Lavoslav Ružička – Wikipedia

Lavoslav RužičkaNobelpristagare i kemi 1939
Född13 september 1887[1][2][3]
Vukovar[4][5][6], Kroatien
Död26 september 1976[1][3][5] (89 år)
Mammern[5], Schweiz
BegravdFlunterns begravningsplats[7]
Medborgare iCisleithanien och Schweiz[5]
Utbildad vidIII Gymnasium Osijek[8]
Karlsruher Institut für Technologie
SysselsättningKemist, universitetslärare[5]
ArbetsgivareETH Zürich (1918–1957)
Universitetet i Utrecht (1926–1929)[5]
Utmärkelser
Marcel Benoist-priset (1938)
Nobelpriset i kemi (1939)[9][10][11]
Utländsk ledamot av Royal Society (1942)[12]
Hedersdoktor vid Sorbonne (1945)[13]
Hedersdoktor vid Universitetet i Bordeaux (1947)[14]
Faraday Lectureship Prize (1958)[15]
Hedersdoktor vid Universitetet i Zagreb
Redigera Wikidata

Lavoslav (Leopold) Ružička, född 13 september 1887 i Vukovár (i Kungariket Ungern, Österrike-Ungern),sedermera Jugoslavien och nuvarande Kroatien, död 26 september 1976 i Mammern i kantonen Thurgau, Schweiz,[16] var en kroatisk kemist. 1939 tilldelades han tillsammans med Adolf Butenandt Nobelpriset i kemi för sin forskning kring polymetylener och högre terpener[17][18] inklusive den första kemiska syntesen av manliga könshormoner.[19] Han förhindrades dock att då motta priset, men emottog det efter andra världskriget.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Ružička föddes i en familj av hantverkare och bönder av mestadels kroatiskt ursprung, men med en tjeckisk farförälder, Ružička, och mormor och farfar från Österrike.[17] Han förlorade sin far, Stjepan, vid fyra års ålder, och hans mor, Amalija Sever, tog med honom och hans yngre bror Stjepan för att bo i Osijek.[16]

Ružička gick på gymnasiet i Osijek. Han ändrade sin ursprungliga idé om att bli präst och bytte till att studera tekniska discipliner.[20] Kemi var hans val, förmodligen för att han hoppades få en plats vid det nyöppnade sockerraffinaderiet som byggdes i Osijek.[16]

På grund av de alltför stora svårigheterna i vardagen och det politiska livet började han studera vid High Technical School i Karlsruhe i Tyskland. Han var en framgångsrik student inom ett område han gillade, vilket var organisk kemi. Det var därför hans professor i fysikalisk kemi, Fritz Haber (nobelpristagare 1918), motsatte sig hans summa cum laude-examen. Under sina studier inrättade Ružička dock ett utmärkt samarbete med Hermann Staudinger (nobelpristagare 1953) och tog med hans handledning doktorsexamen 1910 och flyttade sedan till Zürich som Staudingers assistent.

Ružička gifte sig två gånger, med Anna Hausmann 1912 och 1951 med Gertrud Acklin.[17] Från 1929 bodde han på Freudenbergstrasse 101 till de sista åren av sitt liv.[16] Han dog i Mammern, en by vid Bodensjön vid 89 års ålder.[21]

Karriär och vetenskapligt arbete

[redigera | redigera wikitext]

Ružičkas första arbete har sitt ursprung inom kemi av naturliga föreningar.[22] Han stannade inom detta forskningsområde hela sitt liv. Han undersökte ingredienserna i det dalmatiska insektsmedlet Pyrethrum (från örten Tanacetum cinerariifolium), en högt uppskattad insekticid som finns i pyretriner, som var i fokus för hans arbete med Staudinger. Ružička sa senare om den här tiden: "Mot slutet av fem och ett halvt års huvudsakligen syntetiskt arbete på pyretrinerna hade jag kommit till den bestämda slutsatsen att vi arbetade med fel träd." På detta sätt kom han i kontakt med Terpineolens kemi, en eterisk olja av vegetabiliskt ursprung, intressant för parfymindustrin. Han och Staudinger skiljdes när han inledde samarbetet med Chuit & Naef Company (senare känt som Firmenich) i Genève.[20][16]

Åren 1916–1917 fick han stöd av den äldsta parfymtillverkaren i världen Haarman & Reimer, från Holzminden, Tyskland. Han blev schweizisk medborgare 1917[16] och publicerade 1918 sin habilitering.[20] Tillsammans med Fornasir isolerade han linalool 1919.[20]

Med expertis inom terpenområdet blev Ružička universitetslektor 1918 och 1923 hedersprofessor vid ETH (Eidgenössische Technische Hochschule) och universitetet i Zürich. Här, med en grupp av sina doktorander, fastställde han strukturen hos föreningarna muskon och civeton, makrocykliska ketondofter härrörande från myskhjorten (Moschus moschiferus) och civetkatten (Viverra civetta).[23] Dessa var de första naturliga produkterna som visade sig ha ringar med mer än sex atomer, och därav drog Ružička slutsatsen att civeton hade en ring med 17 atomer.[24]

Efter några års arbete vid Chuit & Naef i Genève, tog han 1927 över professuren i organisk kemi vid universitetet i Utrecht i Nederländerna. I Nederländerna stannade han i tre år och återvände sedan till Schweiz.[16] Ružička var först med att syntetisera mysk i industriell skala. Firmenech döpte denna produkt till Exaltone. Andra schweiziska tillverkare och DuPont konkurrerade med dem.[25]

