Kim Rhedin – Wikipedia

Kim Rhedin
FöddKerstin Ingrid Cecilia Rhedin
12 augusti 1948 (76 år)
Johannebergs församling, Göteborg, Sverige Sverige
Andra namnKim Rhedin Hüttner
MakePeter Hüttner
BarnCharles Rhedin Hüttner
Isabelle Hüttner
IMDb SFDb

Kim Rhedin Hüttner, född Kerstin Ingrid Cecilia Rhedin den 12 augusti 1948 i Johannebergs församling i Göteborg, är en svensk skådespelare.

Rhedin studerade vid Statens scenskola i Göteborg 1972–1975.[1] Efter examen var hon engagerad vid Norrköping-Linköping stadsteater 1976–1981.

Hon är gift med skådespelaren Peter Hüttner, med vilken hon har två barn.

Filmografi i urval

[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1974 Lizzie Bara på låtsas
James Saunders
Yngve Nordwall Statens scenskola i Göteborg[2]
1976 June Chicago
Fred Ebb, Bob Fosse och John Kander
Torsten Sjöholm Norrköping-Linköping stadsteater
1982 Alice Det är ju min show
Nancy Ford och Gretchen Cryer
Lars Göran Carlson Chinateatern[3]
1985 Spökhotellet
Georges Feydeau
Peter Dalle Reginateatern[4]
1986 Råttoperan
Inger Rydén
Lars Rudolfsson Orionteatern[5]
1987 Fru Cheval Herr Cheval och hans stenar
Ingegerd Monthan
Jindra Puhony Pistolteatern[6]
1988 Natasja Kvinnornas Decamerone
Julia Voznesenskaja
Lars Rudolfsson Orionteatern[7]
1991 Mamma Den första kyssen
Ninne Olsson
Anders Levelius Oktoberteatern[8]
1991 Siri von Essen Tribadernas natt
P.O. Enquist
Marianne Tedenstad Apolloteatern[9]

Regi (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Produktion Upphovsmän Teater
1988 Knackelibang Hanne Trolle Teater Bambino[10]
  1. ^ ”Nytt om Nöjen”. Dagens Nyheter: s. 22. 18 maj 1972. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-05-18/133/22. Läst 7 maj 2019. 
  2. ^ ”Tidningsnotis”. Dagens Nyheter: s. 19. 7 oktober 1974. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-10-07/273/19. Läst 7 maj 2019. 
  3. ^ Bertil Mollberger (20 september 1982). ”Barbros show succé”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-09-20/255/26. Läst 7 maj 2019. 
  4. ^ Peter Ferm (7 juli 1985). ”En sympatisk ton”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-07-07/181/15. Läst 7 maj 2019. 
  5. ^ Tove Ellefsen (8 december 1986). ”'Råttoperan' haltar men idén är genialisk”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-12-08/333/22. Läst 7 maj 2019. 
  6. ^ Calle Pauli (9 november 1987). ”Tragisk historia om stora tankar”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1987-11-09/304/26. Läst 7 maj 2019. 
  7. ^ Betty Skawonius (29 december 1988). ”Rysk bok blir pjäs på Orionteatern: Kvinnor i fångenskap berättar om sina liv”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1988-12-29/353/22. Läst 7 maj 2019. 
  8. ^ Ingegärd Waaranperä (29 januari 1991). ”Krångliga kärleksturer: Oktober på gränsen mellan allvar och romantisk lek”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-01-29/28/18. Läst 7 maj 2019. 
  9. ^ Lars Linder (16 november 1991). ”En frisk attack i Täby”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-11-16/312/24. Läst 7 maj 2019. 
  10. ^ Yvonne Malaise (14 maj 1988). ”Solospel för de minsta”. Dagens Nyheter: s. På Stan 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1988-05-14/129/63. Läst 7 maj 2019. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]