Sveriges landsting – Wikipedia

Landsting är den numera historiska beteckningen för självstyrande regionala enheter i Sverige. Den genomfördes genom 1862 års kommunalreform. De benämndes ibland ”sekundärkommuner”, till skillnad från de vanliga (primär-)kommunerna. Landstingen var folkvalda församlingar som ansvarar för vissa bestämda samhällsuppgifter inom ett område, vanligtvis ett län, i första hand hälso- och sjukvård, lokaltrafik och regional utveckling.

Den 1 januari 2020 avskaffades beteckningen landsting i berörda lagar, bland annat kommunallagen och indelningslagen, och ersattes av beteckningen region.

I Finland motsvaras landstingen av landskapsförbund. Dessa är lagstadgade samkommuner, som regionens kommuner skall vara medlemmar i.^[1] Dessa landskapsförbund har inte folkvalda fullmäktige utan styrs av kommunerna.

I Norge motsvaras landstingen av fylkeskommuner. De har folkvalda fullmäktige. De har dock något annorlunda ansvarsuppgifter än i Sverige.

Fördjupning: Sveriges medeltida landsting

Under vikingatiden och medeltiden bestod Sverige av ett antal självständiga ’’land’’ eller landskap, lagsagor löst förenade under en gemensam kung. Lagsagans högsta beslutande organ var landstinget där alla vuxna fria män kunde delta. Landstinget beslöt i frågor som rörde landskapet/lagsagan, det bestämde vad som var gällande rätt (landskapslag) och det var landskapets högsta domstol. En nyvald kung skulle rida sin eriksgata runt till landstingen och svära att hålla deras lagar och seder. Landstingen/lagsagan leddes av en lagman.

Kungamakten blev allt starkare, och 1634 indelades landet i län med ungefär samma områden som landskapen/lagsagorna. Länen leddes av en landshövding, som var kungens personliga representant. Lagstiftningsmakten hade då övergått från landstingen till riksdagen. Lagmannen dömde i lagmansrätten, men han tillsattes nu av kungen. Landskapsmötena ersattes av länsmöten under landshövdingens ledning, men även dessa kom ur bruk. I Norrland levde de kvar längre och i Jämtland hölls det sista 1857.^[2][3]

Genom 1862 års kommunalförordningar och 1862 års landstingsförordning utfördes en genomgripande decentraliserings- och demokratiseringsreform i Sverige. Socknarna ersattes av dels en borgerlig kommun, dels en kyrklig kommun (församling). Man skapade också ett nytt självstyrelseorgan, landstinget, styrd av en folkvald församling.

Innan sammanslagningarna med början 1970 fanns det 25 landsting i Sverige.

Den nya myndigheten kallades 1862 landsting, och dess folkförsamling kallades likaså landsting (till minne av det medeltida landstinget). Dess verksamhetsområde var ett län och kallades landstingsområde.

Genom 1954 års landstingslag infördes termen landstingskommun både för själva myndigheten och för dess verksamhetsområde. Detta behölls i 1974 års regeringsform och i 1977 års kommunallag.

Begreppet landsting avskaffades den 1 januari 2020 genom en ändring av kommunallagen från 2017. Myndighetens namn ändrades till region. Dess folkförsamling heter regionfullmäktige. Beträffande dess verksamhetsområde stadgas att varje region omfattar ett län, om inte något annat är särskilt föreskrivet.^[4]

Enligt kommunallagens terminologi var landstingen inte några kommuner; tvärtom inleddes lagen med meningen "Sverige är indelat i kommuner och landsting." ^[5] I förvaltningsrättslig och statsvetenskaplig litteratur behandlas däremot landstingen tekniskt sett som "kommuner" av ett visst slag (sekundärkommuner). Regeringsformen nämner enbart att det finns kommuner på regional nivå, men anger inte hur dessa ska betecknas.

De enskilda landstingens namn hade (fram till det fullständiga införandet av regionadministration 2019) formen Örebro läns landsting. Många valde dock att i kommunikationen till allmänheten använda kortare, inofficiella namn av typen Landstinget Kronoberg.^[6]

Fördjupning: Region (landsting)

Med början 1999 fick landstingen, ett efter ett, ett utökat ansvar för fysisk planering och regional utveckling av infrastruktur. I samband med det började de kalla sig för regioner. Den 1 januari 1999 utökades ansvarsområdet för landstingen i Skåne och Västra Götaland, och de benämndes därefter regioner.^[7] Samma reform och namnändring infördes sedan successivt för övriga landsting.

