (franska: Concours Eurovision de la Chanson Junior),^[1] även förkortat JESC, Junior Eurovision eller Junior EuroSong, är en årligt återkommande musiktävling organiserad av den Europeiska radio- och TV-unionen (EBU).^[2] Tävlingen har sedan starten 2003 arrangerats i fjorton olika länder, varav sju av dessa arrangerat tävlingen två gånger; Nederländerna (2007, 2012), Ukraina (2009, 2013), Belarus (2010, 2018), Malta (2014, 2016), Polen (2019, 2020), Armenien, (2011, 2022) och Frankrike (2021, 2023).

Tävlingen är mycket lik Eurovision Song Contest, varifrån tävlingens namn härstammar. Varje deltagarnation, som dessutom måste vara medlem i EBU, skickar en artist, 9 till 14 år på dagen då tävlingen genomförs, samt ett 2 minuter och 45 sekunder till 3 minuter långt bidrag, för att tävla mot de andra deltagarnationerna.^[2] Tittare från de deltagande länderna har möjlighet att rösta på sina favoritbidrag och står sedan 2008, med undantag för 2016, för 50% av makten, medan en jurygrupp i varje land står för den andra hälften.^[2] Vinnaren är det land som skrapat ihop flest antal poäng när alla länders röster är räknade.

Utöver de deltagande länderna har tävlingen sänts i Australien varje år. Andorra, Bosnien och Hercegovina och Finland har också sänt tävlingen, men har ännu inte ställt upp och medverkat.^[3] Kazakstan sände tävlingen 2017 och gjorde sin debut i tävlingen 2018. Sedan 2006 kan tävlingen streamas live på internet genom tävlingens officiella hemsida.^[4] Australien bjöds in till tävlingen 2015.

Idén om att skapa ett Eurovision Song Contest för unga och barn tog fart i och med Danmarks Radios (DR) arrangerande av en musiktävling för barn år 2000 och 2001.^[5][6] Denna musiktävling utvecklades 2002 till en skandinavisk version, MGP Nordic, där Danmark, Norge och Sverige ställde upp. År 2007 kom även Finland med i tävlingen.^[7][8]

EBU snappade upp idén om en musiktävling tänkt för endast barn och unga, och grundade då "Eurovision Song Contest for Children", och lät meddela samtliga EBU-medlemsstater om det nya evenemanget.^[9] Så småningom blev Eurovision Song Contest for Children istället Junior Eurovision Song Contest, och 15 länder hade anmält sig till tävlingen. Emellertid skulle dessa 15 bli 16 efter två avhopp och ett nytt land på listan. Danmarks Radio tilldelades rätten att arrangera tävlingen i och med deras erfarenheter av att ha tidigare arrangerat MGP Nordic.

Efter ett lyckat första år lät EBU meddela att en uppföljande tävling 2004 var på gång. Brittiska ITV tilldelades rätten att stå som arrangörer, och tävlingen planerade äga rum i Manchester.^[10] ITV valde dock senare att hoppa av värdskapet på grund av ekonomiska svårigheter, och tävlingen skulle därmed inte komma att arrangeras i Storbritannien.^[11] Troligen orsakades avhoppet dessutom av det faktum att tittarsiffrorna låg under förväntan för TV-kanalen.^[12] Kroatien, 2003 års vinnare, och TV-bolaget HRT hoppade på värdskapet efter att EBU gett dem förslaget att arrangera tävlingen i huvudstaden Zagreb.^[13] Olyckligt nog visade sig att HRT "glömt bort" att boka den tänkta arenan, vilket därmed uteslöt Kroatien som värdnation för tävlingen.^[14] Det var nu, med fem månader kvar innan tävlingen, som norska NRK kom till undsättning och tog på sig ansvaret att arrangera 2004 års tävling Lillehammer.^[14] Sedan 2004 har EBU låtit införa en regel som säger att det måste ske en budgivning TV-bolagen och EBU emellan angående värdskapet, för att undvika att liknande situationer inträffar igen. Belgien lyckades ta hem budgiviningen inför 2005 års tävling, och arrangerade därmed den tredje upplagan i tävlingens historia.^[15]

