Kampanjjournalistik – Wikipedia

Kampanjjournalistik är journalistik där redaktionen tar ställning i en fråga och försöker uppnå ett syfte.[1][2][3]

Att alltför tydligt ta ställning i en fråga kan i förlängningen få nyhetskonsumenterna att tappa förtroendet för mediet eftersom journalistiken i möjligaste mån bör anstränga sig för att vara objektiv. Kampanjjournalistik kan bottna i en oro från redaktioner att konsumenterna inte ska uppmärksamma de journalistiska viljeyttringarna i normal nyhetsrapportering eller granskning och att man därför väljer att "vinjettera" och "paketera" nyheterna för att viljeyttringen ska bli extra tydlig.[4] Att kampanjer blivit vanligare i svenska medier kan enligt Publicistklubbens ordförande Stina Lundberg bero på ett behov av medieföretagen att tydligare profilera sig.[4]

Riskerna med kampanjjournalistik är att den tränger undan annan journalistik eller att redaktionen blir för fäst vid kampanjen och att kampanjen därför överskuggar en mer nyanserad bild av verkligheten.[4] Att de som ska granska istället blir berättelsens fånge och tappar det sunda förnuftet och att sanning och relevans får stå tillbaka.[4] Det händer även att det som börjar som en granskning övergår till att bli en kampanj eller att en granskning kallas kampanjjournalistik av motståndare till granskningen eller dess slutsats.[4]

  1. ^ "Nätet är fantastiskt för kampanjjournalistik", Resumé 2008-12-08
  2. ^ Kampanjjournalistik under lupp Arkiverad 17 mars 2011 hämtat från the Wayback Machine., Publicistklubben 2010-03-15
  3. ^ Jack Werner. "KRÖNIKA: Slutet för agendasättande journalistik", Sveriges radio, 9 december 2016. Åtkomst den 10 december 2016.
  4. ^ [a b c d e f g] "Granskning eller kampanj?", Godmorgon, världen!, Sveriges Radio, 8 juni 2012. Hört den 10 juni 2012.
  5. ^ "Ifrågasatt uteliggare och mosad Mona", Medierna, Sveriges radio, 26 juli 2014. Läst den 26 juli 2014.