Olympiska sommarspelen 1948 – Wikipedia

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Olympiska sommarspelen 1948
Grenar	136 grenar i 17 sporter
Deltagare
Nationer	59
Aktiva	4 104
Män	3 714
Kvinnor	390
Värdskap
Land	Storbritannien
Ort	London
Arena	Wembley Stadium
Invigning	29 juli 1948
Spelen öppnades av	Kung Georg VI av Storbritannien
Läste deltagarnas ed	Donald Finlay
Läste funktionärernas ed	Ej förrän 1972
Elden tändes av	John Mark
Avslutning	14 augusti 1948
← Berlin 1936 Helsingfors 1952 →

Olympiska sommarspelen 1948 var de fjortonde moderna olympiska spelen och hölls i London i Storbritannien mellan den 29 juli och den 14 augusti 1948. Dessa var de första olympiska sommarspelen sedan 1936 (1940 och 1944 inställda på grund av andra världskriget). Tävlingarna i London sågs av drygt 1,2 miljoner åskådare.^[1]

Precis som 1912 och 1920 kom Sverige 1948 tvåa i medaljligan i sommar-OS. Denna gång med 16 guld-, 11 silver- och 17 bronsmedaljer.

• Med andra världskriget i färskt minne uteslöts Tyskland och Japan från deltagande.^[1] Italien inbjöds däremot till spelen. Dock var 59 deltagande nationer nytt rekord.
• Fanny Blankers-Koen var spelens lysande stjärna med inte mindre än fyra guldmedaljer, 100 m, 200 m, 80 häck och 4 x 100 m.^[1]
• Ilona Elek, Ungern (florettfäktning) och Jan Brzák, Tjeckoslovakien (kanot, C-2) försvarade de olympiska titlar, som de erövrade 12 år tidigare.
• Den belgiske maratonlöparen Etienne Gailly var den förste som kom in på stadion, men han var så fysiskt och mentalt uttröttad, att han med möda kunde gå runt stadionvarvet. Han blev passerad av två löpare och slutade trea.
• Kanottävlingarna öppnades för kvinnor. Premiärsegrare blev Karen Hoff, Danmark.
• Audrey Patterson, USA, blir den första färgade kvinnliga OS-medaljören, brons på 200 m.
• Dagen efter blir Alice Coachman, USA, första färgade kvinnliga OS-segrare genom att vinna höjdhoppet.
• Ungerske segraren i snabbpistol, Károly Takács, blev 1938 av med sin högra hand (skjuthanden) i en granatolycka. Målmedvetet tränade han upp vänsterhanden och nu stod han som segrare.
• I tyngdlyftningens lätta tungviktsklass tog Harold Sakata, USA, silver. Han blev senare skådespelare och blev känd i rollen som Oddjob i Bond-filmen Goldfinger.
• Jamaica fick första OS-medaljen. Arthur Wint tog silver på 800 m. Tre dagar senare kom första OS-guldet, Wint igen, genom segern på 400 m.
• Det blev också första OS-guldet någonsin för Mexiko. Humberto Mariles Cortés vann hästhoppningen där dessutom landsmannen Rubén Uriza Castro tog silver.
• Lennart Viitalas guld i brottning är, åtminstone till 2019, det senaste guldet för Finland i fri stil.
• För första gången utdelades diplom till de sex högst placerade i varje gren.
• Trots att de föregående spelen, i Berlin 1936, var de elfte, räknas dessa spel som de fjortonde. Även om spelen 1940 och 1944 ställdes in på grund av andra världskriget räknas dessa som de tolfte och trettonde.

Plac.	Land	Guld	Silver	Brons	Totalt antal medaljer
1	USA	38	27	19	84
2	Sverige	16	11	17	44
3	Frankrike	10	6	13	29
4	Ungern	10	5	12	27
5	Italien	8	11	8	27
6	Finland	8	7	5	20
7	Turkiet	6	4	2	12
8	Tjeckoslovakien	6	2	3	11
9	Schweiz	5	10	5	20
10	Danmark	5	7	8	20

Konsttävlingar infördes vid olympiska sommarspelen 1912, men var omdiskuterade. Sista gången de förekom i olympiska sammanhang var vid sommarspelen 1948.^[2]

Totalt deltog 59 länder i spelen 1948. Brittiska Guyana (nu Guyana), Burma, Ceylon (nu Sri Lanka), Iran, Irak, Jamaica, Libanon, Pakistan, Puerto Rico, Singapore, Sydkorea, Syrien, Trinidad och Tobago och Venezuela debuterade vid dessa spel. För första gången deltog Filippinerna och Indien som självständiga nationer. Tyskland och Japan som båda var under militär ockupation av de allierade staterna under andra världskriget fick inte delta. Italien som från början också var en av axelmakterna under kriget fick delta ändå då de bytte sida efter att Benito Mussolini avsattes. Sovjetunionen var inbjudna att delta men avstod.

• Olympiska rörelsen
• Officiell rapport
• Exploring 20th century London - 1948 Olympics Föremål och fotografier från samlingarna från Museum of London, London Transport Museum, Jewish Museum och Museum of Croydon.
• Wikimedia Commons har media som rör Olympiska sommarspelen 1948.
  Bilder & media

v • r Olympiska spelen Sommarspelen Aten 1896 • Paris 1900 • Saint Louis 1904 • Aten 1906 (Inofficiellt) • London 1908 • Stockholm 1912 • Berlin 1916¹ • Antwerpen 1920 • Paris 1924 • Amsterdam 1928 • Los Angeles 1932 • Berlin 1936 • Helsingfors 1940¹ • London 1944¹ • London 1948 • Helsingfors 1952 • Melbourne 1956 • Rom 1960 • Tokyo 1964 • Mexico City 1968 • München 1972 • Montréal 1976 • Moskva 1980 • Los Angeles 1984 • Seoul 1988 • Barcelona 1992 • Atlanta 1996 • Sydney 2000 • Aten 2004 • Peking 2008 • London 2012 • Rio de Janeiro 2016 • Tokyo 2020 • Paris 2024 • Los Angeles 2028 • Brisbane 2032 Vinterspelen Chamonix 1924 • Sankt Moritz 1928 • Lake Placid 1932 • Garmisch-Partenkirchen 1936 • Sankt Moritz 1940¹ • Cortina d'Ampezzo 1944¹ • Sankt Moritz 1948 • Oslo 1952 • Cortina d'Ampezzo 1956 • Squaw Valley 1960 • Innsbruck 1964 • Grenoble 1968 • Sapporo 1972 • Innsbruck 1976 • Lake Placid 1980 • Sarajevo 1984 • Calgary 1988 • Albertville 1992 • Lillehammer 1994 • Nagano 1998 • Salt Lake City 2002 • Turin 2006 • Vancouver 2010 • Sotji 2014 • Pyeongchang 2018 • Peking 2022 • Milano–Cortina 2026 • Franska Alperna 2030 • Salt Lake City 2034 Övrigt Antikens olympiska spel • Internationella olympiska kommittén ¹ Inställda på grund av världskrig