Samtliga upplagor av tävlingen har sänts i 16:9 widescreen och i HDTV.^[3] Dessutom har ett officiellt album med de tävlande bidragen producerats varje år. Mellan 2003 och 2006 gavs även en DVD-film av tävlingen ut för varje år, men denna försäljning avslutades på grund av lågt intresse bland konsumenter.^[16]

Från det att tävlingen sändes för första gången till och med 2007 utsågs vinnaren med hjälp av enbart telefonröstning i varje land, som delade ut 1-8, 10 och 12 poäng (baserade på telefonrösterna). Till 2008 års tävling ändrades detta och varje lands poäng avgjordes med hjälp av 50% telefonröstning och 50% juryröstning. Telefonröstning möjliggörs efter att det sista bidraget framförts på scen^[17][18], med undantag för mellan 2006 och 2010 då det var möjligt under hela programmet^[19] Under 2007 och 2008 års upplagor donerades vinster, i form av pengar, gjorda på telefonröstningen till Unicef.^[20]

Före 2007 resulterade ett eventuellt val av de deltagande ländernas TV-bolag att inte sända tävlingen live i en bötfälla. Från och med 2008 har denna regel tagits ur bruk och deltagarnationerna är inte längre tvungna att sända tävlingen live, utan tillåts numera att istället sända den på vid ett mer "passande tillfälle".^[21]

I dokumentären Sounds Like Teen Spirit: A Popumentary (2008) får man följa flera av deltagarna i 2007 års tävling från den nationella uttagning till dess att de intar den stora scenen och framför sitt bidrag framför miljoner tittare runtom i Europa.^[22] Dokumentären visades på bland annat Toronto International Film Festival 2008^[23] och hade sin premiär i Gent, Belgien^[24] och Limassol, Cypern^[25] där 2008 års tävling arrangerades.

Tävlingsformatet har förändrats relativt lite sedan den första upplagan av tävlingen; varje bidrag måste framföras live av artisten, men förinspelad bakgrundssång är tillåten.^[26] EBU menar att syftet med programmet är att "främja ungas talang inom popmusik genom att uppmuntra tävlan bland [...] deltagarna".^[27]

Programmet sändes fram till 2015 alltid på en lördagskväll i november eller december. Sedan 2016 sänds tävlingen istället under samma period fast på en söndagseftermiddag, eftersom det ska "passa de unga tittarna bättre".^[28] Programmet varar mellan 2 och 3 timmar.

Traditionellt sätt inleds tävlingen med en öppningsceremoni dit alla de tävlande artisterna välkomnas, därefter, några dagar senare, sänds själva showen som består av de tävlande ländernas och artisternas framförande av bidragen på scen, en snabbgenomgång på låtarna, en eller två mellanakter (medan rösterna räknas) och därefter omröstningen där vinnaren koras.

Sedan 2008, med undantag för 2016, avgörs resultatet med hjälp av 50% tittarröster och 50% juryröster.^[29] Mellan 2003 och 2007 användes enbart telefon- och SMS-röstning som rostningsmetod, och folket stod därmed för 100% av makten. De tio bidrag som skrapat ihop flest tittar- och juryröster, land för land, tilldelas poängen 1-8, 10 och 12.^[30] Dessa poäng läses upp i direktsändning av en poänguppläsare, 9 till 14 år gammal, som varje sändande TV-station valt ut. Efter att samtliga länder lagt sina röster koras det land mest flest totalpoäng till vinnare.