Efter den 1 januari 2019 använder samtliga landsting samt kommunen Gotland, ordet region i sitt namn. Därmed kallade sig samtliga landsting för regioner, även om de formellt fortfarande var landsting. Gotlands län har sedan 1971 inget landsting och det tidigare landstingets uppgifter överfördes då till Gotlands kommun. Sedan 2011 kallas kommunen även för Region Gotland. Landstingens indelning beslutades av regeringen. Den 1 januari 2020 blev även den formella benämningen region.

Observera att landsting och länsstyrelser var helt skilda organisationer med olika uppgifter.

• Region Blekinge – namnändring 1 januari 2019 från Blekinge läns landsting
• Region Dalarna – namnändring 1 januari 2019 från Dalarnas läns landsting
• Region Gotland – ej landsting sedan 1970, men med motsvarande ansvar
• Region Gävleborg – namnändring 1 januari 2015 från Gävleborgs läns landsting
• Region Halland – namnändring 1 januari 2011 från Hallands läns landsting
• Region Jämtland Härjedalen – namnändring 1 januari 2015 från Jämtlands läns landsting
• Region Jönköpings län – namnändring 1 januari 2015 från Jönköpings läns landsting
• Region Kalmar län – namnändring 1 januari 2019 från Kalmar läns landsting
• Region Kronoberg – namnändring 1 januari 2015 från Kronobergs läns landsting
• Region Norrbotten – namnändring 1 januari 2017 från Norrbottens läns landsting
• Region Skåne – sammanslagning 1 januari 1999 av Kristianstads läns landsting, Malmöhus läns landsting och Malmö stad
• Region Stockholm – namnändring 1 januari 2019 från Stockholms läns landsting
• Region Sörmland – namnändring 1 januari 2019 från Södermanlands läns landsting
• Region Uppsala – namnändring 1 januari 2017 från Landstinget i Uppsala län
• Region Värmland – namnändring 1 januari 2019 från Värmlands läns landsting
• Region Västerbotten – namnändring 1 januari 2019 från Västerbottens läns landsting
• Region Västernorrland – namnändring 1 januari 2018 från Landstinget i Västernorrlands län
• Region Västmanland – namnändring 1 januari 2017 från Västmanlands läns landsting
• Västra Götalandsregionen – namnändring 1 januari 1999 från Älvsborgs läns landsting, "Skaraborg läns landsting" och "Göteborg och Bohus läns landsting"
• Region Örebro län – namnändring 1 januari 2015 från Örebro läns landsting
• Region Östergötland – namnändring 1 januari 2015 från Östergötlands läns landsting

• Bohuslandstinget 1985-98 (blev 1999 en del av Västra Götalands läns landsting)^[8]
• Gotlands läns landsting (1863-1970) (dess uppgifter ligger numera på Gotlands kommun)
• Göteborgs och Bohus läns landsting 1863-1984 (bytte 1985 namn till Bohuslandstinget)
• Kopparbergs läns landsting 1863-1996 (bytte 1997 namn till Dalarnas läns landsting)
• Kristianstads läns landsting 1863-1998 (blev 1999 en del av Skåne läns landsting)^[8]
• Malmöhus läns landsting 1863-1998 (blev 1999 en del av Skåne läns landsting)^[8]
• Kalmar läns norra landsting 1863-1970 (Västervik var huvudort, gick 1971 samman med Kalmar läns södra landsting till Kalmar läns landsting med huvudort i Kalmar). Bakgrunden var en gammal intressekonflikt mellan Kalmar och Västerviks städer − bildandet av det norra landstinget blev en kompromiss då Västervik ursprungligen helt ville bryta sig ur Kalmar län och bilda residensstad i ett nytt län.
• Kalmar läns södra landsting 1863-1970 (gick 1971 samman med Norra Kalmar läns landsting till Kalmar läns landsting med huvudort i Kalmar)^[8]
• Skaraborgs läns landsting 1863-1998 (blev 1999 en del av Västra Götalands läns landsting)^[8]
• Älvsborgs läns landsting 1863-1998 (blev 1999 en del av Västra Götalands läns landsting)^[8]

Då landstingen bildades 1864, fick städer med mer än 25 000 invånare inte delta.^{[källa behövs]} Det gällde från början bara Stockholm och Göteborg, men 1871 hade även Malmö passerat gränsen. Gävle, Norrköping och Helsingborg följde. Denna begränsning upphörde efterhand^{[förtydliga]} som tätorterna växte sig större. Men alla städer, utom Göteborg och Malmö, valde att söka tillstånd hos regeringen för att återinträda i landstingen när det blev möjligt under 1950- och 60-talet.

