Olympiska sommarspelen 1988 – Wikipedia

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2012-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Olympiska sommarspelen 1988
Grenar	263 grenar i 27 sporter
Deltagare
Nationer	160
Aktiva	8 391
Män	6 197
Kvinnor	2 194
Värdskap
Land	Sydkorea
Ort	Seoul
Arena	Seouls Olympiastadion
Invigning	17 september 1988
Spelen öppnades av	Sydkoreas president Roh Tae-woo
Läste deltagarnas ed	Hur Jae och Shon Mi-Na
Läste funktionärernas ed	Lee Hak-Rae
Elden tändes av	Chung Sunman, Kim Wontak och Sohn Kee-chung
Avslutning	2 oktober 1988
← Los Angeles 1984 Barcelona 1992 →

Olympiska sommarspelen 1988 var de tjugofjärde moderna olympiska spelen och hölls i Seoul i Sydkorea.

• De Olympiska sommarspelen hade 1976, 1980 och 1984 drabbats av bojkotter, vilket skedde även denna gång men den här gången av endast sex länder – Nordkorea, Kuba, Etiopien, Nicaragua, Madagaskar och Seychellerna.
• Kanadensaren Ben Johnson som vann 100 m på världsrekordtid, avslöjades vara dopad med anabola steroider, diskvalificerades och fråntogs både medalj och världsrekordsnoteringar.
• Simmerskan Kristin Otto, Östtyskland vann sex guld och blev därmed den segerrikaste under tävlingarna. Andra framgångsrika simmare var Matt Biondi, USA med fem guld och Janet Evans, USA med tre.
• Anthony Nesty från Surinam erövrade sitt lands första olympiska medalj genom sin överraskande seger på 100 m fjärilsim. Han blev dessutom den förste färgade simmare att ta medalj.
• Sprintern Florence Griffith Joyner, USA erövrade tre guld och ett silver.
• Christa Rothenburger, DDR, blev den första och enda deltagare som lyckas erövra en olympisk medalj samma år vid såväl vinter- som sommarspel. Hon lägger ett cykelsilver till det guld hon vann på skridsko i Calgary.
• Den amerikanske simhopparen Greg Louganis lyckas med att erövra båda simhoppsgulden i två på varandra följande Olympiska spel. Vid försöken på 3 m-svikten slog han huvudet i svikten vid ett baklängeshopp. Trots detta gick han till final och tog guld.
• Tennis gjorde comeback som olympisk gren efter 64 år, och Steffi Graf, Västtyskland kompletterade sina fyra Grand Slam-titlar under året med ett olympiskt guld. På herrsidan vann Miloslav Mečíř, Tjeckoslovakien.
• Bordtennis gjorde olympisk debut.
• Inom gymnastiktävlingarna tog Vladimir Artemov, Sovjetunionen hem fyra guld och Daniela Silivas, Rumänien tre.
• Peter Seisenbacher, Österrike och Hitoshi Saito, Japan blev första judokas att försvara sina OS-titlar.
• Svenska florettfäktaren Kerstin Palm (utslagen i försöken) blev första kvinna att ha deltagit i sju Olympiska spel.
• Två bulgariska tyngdlyftare (Mitko Grablev och Angel Guenchev) fråntogs sina guldmedaljer efter positiva dopingprov. Det bulgariska laget avbröt deltagandet och åkte hem till följd av proverna.
• För första gången tog Indonesien en olympisk medalj. Den kom i damernas bågskytte. Lilies Handayani, Nurfitriyana Saiman och Kusuma Wardhani tar silver i lagtävlingen. De vann skiljetävling om silver mot USA med 72-67.
• För första gången sedan 1904 blev Sverige utan guldmedaljer.^[1]