Sedan 2013 delas priser ut till vinnaren, tvåan och trean i tävlingen,^[31], något som tidigare enbart delats ut till vinnaren.^[2]

Till skillnad från sin modertävling, Eurovision Song Contest, tilldelas det vinnande landet inte automatiskt rätten till att få organisera nästkommande års evenemang, utan har istället första tjing på att få lägga fram ett bud till EBU. Anledningen till detta är att man "inte vill sätta press på de tävlande barnen". Den principen slopades emellertid inför 2018 års tävling, då EBU lät meddela att den skulle hållas i Belarus trots att 2017 års tävling inte hade avgjorts vid tidpunkten.

Tävlingen har i de flesta fall presenterats och letts av två programledare; en man och en kvinna.^[32][33] Det har dock skett undantag, bland annat ledde en kvinnlig programledarduo tävling 2006, och under 2014 och 2015 års tävling leddes evenemanget av enbart en kvinna^[34]) Programledarnas uppgift är att leda tittarna genom programmet, prata med artisterna i greenroom samt att leda omröstningen.^[35]

Trots att Junior Eurovision Song Contest härstammar från bland annat Eurovision Song Contest återfinns ett antal skillnader tävlingarna emellan. Scenframträdandet får max bestå av åtta personer, till skillnad från sex personer som tillåts i modertävlingen. Från och med 2005 till 2015 tilldelades varje deltagande nation 12 poäng automatiskt för att undvika att någon deltagare skulle hamna på noll poäng, något som dock inte inträffat även utan denna regel. Trots dessa 12 poäng likställdes det ofta att sluta på 12 poäng var lika med att sluta på 0, i och med att man inte tilldelats ett enda poäng från någon annan deltagarnation.^[35]

Den låt som väljs ut av den nationella TV-stationen måste framföras till största del på det officiella språk som talas i landet. Låten får dock innehålla som max 40% engelskspråkig text. Samma regel rådde i Eurovision Song Contest mellan 1966 och 1998, med undantag för mellan 1973 och 1976. Man måste enligt regelverket ha bott i det land man representerar i minst två år på dagen då tävlingen avgörs.

När tävlingen startades 2003 var den öppen för deltagare mellan 8 och 15 år gamla,^[17] för att inför 2007 ändras till att vara öppen enbart för barn i åldrarna 10 till 15 år.^[27] Numera måste deltagare vara mellan 9 och 14 år för att vara med och tävla, något som introducerades till 2016 års upplaga av tävlingen.

Ingen av de tävlande låtarna får ha getts ut eller spelat någon gång tidigare, och måste vara mellan 2 minuter och 45 sekunder, och 3 minuter långa.^[2] Mellan 2003 och 2006 fick man som deltagande artist inte ha varit aktiv inom musikbranschen före sin medverkan i tävlingen.^[36] Denna regel slopades 2007, och även redan erfarna, unga artister fick plats i tävlingen. Norska NRK reagerade starkt kritiskt mot detta beslut och hoppade av tävlingen.^[26]

Sedan 2008 har det varit tillåtet för vuxna att involvera sig i låtskrivandet och komponerandet av bidragen.^[26] Tidigare var man som låtskrivare i tävlingen tvungen att vara mellan 10 och 15 år gammal.

Tävlingen produceras årligen av den Europeiska Radio- och TV-unionen (EBU). Sedan 2003 har fyra olika personer haft det högsta ansvaret över tävlingen och därmed arbetat som exekutiv producent; Svante Stockselius (2003–2010), Sietse Bakker (2011–2012), Valdislav Yakovlev (2013–2015) och Jon Ola Sand (sedan 2016).^[37][38] Den exekutiva producentens uppdrag är att bland annat leda styrelsen (som bland annat stiftar tävlingsreglerna), avgöra vilket TV-bolag som ska få arrangera nästkommande upplaga av tävlingen, samt att överse produktionen i sin helhet.

