Journalistförbundet – Wikipedia

Information
Ordförande	Ulrika Hyllert
Vice ordförande	Tomas Backlund
Historia
Grundat	1901
Huvudkontor	Vasagatan 50, Stockholm
Antal medlemmar	15 000[1]
Huvudorganisation	TCO. Anslutning 1947.
Övrigt
Webbplats	Sjf.se
Förbundstidning	Journalisten: Svenska journalistföreningens fackorgan. Stockholm: Svenska journalistföreningen. 1904-. Libris 8257919. http://www.journalisten.se

Journalistförbundet är ett svenskt fackförbund inom TCO för journalister. Det grundades 1901 som Svenska Journalistföreningen, bytte vid kongressen 1950 namn till Svenska Journalistförbundet, vilket i början av 2000-talet kortades ned till enbart Journalistförbundet. Förbundet ger ut tidningen Journalisten, och är medlem av Internationella Journalistfederationen. För att bli yrkesaktiv medlem i Journalistförbundet ska man vara anställd eller frilans och ha helt eller delvis journalistiska arbetsuppgifter vid ett svenskt eller i Sverige verksamt massmedium. Alla som går en journalistutbildning kan bli studerandemedlemmar.

Frilansmedlemmarna är organiserade i Frilans Riks, se mer info nedan.

Förbundet driver Journalistförbundets yrkesetiska nämnd för att bevaka efterlevnaden av de 13 pressetiska yrkesreglerna.^[2] För att få Journalistförbundets presskort måste man vara medlem, och därmed också ha förbundit sig att följa yrkesreglerna.

Journalistförbundet har för närvarande (2019) ungefär 15 000 medlemmar^[1] och är både ett fackförbund och ett yrkesförbund.

Till Journalistförbundets ideella intressen hör att slå vakt om yttrandefrihet, tryckfrihet, öppenheten i samhället, mångfalden i medierna, att värna upphovsrätten, yrkesetiken och den journalistiska yrkesintegriteten. Journalistiken och journalisterna har också en viktig uppgift i den demokratiska processen.

Frilans Riks är det distrikt inom förbundet som organiserar frilansjournalister. Distriktet hette ursprungligen Frilansklubben, från 1993 omdöpt till Frilansdistriktet. Det nuvarande namnet antogs 1996.

Den första frilansklubben inom Journalistförbundet bildades 1969 som en klubb inom Stockholmssektionen inom dåvarande SJF. Kajs Tidholm blev första ordförande – officiellt från 1971, då 70 av landets drygt 200 frilansar valt att gå med i den nya klubben. De första aktiviteterna var kurser om bl.a. skatter och deklarationer, semesterersättning och pension. De första frågorna kom i samma anda att handla om att förmå tidningarna att betala in ATP för frilansar – och att utarbeta normer för frilansars arvoden.^[3]

1974 ställde sig SJF bakom frilansarnas krav på att uppdragsgivarna ska betala sociala avgifter (på inkomster över 300 kr). Dessutom genomfördes en halvdagsstrejk bland frilansarna på Sveriges Radio.

Från 1975 blev det möjligt för frilansar att vara med i a-kassan – detta år noteras också den första frilans som betalar B-skatt (numera F-skatt). I den första frilansrekommendationen föreslås medlemmarna ta minst 400 kr/dag i arvode. Försäkringsdomstolen slår fast att frilansar ska betraktas som arbetstagare och deras arvoden som inkomst av tjänst.

1978 kommer det första numret av tidningen Frilansjournalisten. Året därpå tas för första gången fotografer med i Frilansrekommendationen. Frilansklubben har växt snabbt och har nu 650 medlemmar.

1985–86 blir striden om frilansar kan vara företagare akut. SJF:s dåvarande ordförande uttalar att frilansar som själva betalar sina sociala avgifter "bett förbundet dra åt helvete". Och SJF-ledningen vill utesluta frilansar med bolag ur SJF:s a-kassa.

