McDonnell Douglas Harrier II – Wikipedia

	Harrier II
	AV-8B+
Beskrivning
Typ	Marint V/STOL-attackflygplan
Besättning	1
Första flygning	9 november 1978
I aktiv tjänst	1985 –
Versioner	Se varianter
Ursprung	USA; Storbritannien
Tillverkare	McDonnell Douglas; Boeing; British Aerospace; BAE Systems
Antal tillverkade	340+ (1981-2003)
Utvecklad från	Hawker Siddeley Harrier
Data
Längd	14,12 meter
Spännvidd	9,25 meter
Höjd	3,55 meter
Vingyta	22,6 m²
Tomvikt	5 700 kg
Max. startvikt	14 000 kg (rullande); 8 600 kg (vertikal)
Motor(er)	Rolls-Royce Pegasus 11
Dragkraft	70 kN (Mk 105); 97 kN (Mk 106); 106 kN (Mk 107)
Prestanda
Max. hastighet	1 070 km/h
Räckvidd med; max. bränsle	556 km
Transporträckvidd	3 300 km
Max. flyghöjd	15 000 meter
Stigförmåga	74,8 m/s
Vingbelastning	460,4 kg/m²
Beväpning & bestyckning
Upphängnings-; punkter	6 (USA) eller 8 (England) vingbalkar samt en centerbalk
Fast beväpning	1 × General Dynamics 25mm GAU-12 gatlingkanon (USA); 2 × 30 mm ADEN automatkanoner (England)
Bomber	Sprängbomber; multipelbomber; Paveway-bomber; napalmbomber
Robotar	AIM-9 Sidewinder; AIM-132 ASRAAM; AIM-120 AMRAAM; AGM-65 Maverick; Brimstone; AGM-84 Harpoon; AGM-88 HARM
Raketer	LAU-10 (4 × 127 mm Zuni-raketer); SNEB (18 × 68 mm raketer)
Övrigt	Fälltankar; Spaningskapsel
Elektronik
Radar	Raytheon AN/APG-65 (AV-8B+); Blue Vixen (FA2)
Ritning
	; McDonnell Douglas AV-8B Harrier II.

AV-8B Harrier II är ett amerikansk-brittiskt marint attackflygplan med vertikal start- och landningsförmåga (V/STOL), framtagen av flygplanstillverkarna McDonnell Douglas i USA (idag Boeing) och British Aerospace i Storbritannien (idag BAE Systems). Planet är en vidareutveckling från det äldre stridsflygplanet Hawker Siddeley Harrier, men är till stor del ett helt nyutvecklat flygplan, trots att det bär samma namn.

Utveckling

Advanced Harrier

År 1973 började ett brittiskt-amerikanskt utvecklingsteam undersöka möjligheten att konstruera en ersättare till de äldre Harrier-flygplanen och A-4 Skyhawk baserat på den större motorn Rolls-Royce Pegasus 15. Projektet fick namnet AV-16 Advanced Harrier. År 1975 drog sig Storbritannien ur projektet vilket gjorde att även USA blev tvungna att lägga ner projektet av ekonomiska skäl.

Harrier II

Behovet av en ersättare kvarstod och 1976 började McDonnell Douglas om på nytt med ett mindre ambitiöst projekt att uppgradera marinkårens befintliga Harriers. Många erfarenheter från AV-16 projektet togs till vara och 1978 flög två gamla Harriers ombyggda till prototyperna YAV-8B.

Provflygningarna blev lyckade och 1979 fick man kontrakt på att ersätta marinkårens befintliga Harriers. År 1980 gick brittiska BAE Systems in i projektet och började producera Harrier II för brittiska flygvapnet. Det nya flygplanet fick beteckningen AV-8B i USA och Harrier GR.5 i Storbritannien.

Vidare utveckling

Från början var Harrier II ett dagflygplan med begränsad förmåga att verka på natten och i dåligt väder. Därför började en ny variant utvecklas 1989 med värmekamera (FLIR) och starkare motor. Dessa fick beteckningen AV-8B(NA) i USA och Harrier GR.7 i Storbritannien.

Radar

Länge var brittiska flottans Harrier FRS.1 baserad på den ursprungliga Harriern de enda Harriers som hade radar. Denna Blue Fox-radar hade ganska begränsad räckvidd och själva flygplanen (jämnåriga med RAF:s Harrier GR.3) var också i behov av att ersättas. Därför utvecklade BAE en marin version av Harrier II som fick beteckningen Harrier FA.2. Den togs i tjänst 1993 och hade en betydligt mer avancerad radar som gick under namnet Blue Vixen.

Fördelarna med radar blev snart uppenbara även för amerikanska marinkåren som bytte ut bombsiktet AN/ASB-19 mot radarn AN/APG-65. Efter den ändringen fick flygplanen beteckningen AV-8B+.

Varianter

USA

YAV-8B – två prototyper ombyggda från AV-8A.
AV-8B – dagversion med bombsikte AN/ASB-19, men utan värmekameran FLIR.
AV-8B(NA) – nattversion med AN/ASB-19 med FLIR monterad ovanför.
AV-8B+ – allvädersversion med radarn AN/APG-65.
TAV-8B – tvåsitsig version för flygutbildning.

Storbritannien

Harrier GR.5 – RAF:s första Harrier II. De skiljer sig från AV-8B genom ytterligare två vapenbalkar, annan avionik och motmedel.
Harrier GR.7 – RAF:s motsvarighet till AV-8B(NA) med FLIR monterad ovanför nosen.
Harrier GR.9 – GR.7 uppgaderad med nytt navigationssystem, ny elektronik, starkare motor och nya vapenalternativ.
Sea Harrier FA.2 – marin version av Harrier II med Blue Vixen-radar och möjlighet att bära AIM-120 AMRAAM. Togs ur bruk 2006.^[2]

Användare

Royal Navy: Harrier FA.2 (1988-2006). Harrier GR.7 (2007-2010).
Storbritanniens flygvapen: Harrier GR.5, GR.7 och GR.9 (1983-2010).^[3] År 2011 såldes 72 stycken GR.9 till USA:s marinkår.^[4]^[5]
Italiens flotta: 15 stycken AV-8B ombord på Giuseppe Garibaldi, år 2021.
Spaniens flotta: 12 stycken AV-8B+ ombord på Príncipe de Asturias. Planerar livstidsförlängning till 2030.
USA:s marinkår: AV-8B, AV-8B(NA) och AV-8B+ från 1985. 124 stycken AV-8B+ i tjänst troligen till 2029.^[6]

Bilder

EN AV-8B(NA) klar att starta från amfibiefartyget USS Bataan.
En AV-8B+ från amerikanska marinkårens attackdivision VMA-542 Tigers landar ombord på brittiska flottans hangarfartyg HMS Illustrious.
En AV-8B+ från spanska flottan landar på hangarfartyget Príncipe de Asturias.

En AV-8B+ landar på USS Juneau. Den svarta röken uppstår när vatten sprutas in i motorn för att få större dragkraft.
En Harrier GR.9 från Royal Air Force på patrull över Afghanistan, 12 december 2008.
Två AV-8B+ från amerikanska marinkårens attackdivision VMA-214 The Black Sheep ombord på amfibiefartyget USS Peleliu.