• Badminton
• Baseboll
• Bowling
• Judo (damer)
• Taekwondo
• Rullstolsracing

Plac.	Land	Guld	Silver	Brons	Totalt antal medaljer
1	Sovjetunionen	55	31	46	132
2	Östtyskland	37	35	30	102
3	USA	36	31	27	94
4	Sydkorea	12	10	11	33
5	Västtyskland	11	14	15	40
6	Ungern	11	6	6	23
7	Bulgarien	10	12	13	35
8	Rumänien	7	11	6	24
9	Frankrike	6	4	6	16
10	Italien	6	4	4	14

Totalt deltog 159 länder i spelen 1988.^[1] Amerikanska Samoa, Aruba, Cooköarna, Guam, Maldiverna, Saint Vincent och Grenadinerna, Sydjemen och Vanuatu debuterade vid dessa spel.

•  Brunei deltog även de vid invignings- och avslutningsceremonin för första gången, men deras delegation bestod endast av en domare i simning och inga idrottare.

Efter uppmuntran från Kubas president Fidel Castro så krävde Nordkorea att de skulle få vara medarrangörer vid spelen. IOK träffade representanter för Nordkorea och Sydkorea vid två tillfällen, men eftersom de nordkoreanska kraven varken kunde accepteras av IOK eller Sydkorea så förblev det Seoul som blev ensam värd för spelen. I protest mot detta bojkottade Nordkorea och några andra länder spelen. Albanien och Seychellerna valde dock att inte officiellt delta i den av Nordkorea ledda bojkotten av rädsla för sanktioner från IOK, men de ställde aldrig upp i spelen. Madagaskar var anmälda att delta, men vid invigningsceremonin så saknades de då de valde att delta i bojkotten.

Följande sju länder deltog inte i spelen 1988.^[1]

• Olympiska rörelsen
• Officiell rapport
• ”1988 Seoul Olympic Archive”. Seoul Olympic Sports Promotion Foundation. Arkiverad från originalet den 28 juli 2009. https://www.webcitation.org/5iaox2HZ0?url=http://110.45.145.134/10_search/index.asp. Läst 25 juli 2009. 
• Wikimedia Commons har media som rör Olympiska sommarspelen 1988.
  Bilder & media

v • r Olympiska spelen Sommarspelen Aten 1896 • Paris 1900 • Saint Louis 1904 • Aten 1906 (Inofficiellt) • London 1908 • Stockholm 1912 • Berlin 1916¹ • Antwerpen 1920 • Paris 1924 • Amsterdam 1928 • Los Angeles 1932 • Berlin 1936 • Helsingfors 1940¹ • London 1944¹ • London 1948 • Helsingfors 1952 • Melbourne 1956 • Rom 1960 • Tokyo 1964 • Mexico City 1968 • München 1972 • Montréal 1976 • Moskva 1980 • Los Angeles 1984 • Seoul 1988 • Barcelona 1992 • Atlanta 1996 • Sydney 2000 • Aten 2004 • Peking 2008 • London 2012 • Rio de Janeiro 2016 • Tokyo 2020 • Paris 2024 • Los Angeles 2028 • Brisbane 2032 Vinterspelen Chamonix 1924 • Sankt Moritz 1928 • Lake Placid 1932 • Garmisch-Partenkirchen 1936 • Sankt Moritz 1940¹ • Cortina d'Ampezzo 1944¹ • Sankt Moritz 1948 • Oslo 1952 • Cortina d'Ampezzo 1956 • Squaw Valley 1960 • Innsbruck 1964 • Grenoble 1968 • Sapporo 1972 • Innsbruck 1976 • Lake Placid 1980 • Sarajevo 1984 • Calgary 1988 • Albertville 1992 • Lillehammer 1994 • Nagano 1998 • Salt Lake City 2002 • Turin 2006 • Vancouver 2010 • Sotji 2014 • Pyeongchang 2018 • Peking 2022 • Milano–Cortina 2026 • Franska Alperna 2030 • Salt Lake City 2034 Övrigt Antikens olympiska spel • Internationella olympiska kommittén ¹ Inställda på grund av världskrig