Styrelsemötena tenderar att inkludera även delegationscheferna ifrån varje lands delegation. Deras jobb är att upprätthålla samtal och förbindelser mellan EBU och det TV-bolag de representerar. Dessutom bör de se till att de deltagande artisterna aldrig lämnas ensamma utan någon vuxen, eftersom ett syfte med tävlingen är att "skapa en laganda bland deltagarna för att utveckla deras erfarenheter samt för att ge dem en känsla av gemenskap"."^[2]

Nedan listas samtliga exekutiva producenter utsedda av EBU sedan tävlingens första upplaga (2003).

Land	Namn	År
Sverige	Svante Stockselius	2003–2010
Nederländerna	Sietse Bakker	2011–2012
Ryssland	Vladislav Yakovlev	2013–2015
Norge	Jon Ola Sand	2016–2019
Sverige	Martin Österdahl	2020-

Enbart aktiva medlemsstater i EBU tillåts ställa upp i tävlingen^[2], men länder även utan medlemskap har rätt att sända tävlingen både live och i efterhand.^[10][39] Undantagen är Kazakstan och Australien, som bjudits in av EBU till att medverka även om de båda länderna endast är associerade medlemmar i EBU.^[40]

De deltagande nationerna i tävlingen tenderar att ändras drastiskt varje år. De ursprungliga skandinaviska TV-bolagen (DR, NRK och SVT) hoppade av tävlingen 2006 eftersom de fann sättet artisterna behandlades på oetiskt,^[41] och återupptog istället MGP Nordic, som tidigare lades på hyllan då Junior Eurovision Song Contest startade. Ett land av de totalt 41 som ställt upp minst en gång i tävlingen har ställt upp varje år sedan starten; Nederländerna.

Nedan listas samtliga deltagarnationer samt deras respektive debutår.

År	Länder vars debut skedde denna tävling
2003	Belarus,  Belgien,  Cypern,  Danmark,  Grekland,  Kroatien,  Lettland,  Malta,  Nederländerna,  Nordmakedonien,  Norge,  Polen,  Rumänien,  Spanien,  Storbritannien,  Sverige
2004	Frankrike,  Schweiz
2005	Ryssland,  Serbien och Montenegro
2006	Portugal,  Serbien,  Ukraina
2007	Armenien,  Bulgarien,  Georgien,  Litauen
Inga debutanter mellan 2008 och 2009
2010	Moldavien
2012	Albanien,  Azerbajdzjan,  Israel
2013	San Marino
2014	Italien,  Montenegro,  Slovenien
2015	Australien,  Irland
Inga debutanter mellan 2016 och 2017
2018	Kazakstan,  Wales
Inga debutanter 2019
2020	Tyskland
Inga debutanter mellan 2021 och 2022
2023	Estland
Inga debutanter sedan 2024

Följande länder innehar aktivt medlemskap hos den Europeiska Radio- och TV-unionen (EBU) och får därmed medverka i Junior Eurovision Song Contest, men har dock ännu inte gjort det.

Tolv länder har vunnit tävlingen sedan starten 2003; Italien, Kroatien, Nederländerna, Spanien och Ukraina har vunnit en gång; Armenien, Belarus, Malta, Polen och Ryssland två gånger; Frankrike tre gånger och Georgien fyra gånger. Både Italien och Kroatien vann samma år som de genomförde sin debut.

