Louis Campanello – Wikipedia

Louis Campanello, född 7 januari 1915 död 10 maj 2007 i Göteborg,^[1] var en svensk jurist. Efter att i rollen som fastighetschef i Gävle stad ha ansvarat för förnyelsen av stadsdelen Söder i Gävle,^[2][3] var han drivande i innerstadssaneringen i Göteborg.^[4]

Campanello avlade studentexamen i Gävle 1934. Han blev juris kandidat vid Uppsala universitet 1938, avlade licence en droit i Paris 1940 och studerade ekonomisk geografi och förvaltningsrätt i Berlin samma år. Han genomförde tingstjänstgöring i Sydöstra Hälsinglands domsaga 1941–1944, blev stadsnotarie i Gävle 1944, fastighetsdirektör där 1947, verkställande direktör för Fastighets AB Göta Lejon i Göteborg 1960 och var fastighetsdirektör på fastighetskontoret i Göteborgs stad/kommun 1968–1980.

Campanello var sakkunnig i statliga saneringsutredningen 1950–1954, näringslivets byggnadsutredning 1960–1964, ledamot av byggnadsforskningens samhällsplaneringsgrupp 1960, rådgivande nämnden i Näringslivets planinstitut 1964, fullmäktig i Städernas Allmänna Försäkrings AB 1963, styrelsesuppleant i Västsveriges Allmänna Restaurang AB (VARA) 1964 samt deltog i internationella seminarier och grupparbeten.

Campanello var sekreterare i generalplanekommittén i Gävle 1947–1953, i museinämnden och skogsnämnden 1949–1960, ombudsman i länsbostadsnämnden i Gävleborgs län 1948–1960, sekreterare i Stiftelsen Hyresbostäder i Gävle 1950–1960 samt ordförande i Stiftelsen Johan och Lotten Westergrens minne och principal i Adolf Grapes minne 1958–1960.

Campanello skrev Betänkande om stadsdelsförnyelsen i Gävle (I, 1953; II, 1959), Gävle förnyar sig (1959), Stadsförnyelse ur internationell synvinkel (1968), Fastighetsaktiebolaget Göta lejon i Göteborg. Ett instrument för kommunal markpolitik (1984) samt artiklar och föredrag i samhällsplaneringsfrågor. Han tilldelades Gävle stads förtjänstmedalj.

Han var under många år ordförande i Föreningen Röhsska konstslöjdmuseets vänner.^[5]

• Campanello Louis C G i Vem är Vem?: Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge (andra upplagan, 1965)