Lena Kåreland – Wikipedia

Lena Kåreland
Lena Kåreland i augusti 2015
Född	7 maj 1940[1] (84 år) Borås[2], Sverige
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Författare, litteraturforskare
Befattning
Professor emeritus
Utmärkelser
Lotten von Kræmers pris (2015)[3]
Redigera Wikidata

Lena Kåreland, egentligen Helena Kristina Alsin, född 7 maj 1940 i Borås, är en svensk barnboksforskare, författare och översättare. Hon är professor emerita^[4] vid litteraturvetenskapliga institutionen och institutionen för didaktik vid Uppsala universitet.^[5]

Hon är inriktad på litteratursociologisk forskning, främst inom barnlitteratur, samt deltar i utgivningen av en svensk barnlitteraturhistoria.^[6]

Kåreland, som är dotter till kassören Tore Alsin och Mia Eliasson, var mellan 1965 och 1986 gift med barn- och ungdomspsykiatrikern Hans Kåreland. Hon blev filosofie magister 1965 och arbetade som förlagsredaktör 1964–1968.^[7] Kårelands fackboksförfattande inleddes 1977 med Gurli Linders barnbokskritik: Med en inledning om den svenska barnbokskritikens framväxt, som var hennes doktorsavhandling i litteraturvetenskap.^[8] Den var en av de tidigaste avhandlingarna om barnlitteratur i Sverige och blev en byggsten i kartläggningen av den svenska barnbokens historia.^[9] Under årens lopp har hon skrivit närmare ett 20-tal böcker, oftast med barn- och ungdomslitteratur som tema. Detta innefattar studier av Lennart Hellsing (2002), Tove Jansson (1994)^[10] och Astrid Lindgren.^[11] Andra som ägnats böcker är Eva von Zweigbergk, Mollie Faustman (2013) och George Sand (2014).^[8] Senare har hon återkommit till Hellsing vid ett par tillfällen.

Som litteraturforskare har hon intresserat sig för bilderböcker, ungdomslitteratur och samspelet mellan barn- och vuxenlitteraturen. På det sistnämnda fältet har hon haft fokus på den svenska 1940-talsmodernismen, men även på 1960- och 1970-talen. På senare år har genusperspektivet i skolans skönlitteratur ägnats flera studier liksom den roll skönlitteraturen har i den nya lärarutbildningen.^[11]

Från 1978 och till mitten av 1980-talet var Kåreland informationssekreterare på Svenska barnboksinstitutet. Hon fungerade också som redaktör för Barnboken – tidskrift för barnlitteraturforskning.^[9] 2009 blev hon medlem av redaktionsrådet för projektet ”Den svenska barn- och ungdomslitteraturens historia”, samordnat av Svenska barnboksinstitutet och lett av Boel Westin.^[12] Projektet syftar till att ge ut ett översiktsverk över den svenska barn- och ungdomslitteraturen, med en historisk översikt från cirka 1300 till 2010. Sverige har till skillnad mot de andra nordiska länderna inte haft något standardverk på området.^[13] Det planerades slutföras 2020, men viss försening orsakades av coronaviruspandemin 2019–2021.

Kåreland har i många år tjänstgjort som professor i svenska med inriktning mot didaktik och litteraturvetenskaplig ämnesteori på Uppsala universitet.^[14] 2015 blev hon ledamot i juryn för Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.^[10]

Hon skriver återkommande understreckare om främst fransk litteratur och kultur för Svenska Dagbladet, där hon även recenserar barnböcker.^[4] Hon verkar även som översättare från engelska och franska.^[15]

• 1977 – Gurli Linders barnbokskritik
• 1980 – Möte med barnlitteraturen
• 1985 – Möte med bilderboken
• 1994 – Möte med barnboken
• 1994 – Livsvandring i tre akter: en analys av Tove Janssons tre bilderböcker Hur gick det sen?, Vem ska trösta knytet?, Den farliga resan (tillsammans med Barbro Werkmäster)
• 1997 – Traditionalist och smakdomare: Eva von Zweigbergks barnbokskritik under 1940-talet
• 1999 – Modernismen i barnkammaren: barnlitteraturens 40-tal
• 2000 – Gränsöverskridare: Carl Sandburg och Lennart Hellsing – författare för barn och vuxna
• 2002 – En sång för att leva bättre: om Lennart Hellsings författarskap
• 2003 – De vilda svanarna – en pjäs i tiden. Om Klarateaterns premiärföreställning, (tillsammans med Karin Hallgren)
• 2005 – Modig och stark – eller ligga lågt: skönlitteratur och genus i skola och förskola (red.)
• 2008 – Rätten till ordet: en kollektivbiografi över skrivande Stockholmskvinnor 1880–1920 (tillsammans med Boel Englund)
• 2009 – Barnboken i samhället
• 2009 – Inga gåbortsföremål: lekfull litteratur och vidgad kulturdebatt i 1960- och 1970-talens Sverige
• 2009 – Läsa bör man...? – den skönlitterära texten i skola och lärarutbildning (red.)
• 2011 – Ett sällsamt dubbelliv: Gurli Linders memoarer om åren med S.A. Andrée
• 2013 – Jordens salt: Mollie Faustman: konstnär, kåsör, kritiker
• 2014 – Älska det är allt! George Sand i liv och dikt
• 2015 – Skönlitteratur för barn och unga. Historik, genrer, termer, analyser
• 2018 – Förbjuden frukt : litterärt, franskt & kvinnligt (Appell förlag)
• 2018 – Dille och Deli : Lennart Hellsing som domare och debattör (medförfattare: Stefan Mählqvist)
• 2020 – Från Västertorp till Österland : Lennart Hellsing reser, rapporterar och rimmar (medförfattare: Stefan Mählqvist)
• 2021 – Franska flanörer – Författarnas Paris, från Balzac till Modiano (Appell förlag)^[11]

• 1998 – Gulliverpriset^[10]
• 2011 – Belönad av Svenska Akademien^[15]
• 2013 – Karin Westman Bergstipendiet^[10]
• 2015 – Lotten von Kræmers pris^[16]

• Vem är hon? (1987)