År	Datum	Plats[42]	D.	Vinnare					Andra plats	Tredje plats	Sista plats
				Land	Bidrag	Artist	Poäng	Marginal
2003	15 november	Köpenhamn	16	Kroatien	"Ti si moja prva ljubav"	Dino Jelusić	134	9	Spanien	Storbritannien	Polen
2004	20 november	Lillehammer	18	Spanien	"Antes muerta que sencilla"	María Isabel	171	31	Storbritannien	Kroatien	Lettland
							Polen
2005	26 november	Hasselt	16	Belarus	"My vmeste" (Мы вместе)	Ksenia Sitnik	149	3	Spanien	Norge	Malta
2006	2 december	Bukarest	15	Ryssland	"Vesenniy Jazz" (Весенний джаз)	Tolmachevy Twins	154	25	Belarus	Sverige	Nordmakedonien
2007	8 december	Rotterdam	17	Belarus	"S druz'yami" (С друзьями)	Alexey Zhigalkovich	137	1	Armenien	Serbien	Grekland
2008	22 november	Limassol	15	Georgien	"Bzz.."	Bzikebi	154	19	Ukraina	Litauen	Bulgarien
2009	21 november	Kiev	13	Nederländerna	"Click Clack"	Ralf Mackenbach	121	5	Armenien	—	Rumänien
							Ryssland
2010	20 november	Minsk	14	Armenien	"Mama" (Մամա)	Vladimir Arzumanyan	120	1	Ryssland	Serbien	Ukraina
2011	3 december	Jerevan	13	Georgien	"Candy Music"	CANDY	108	5	Nederländerna	Belarus	Lettland
							Nordmakedonien
2012	1 december	Amsterdam	12	Ukraina	"Nebo" (Небо)	Anastasiya Petryk	138	35	Georgien	Armenien	Albanien
2013	30 november	Kiev	12	Malta	"The Start"	Gaia Cauchi	130	9	Ukraina	Belarus	Nordmakedonien
2014	15 november	Malta1	16	Italien	"Tu primo grande amore"	Vincenzo Cantiello	159	12	Bulgarien	Armenien	Kroatien
2015	21 november	Sofia	17	Malta	"Not My Soul"	Destiny Chukunyere	185	9	Armenien	Slovenien	Nordmakedonien
2016	20 november	Valletta	17	Georgien	"Mzeo" (მზეო)	Mariam Mamadashvili	239	7		Italien	Serbien
2017	26 november	Tbilisi	16	Ryssland	"Wings" (Крылья)	Polina Bogusevitj	188	3	Georgien	Australien	Cypern
2018	25 november	Minsk	20	Polen	"Anyone I Want to Be"	Roksana Węgiel	215	12	Frankrike		Wales
2019	24 november	Gliwice	19	Polen	"Superhero"	Wiktoria Gabor	278	51	Kazakstan	Spanien	Malta
2020	29 november	Warsawa	12	Frankrike	"J'imagine"	Valentina	200	48			Tyskland
2021	19 december	Paris	19	Armenien	"Qami Qami"	Maléna	224	6	Polen	Frankrike	Nederländerna
2022	11 december	Jerevan	16	Frankrike	"Oh Maman!"	Lissandro	203	23	Armenien	Georgien	Malta
2023	26 november	Nice	16	Frankrike	"Cœur"	Zoé Clauzure	228	27	Spanien	Armenien	Irland
2024	16 november	Madrid	17	Georgien	"To My Mom"	Andria Putkaradze	239	26	Portugal	Ukraina	San Marino

Sedan 2008, med undantag för 2016, har telefonröstning använts i kombination med juryröstning i varje land. Sedan 2014 har EBU valt att publicera skillnaderna mellan folkets och jurygruppernas röster. I tabellen nedan redovisas folkets respektive juryns vinnare samt den totala vinnaren år för år.

År	Översikt
	☎	Vinnare	J.
2003	Kroatien	Juryröstning användes ej
2004	Spanien
2005	Belarus
2006	Ryssland
2007	Belarus
2008	Presenterades aldrig	Georgien	Presenterades aldrig
2009		Nederländerna
2010		Armenien
2011		Georgien
2012		Ukraina
2013		Malta
2014	Bulgarien	Italien
2015	Malta
2016	Tittarröstning användes ej	Georgien	Armenien2
		Georgien2
		Ryssland2
2017	Nederländerna	Ryssland	Georgien
2018	Polen	Australien
2019	Polen	Kazakstan
2020	Frankrike
2021	Armenien	Frankrike
2022	Storbritannien	Frankrike
2023	Frankrike
2024	Portugal	Georgien

Notes

1.^ Fastän själva tävlingsarenan låg i Marsa, Malta, meddelade den exekutiva chefen för tävlingen, Vladislav Yakovlev, den 18 december 2013 att där "inte kommer att finnas någon värdstad- men en värd-ö".^[43]

2.^ Juryröstning dominerade 2016 års upplaga, och resultatet avgjordes till 46% av en barnjury i varje land (där Armenien segrade), 46% av en vuxenjury i varje land (där Georgien segrade) och till 8% av en oberoende expertpanel (där Ryssland stod som segrare).

