Medborgarrättsrörelsen i Sverige – Wikipedia

Ej att förväxla med medborgarrättsrörelse.

Medborgarrättsrörelsen i Sverige, MRRS, är en svensk ideell förening som sedan 1974 har arbetat för att vidga enskilda människors frihet och att stärka de medborgerliga rättigheterna i den svenska grundlagen.

Som nystartad förening hette den Medborgarrörelsen Sveriges väljare (MSV), efter samgåendet med Friheten i Sverige 1988 Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige (MRFS) och 1999-2021 Medborgarrättsrörelsen (MRR).

Grundande och tidig historia

Medborgarrättsrörelsen hade sitt konstituerande möte den 14 mars 1974. Upphovsmännen ansåg att den nyligen beslutade regeringsformen, som skulle komma att träda i kraft från och med den 1 januari 1975, inte hade tagits fram i dialog med medborgarna. De ansåg också att den nya grundlagen hade allvarliga brister, framförallt när det gällde skyddet för mänskliga fri- och rättigheter. (Det är ett faktum att rättighetskapitlet i regeringsformen, 2 kap., vid regeringsformens antagande 1974 bara hade ett fåtal paragrafer. Avsikten var att det skulle kompletteras senare.^[1])

Till stöd för sina uppfattningar hade Medborgarrättsrörelsen en SIFO-undersökning om den nya grundlagen. Undersökningen visade att svenska folket på avgörande punkter hade en annan uppfattning om grundlagen än vad riksdagen hade. Den 9 november 1974 hölls den första stämman och föreningen antog ett handlingsprogram.

Initiativtagare och förste ordförande var regeringsrådet Gustaf Petrén i samarbete med Anne Marie Bratt, ordförande för Nya Tisdagsklubben. Bland styrelseledamöterna har märkts Leif Leifland (ambassadör och kabinettssekreterare), Fredrik Sterzel (justitieråd och professor i konstitutionell rätt), Per Rudberg (amiral och chef för marinen), Jarl Kulle (skådespelare), Agneta Pleijel (regissör och professor) och Ulf Brunnberg (skådespelare).

Medborgarrättsrörelsen har synts i offentligheten främst genom sina debattartiklar, men uppmärksammades under 1970- och 80-talen också på nyhetsplats och på ledarsidorna. Expressen stödde 1977 rörelsens förslag om möjlighet till rättslig prövning av myndighetsbeslut och skadestånd.^[2] Denna ordning skulle enligt Medborgarrättsrörelsen ersätta det 1976^[2] avskaffade tjänstefelet.^[3] I ett uppmärksammat uttalande sade statsminister Olof Palme att Europadomstolen höll på att bli en ”lekstuga för Gustaf Petrén”.^[4]^[5] Rörelsen uppmärksammades också för sin kampanj för en svensk författningsdomstol^[6] och i debatten om chefs-JO Per-Erik Nilssons tjästeutövning^[7].

Samgående med Friheten i Sverige och senare historia

Medborgarrättsrörelsen gick 1988 samman med Friheten i Sverige, vars grundare Andres Küng blev vice ordförande i den gemensamma organisationen Medborgarrättsrörelsen Friheten i Sverige.^[8] Küng efterträdde 1990 Petrén som ordförande.^[8]

Ordförande

1974–1990	Gustaf Petrén, regeringsråd
1990–1993	Andres Küng, debattör och författare
1993–1994	Allan Ekström, hovrättsråd och riksdagsman
1994–1997	Brita Sundberg-Weitman, lagman
1997–1998	Gustaf Lagerbjelke, hovrättsråd
1998–2007	Anita Enflo, fil dr
2007–2016	Dick Erixon, ekonom och journalist
2016–ff	Leif V Erixell, Författare och debattör

Medborgarrättspris

2018: Rebecca Weidmo Uvell
2019: Henrik Jönsson
2020–2021: Johan Westerholm
2022–2023: Patrik Engellau

Noter

^ Erik Holmberg, Grundlagarna, Publica/Allmänna förlaget, Stockholm 1974, ISBN 91-38-01725-3, ss. 12-13
^ [a b] ”Tjästefelet som kom bort” (på svenska). Expressen: s. 2. 17 juli 1977. Läst 20 maj 2020.
^ Cecilia Steen-Johnsson (28 juni 1977). ”Helmers fortsätter kampen: Vill förmå HD ändra betyget” (på svenska). Dagens nyheter: s. 10. Läst 20 maj 2020.
^ Claes von Hofsten (29 september 1983). ”Europadomstolen Petréns lekstuga”. Svenska Dagbladet: s. 1, 6. Läst 15 januari 2017.
^ ”Europadomstolen är ingen lekstuga”, Medborgarrätt nummer 4 1983.
^ Per T Ohlsson (30 april 1983). ”Justitieministern, JO och lagarna” (på svenska). Expressen: s. 2. Läst 20 maj 2020.
^ Anita Sjöblom (29 mars 2987). ”Kritiserade chefs-JO Per-Erik Nilsson avgår inte: Jag har inte gjort några fel” (på svenska). Dagens Nyheter: s. 7. Läst 20 maj 2020.
^ [a b] ”Andres Küng (Curriculum vitae)”. Info Ettevõtete Grupp / Info Enterprises Group. http://www.ieg.ee/ak/cv.html. Läst 22 september 2016.

Externa länkar

Medborgarrättsrörelsens webbplats

[1] Erik Holmberg, Grundlagarna, Publica/Allmänna förlaget, Stockholm 1974, ISBN 91-38-01725-3, ss. 12-13

[E-2] [a b] ”Tjästefelet som kom bort” (på svenska). Expressen: s. 2. 17 juli 1977. Läst 20 maj 2020.

[3] Cecilia Steen-Johnsson (28 juni 1977). ”Helmers fortsätter kampen: Vill förmå HD ändra betyget” (på svenska). Dagens nyheter: s. 10. Läst 20 maj 2020.

[4] Claes von Hofsten (29 september 1983). ”Europadomstolen Petréns lekstuga”. Svenska Dagbladet: s. 1, 6. Läst 15 januari 2017.

[5] ”Europadomstolen är ingen lekstuga”, Medborgarrätt nummer 4 1983.

[6] Per T Ohlsson (30 april 1983). ”Justitieministern, JO och lagarna” (på svenska). Expressen: s. 2. Läst 20 maj 2020.

[7] Anita Sjöblom (29 mars 2987). ”Kritiserade chefs-JO Per-Erik Nilsson avgår inte: Jag har inte gjort några fel” (på svenska). Dagens Nyheter: s. 7. Läst 20 maj 2020.

[IEG-8] [a b] ”Andres Küng (Curriculum vitae)”. Info Ettevõtete Grupp / Info Enterprises Group. http://www.ieg.ee/ak/cv.html. Läst 22 september 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]