Göteborg och Malmö stod utanför landstingen till årsskiftet 1998/1999, då endast Gotland återstod som landstingsfri kommun. Andra kommuner/städer var Stockholm till och med 1970^[9] (staden ingick i Stockholms län sedan 1968), Helsingborg 1948–1963, Gävle till 1963 och Norrköping 1872–1967.^[10] I de kommuner/städer som stod utanför landstingen sköttes deras frågor istället av respektive kommunfullmäktige/stadsfullmäktige.

Sedan 1998 är det bara Gotlands län som saknar landsting – i detta län sköts landstingsuppdragen av kommunen Region Gotland. Gotland blev landstingsfritt 1971, då de 14 dåvarande kommunerna och landstinget slogs ihop till en landstingsfri kommun.

• Region (landsting)
• Sveriges administrativa indelning
• Sekundärkommun
• Sveriges Kommuner och Landsting
• Sveriges sjukvårdspolitik

• Sveriges Kommuner och Regioner (intresseorganisation)

v • r Sveriges indelning Administrativ indelning 21 län · 21 regioner · 6 föreslagna regionbildningar · 6 sjukvårdsregioner · 290 kommuner · 2 523 distrikt · 6 004 valdistrikt · 29 valkretsar Historiskt: 25 landskap · landsting · småkungariken · folkland · små land · socknar · härader · fjärdingar · skatar · städer (lista) · rotar · köpingskommuner (lista) · 13 municipalköpingar · 363 municipalsamhällen (lista) · landskommuner Geografiska regioner Landsdelar Norrland · Svealand · Götaland · Historiskt: Österland Informella regioner Södra Sverige · Sydsverige · Mellansverige · Mittsverige · Norra Sverige · Malmfälten · Mälardalen · Bergslagen · Västkusten · Öresundsregionen · Gnällbältet · Småländska höglandet Vetenskap 5 växtregioner · 7 limniska ekoregioner · 6 svenska dialektområden Statistik SCB 1 940 tätorter (lista) · huvudorter (291 centralorter och 21 residensstäder) · förorter · 2 876 småorter (listor) · demografiska statistikområden (DeSO) · 10 kommungrupper · kranskommuner · 82 lokala arbetsmarknadsregioner (LA-regioner) · Historiskt: 70 Arbetsmarknadsregioner (A-regioner) Nutek 72 funktionella analysregioner (FA-regioner) Eurostat 3 NUTS nivå 1-områden · 8 NUTS 2 · 21 NUTS 3 (riksområden) Adresser, orter, fastigheter och tomter Stadskontor stadsdelar · fastighets/kvartersnamn · gator · gatunummer · lägenhetsnummer PTS 264 riktnummerområden · 1 500 postnummerområden och postorter Lantmäteriet tomter/fastigheter/jord/mark · servitut · samfälligheter Lantmäteriets ortnamnstyper bebyggelse · tätort · naturobjekt · naturskyddsområde · fornlämning eller anläggning Folkbokföringen Historiskt: församlingar · byar · bruksorter (lista) · rotar · tegar Myndigheter Rättsväsende domsagor (lista) · hovrätternas · förvaltningsrätternas samt kammarrätternas domkretsar Historiskt: länsrätter · härader · tingslag · hundare · folkland · lagsaga Försvarsmakten militärregioner · Historiskt: militärdistrikt · militärområden · försvarsområden · flygkommando · marinkommando · rotar · hundare · skeppslag · hamna Polismyndigheten polisregion · Historiskt: polisdistrikt (dvs län) · länsmansdistrikt · landsfiskalsdistrikt Åklagarmyndigheten åklagardistrikt Skattemyndigheten skatteregioner · skattekontor · Historiskt: jordebokssocken · rotar · tegar Kronofogdemyndigheterna kronofogdedistrikt · fögderier (lista) Trafikverket Sex regioner · Historiskt: Vägverkets sju regioner · Banverkets fem regioner SMHI 19 prognosdistrikt F.d. statskyrka Svenska kyrkan · 13 stift · 130 kontrakt · pastorat · 1 439 församlingar