Nedan listas de länder som vunnit och kommit sist tävlingen, och hur många gånger detta skett.

Vinster		Sistaplaceringar
Antal	Land	Antal	Land
4	Georgien	4	Nordmakedonien
3	Frankrike
2	Malta	3	Lettland
	Polen		Polen
	Ryssland		Albanien
	Belarus	2	Malta
	Armenien
1	Italien	1	Cypern
	Kroatien		Grekland
			Kroatien
	Nederländerna		Rumänien
			Serbien
	Spanien		Ukraina
			Wales
	Ukraina		Irland
			San Marino

Plac.	Land	Vinster	Andra-platser	Tredje-platser	Bästa plac.
1	Georgien	4	2	1	1
2	Frankrike	3	1	1	1
3	Armenien	2	5	3	1
4	Polen	2	1	0	1
5	Ryssland	2	2	0	1
6	Belarus	2	1	2	1
7	Malta	2	0	0	1
8	Spanien	1	3	3	1
9	Ukraina	1	2	1	1
10	Nederländerna	1	1	0	1
11	Italien	1	0	1	1
12	Kroatien	1	0	1	1
13	Kazakstan	0	2	0	2
14	Storbritannien	0	1	1	2
15	Bulgarien	0	1	0	2
16	Portugal	0	1	0	2
17	Australien	0	0	2	3
18	Serbien	0	0	2	3
19	Litauen	0	0	1	3
20	Norge	0	0	1	3
21	Slovenien	0	0	1	3
22	Sverige	0	0	1	3
23	Belgien	0	0	0	4
24	Danmark	0	0	0	4
25	Irland	0	0	0	4
26	Rumänien	0	0	0	4
27	Albanien	0	0	0	5
28	Azerbajdzjan	0	0	0	5
29	Nordmakedonien	0	0	0	5
30	Grekland	0	0	0	6
31	Moldavien	0	0	0	6
32	Cypern	0	0	0	8
33	Israel	0	0	0	8
34	Lettland	0	0	0	9
35	Tyskland	0	0	0	9
36	San Marino	0	0	0	10
37	Montenegro	0	0	0	13
38	Serbien och Montenegro	0	0	0	13
39	Estland	0	0	0	14
40	Schweiz	0	0	0	16
41	Wales	0	0	0	18

