Mohammad Zia ul-Haq – Wikipedia

Mohammad Zia ul-Haq Urdu: محمد ضياء الحق
Zia ul-Haq i Vita huset 1982.
Pakistans president
Tid i befattningen 5 juli 1977–17 augusti 1988
Företrädare	Zulfikar Ali Bhutto
Efterträdare	Ghulam Ishaq Khan
Född	12 augusti 1924 Jalandhar, Punjab, Brittiska Indien
Död	17 augusti 1988 (64 år) Bahawalpur, Pakistan
Gravplats	Faisalmoskén[1]
Nationalitet	Pakistanier
Yrke	Militär
Maka	Begum Shafiq Zia (1950-1988)
Militärtjänst
I tjänst för	Brittiska Indien (1943-1947)  Pakistan (1947-1988)
Tjänstetid	1943-1988
Grad	General
Slag/Krig	Andra världskriget Indo-pakistanska kriget 1965 Svarta september Afghansk-sovjetiska kriget

Mohammad Zia ul-Haq, född 12 augusti 1924 i Jalandhar, Punjab, nuv. Indien, död 17 augusti 1988 vid Bahawalpur, Punjab, var en pakistansk militär och politiker. Pakistans president och diktator 1978–1988.

Zia ul-Haq, då generalstabschef, grep makten i Pakistan genom en statskupp 1977. Premiärministern Zulfikar Ali Bhutto fängslades och avrättades 1979 på Zia ul-Haqs personliga order efter att denne mot sitt nekande vid en farsartad rättegång dömts för mord på en politisk motståndare. Under Zia ul-Haqs tid vid makten blev Pakistan i praktiken en militärdiktatur med en politik som syftade till att göra Pakistan till en islamsk republik.^[2] Vid flera tillfällen utlovade han fria val, vilket dock aldrig infriades. Han omkom i en flygolycka 1988.

• Library of Congress, Country Studies : Pakistan (1994)