1992 utesluts informatörer ur SJF. 1993 omstruktureras SJF så att Frilansdistriktet blir eget distrikt och de tidigare länsvisa sektionerna blir klubbar. En mångårig diskussion om att ev. bilda ett servicebolag utmynnar i att frilansarna istället får en egen kontaktperson på SJF. Konkurrensverket utreder om Frilansrekommendationen är konkurrensbegränsande, men kommer 1994 fram till att så inte är fallet.

1996 startas e-postlistan Snackbar (som är verksam än idag). 1997 får Frilans Riks sin första egna webbplats – och sex procents moms införs på textarvode. 1998 har Frilans Riks 1 811 medlemmar och utgör nu drygt tio procent av SJF. En Frilanskatalog läggs ut på SJF:s webbplats. SJF-kongressen beslutar om ett Servicebolag, som ska ge frilansar råd i bl.a. företagsfrågor. Företagsfrilansar får åter ansluta sig till a-kassan (dock med längre karenstid än anställda).

Frilans Riks utdelar varje år priset Årets redaktör till en förtjänt redaktör.^[4]. Priset instiftades 2002. Priset ska inte förväxlas med ett pris med samma namn som utdelas av Förlagsklubben. ^[5]

Pristagare:

• 2009 Peter Tillhammar (chefredaktör på Forskning & Medicin)^[6]
• 2010
• 2011 Leif Mathiasson (chefredaktör på Pedagogiska magasinet och Chef & ledarskap) ^[7]
• 2012
• 2013 Susanne Blick (chefredaktör på Chefen i fokus)^[8]
• 2014 John Swedenmark (kulturredaktör på Arbetet)
• 2015 Inget pris delades ut i kategorin
• 2016 Erik Winnfors Wannberg (VA-tidskriften Cirkulation)
• 2017 Ulf B Andersson (AmnestyPress)
• 2018 Maria Westin (projektledare Svensk Medietext)^[9]
• 2019 Elisabeth Ekblom (Respons och Bra Affärer) ^[10]
• 2020 Monica Walldén, Synskadades Riksförbunds tidning Perpektiv.
• 2021 Kerstin Weyler, tidningen Skolledaren
• 2022 Tom Knutson, tidskriften Advokaten
• 2023 Robert Jonsson, LO Mediahus

• Kjellberg, Anders: Privattjänstemännens fackliga organisationsmiljö 1880-1930. Ingår i: TAM-revy: meddelanden från Tjänstemannarörelsens arkiv och museum. Stockholm: TAM-arkiv. 1997-. Libris 2321495. http://www.tam-arkiv.se/tam-revy  2003:2, s. 4-13.

• TAM-arkiv

• Andersson, Nils; Hjern Harald (1951). Svenska journalistförbundet 1901-1951. Stockholm. Libris 1206000 
• Hellkvist, Otto och Winqvist, TF (1926) Svenska Journalistföreningen. De första tjugufem åren i ord och bild. Stockholm: Journalistföreningens Förlag
• Kjellberg, Anders (2017) The Membership Development of Swedish Trade Unions and Union Confederations Since the End of the Nineteenth Century (De svenska fackförbundens och centralorganisationernas medlemsutveckling sedan slutet av 1800-talet) (Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility). Research Reports 2017:2 (uppdaterad 2018). Lund: Department of Sociology, Lund University. (om medlemsutvecklingen i bland annat Journalistförbundet)
• Lindblom Hulthén Agneta, red (2001). Journalisternas bok: 1901-2001. Stockholm: Svenska journalistförb. Libris 8365328. ISBN 91-631-1243-4 (inb.) 
• Qvarnström, Moa (1998). Med dubbla fallskärmar i fritt fall: en historia om dubbel facklig tillhörighet för offentligt anställda journalister. Stockholm: Riksdistriktet Offentliganställda journalister inom SJF. Libris 7453028. ISBN 91-630-6933-4 

• Svenska Journalistförbundets officiella webbplats