Bästa placering	Land	Senaste gången
		Artist	Bidrag	År
2:a (2 gånger)	Kazakstan	Karakat Bashanova	”Forever”	2020
2:a	Portugal	Victoria Nicole	"Esperança"	2024
2:a	Bulgarien	Krisia, Hasan & Ibrahim	”Planet of the Children”	2014
2:a	Storbritannien	Cory Spedding	”The Best Is Yet to Come”	2004
2:a	Portugal	Victoria Nicole	”Esperança”	2024
3:a (2 gånger)	Australien	Jael	”Champion”	2018
3:a (2 gånger)	Serbien	Sonja Škorić	"Čarobna noć"	2010
3:e	Slovenien	Lina Kuduzović	"Prva ljubezen"	2015
3:e	Litauen	Eglė Jurgaitytė	"Laiminga diena"	2008
3:e	Sverige	Molly Sandén	”Det finaste någon kan få”	2006
3:e	Norge	Malin	”Sommer og skolefri”	2005
4:e	Irland	Sophie Lennon	”Solas”	2022
4:e	Belgien	Laura Omloop	"Zo verliefd (Yodelo)"	2009
4:e	Danmark	Nicolai	”Shake Shake Shake”	2005
4:e	Rumänien	Noni Răzvan Ene	"Îți mulțumesc"	2004
5:e (2 gånger)	Nordmakedonien	Bobi Andonov	”Prati mi SMS”	2008
5:a	Azerbajdzjan	Sona Azizova	”One Of Those Days”	2021
5:a	Albanien	Mishela Rapo	"Dambaje"	2015
6:e	Moldavien	Lerika	”No, No”	2011
6:e	Grekland	Alexandros & Kalli	"Tora einai i seira mas"	2005
8:e (2 gånger)	Cypern	Louis Panagiotou & Christina Christofi	"Agoria koritsia"	2006
8:e	Israel	Kids.il	”Let the Music Win”	2012
9:e	Tyskland	Fia	”Ohne Worte”	2023
9:e	Lettland	Dzintars Čīča	"Tu esi vasarā"	2003
10:e	San Marino	Michele Perniola	"O-o-O Sole intorno a me"	2013
13:e	Montenegro	Jana Mirković	"Oluja"	2015
13:e	Serbien och Montenegro	Filip Vučić	"Ljubav pa fudbal"	2005
14:e	Estland	Annabelle	"Tänavad"	2024
16:e	Schweiz	Demis Mirarchi	”Birichino”	2004
18:e	Wales	Erin Mai	”Calon yn Curo”	2019

Listan nedan redovisar tidigare deltagare i Junior Eurovision Song Contest som även deltagit i Eurovision Song Contest. Sedan 2014 har vinnaren av Junior Eurovision Song Contest bjudits in till att medverka under en kort intervju under finalen av Eurovision Song Contest.

Land	Artist	JESC	ESC	Anmärkningar
Armenien	Monica Manucharova	2008	2016	Bakgrundssångerska till Iveta Mukuchyan.
Litauen	Ieva Zasimauskaitė	2007 4	2018	Deltog med bidraget "When We’re Old" som placerade sig på tolfte plats i finalen.
Malta	Destiny Chukunyere	2015	2019	Bakgrundssångerska till Michela Pace.
			2020	Skulle ha deltagit med bidraget "All of My Love".
			2021	Deltog med bidraget "Je Me Casse" som placerade sig på sjunde plats i finalen. .
Nederländerna	O'G3NE3	2007	2017	Deltog med bidraget "Lights and Shadows" som placerade sig på elfte plats i finalen.
Polen	Weronika Bochat1	2004	2010	Bakgrundssångerska till Marcin Mroziński.
Ryssland	Tolmachevy Twins	2006	2014	Deltog som Tolmachevy Sisters med bidraget "Shine" som placerade sig på sjunde plats i finalen.
San Marino	Michele Perniola	2013	2015	Deltog som en duett med bidraget "Chain of Lights" som placerade sig på sextonde plats i den andra semifinalen.
	Anita Simoncini2	2014
Serbien	Nevena Božović	2007	2013	Deltog i gruppen Moje 3 med bidraget "Ljubav je svuda" som placerade sig på elfte plats i den första semifinalen.
			2019	Deltog med bidraget "Kruna" som placerade sig på artonde plats i finalen.
Nederländerna	Stefania	20165	2020	Skulle ha deltagit med bidraget "Superg!rl" för Grekland.
			2021	Deltog med bidraget "Last Dance" som placerade sig på tionde plats i finalen för Grekland.
Georgien	Iru	20116	2023	Deltog med bidraget "Echo" som placerade sig på tolfte plats i semifinal 2.

1.^ Deltog i gruppen KWADro.

2.^ Deltog i gruppen The Peppermints.

3.^ Deltog som Lisa, Amy & Shelley.

4.^ Bakgrund sångerska till Lina Joy.

5.^ Deltog i gruppen Kisses.

6.^ Deltog i gruppen Candy.

• Wikimedia Commons har media som rör Junior Eurovision Song Contest.
  Bilder & media
• Official site
• EBU home page