År 1934 syntetiserade Ružička det manliga hormonet androsteron och bevisade också "dess konstitutionella och konfigurationsmässiga förhållande till sterolerna." Detta följdes 1935 av partiell syntes av det mycket mer aktiva manliga hormonet testosteron. Båda upptäckterna ledde till den schweiziska industrins överlägsenhet inom steroidhormonområdet.[16] I Zürich, vid ETH, blev han professor i organisk kemi och inledde den mest lysande perioden i sin yrkeskarriär. Han utvidgade området för sin forskning och lade till kemin hos högre terpener och steroider. Efter den framgångsrika syntesen 1935 av könshormoner (androsteron och testosteron)[21] blev hans laboratorium världens centrum för organisk kemi.[26] Han tilldelades 1936 en hedersexamen vid Harvard University.[21]

År 1940 blev han utländsk ledamot av Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences,[27] År 1942 valdes han till utländsk ledamot av Royal Society,[16] och 1944 blev han internationell ledamot av U.S. National Academy of Sciences.[28]

Utmärkelser och hedersbetygelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Leopold Ružička, 27 april 2022.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Leopold-Ruzickatopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Encyclopædia Universalis, Encyclopædia Britannica, Inc., 1968, Encyclopædia Universalis-ID: leopold-ruzickaencyclopaedia-universalis, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] KNAW historisk medlemslista, KNAW-nummer: PE00002731, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Ружичка Леопольд”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e f] Catalogus Professorum Academiae Rheno-Traiectinae, Catalogus Professorum Academiae Rheno-Traiectinae-ID: 1532, läst: 5 februari 2019.[källa från Wikidata]
  6. ^ Dr. Leopold Ruzicka Dies M Switzerland at Age 89;Won Nobel in, The New York Times, 27 september 1976, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Find a Grave, läs online, läst: 29 juni 2024.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.jutarnji.hr , läst: 1 oktober 2024.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] The Nobel Prize in Chemistry 1939, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 3 februari 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] David P. Steensma & Robert A Kyle, Leopold Ruzicka--1939 Nobel Prize in chemistry, vol. 82, 1, Mayo Clinic Proceedings, 1 januari 2007, s. 1p preceeding table of contents, PubMed-ID: 17285778.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b] List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 311, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b] Jérôme Fenoglio (red.), Le général de Gaulle à la séance solennelle de rentrée de l'Université de Paris, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 17 december 1945, s. 4 .[källa från Wikidata]
  14. ^ [a b] Journal officiel de la République française, 26 juni 1947, s. 5880.[källa från Wikidata]
  15. ^ [a b] läs online, www.rsc.org .[källa från Wikidata]
  16. ^ [a b c d e f g h i] Prelog, Vladimir; Jeger, Oskar (1980). ”Leopold Ruzicka (13 september 1887 – 26 september 1976)”. Biogr. Mem. Fellows R. Soc. 26: sid. 411–501. doi:10.1098/rsbm.1980.0013. 
  17. ^ [a b c] Grandin, Karl, red (1966). ”Leopold Ružička”. Nobel Lectures, Chemistry: 1922-1941. Amsterdam: Elsevier Publishing Company 
    Även tillgänglig från ”Leopold Ružička Biography”. nobelprize.org. Nobelstiftelsen. 1939. https://www.nobelprize.org/prizes/chemistry/1939/ruzicka/biographical/. Läst 6 juli 2017. 
  18. ^ ”The Nobel Prize in Chemistry 1939”. https://www.nobelprize.org/prizes/chemistry/1939/summary/. 
  19. ^ Hillier, Stephen G.; Lathe, Richard (2019). ”Terpenes, hormones and life: Isoprene rule revisited”. Journal of Endocrinology 242 (2): sid. R9–R22. doi:10.1530/JOE-19-0084. PMID 31051473. 
  20. ^ [a b c d] Albert Eschenmoser: "Leopold Ruzicka - From the Isoprene Rule to the Question of Life's Origin" CHIMIA 44 (1990)
  21. ^ [a b c] ”Dr. Leopold Ruzicka Dies M Switzerland at Age 89; Won Nobel in Chemistry”. 27 september 1976. https://www.nytimes.com/1976/09/27/archives/dr-leopold-ruzicka-dies-in-switzerland-at-age-89-won-nobel-in.html. 
  22. ^ ”Leopold Ruzicka (1887–1976)”. 26 oktober 2018. http://chemindigest.com/leopold-ruzicka-1887-1976/. 
  23. ^ Sell, Charles S. (1999). ”Ingredients for the Modern Perfumery Industry”. The Chemistry of Fragrances (1st). Royal Society of Chemistry Publishing. sid. 51–124. ISBN 9780854045280 
  24. ^ Ružička, Leopold (1926). ”Zur Kenntnis des Kohlenstoffringes I. Über die Konstitution des Zibetons”. Helv. Chim. Acta 9 (1): sid. 230–248. doi:10.1002/hlca.19260090129. 
  25. ^ Shyndriayeva, Galina (2015). ”Perfume at the Forefront of Macrocyclic Compound Research: From Switzerland to Du Pont”. International Workshop on the History of Chemistry (Tokyo). http://kagakushi.org/iwhc2015/papers/23.ShyndriayevaGalina.pdf. 
  26. ^ Nieschlag, Eberhard; Nieschlag, Susan (2019). ”ENDOCRINE HISTORY: The history of discovery, synthesis and development of testosterone for clinical use”. European Journal of Endocrinology 180 (6): sid. R201–R212. doi:10.1530/EJE-19-0071. PMID 30959485. 
  27. ^ ”Leopold Stephan Ruzicka (1887 - 1976)”. KNAW Past Members. Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923232350/http://www.dwc.knaw.nl/biografie/pmknaw/?pagetype=authorDetail&aId=PE00002731. Läst 4 augusti 2015. 
  28. ^ ”Leopold Ruzicka”. http://www.nasonline.org/member-directory/deceased-members/20001250.html. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lavoslav_Ružička&oldid=55844405”