Kurdistans arbetarparti – Wikipedia

Partiya Karkerên Kurdistan (PKK)
PKK:s flagga sedan 2005.
PKK:s flagga sedan 2005.
Operativa 27 november 1978–idag
Leds av Abdullah Öcalan (de jure)[1][2][3]
Mål Kulturella och politiska rättigheter för den kurdiska befolkningen i Turkiet [4]
Aktiv region (er) Turkiet, Irak, Syrien, Libanon & Europa
Ideologi Kurdisk nationalism
Frihetlig socialism[5]
Demokratisk konfederalism[6][7][8][9][10]
Kommunalism[6]
Antisionism[11]
Feminism[12][13]
Status Terroristorganisation (enligt NATO och EU, ej enligt FN) [14]
Storlek Uppskattningsvis 90 000 i början av 90-talet[15]

Kurdistans arbetarparti (kurdiska: Partiya Karkerên Kurdistan eller Kurdistanê), (turkiska: Kürdistan İşçi Partisi), vanligen omnämnt med sin kurdiska förkortning PKK (Partia Karkaren Kurdistan), är en kurdisk organisation i Turkiet som är terroristklassad av Turkiet, EU, Nato och USA.[16][17][18][19][20][21][22][23] Europeiska unionens domstol har dock i efterhand upphävt EU:s klassning för de år domstolen har granskat, då den fann att beslutet saknade giltigt underlag.[24] Trots EU:s terroristklassificering av PKK, råder det en diskrepans inom unionen gällande terroristklassificeringen av PKK. Bland annat har Belgiens kassationsdomstol dömt att PKK ej bör klassificeras som en terroristorganisation.[25]

PKK grundades 1978 och har sedan 1984 varit den ena parten i ett inbördeskrig mot den turkiska staten som varit olika intensivt under olika perioder och där båda parter har gjort sig skyldiga till angrepp mot civila och andra brott mot mänskliga rättigheter.[26][27]

Striden gällde mänskliga rättigheter och självstyre för den kurdiska folkgruppen i Turkiet. Kurderna utgör 10–25% av befolkningen och har sedan det moderna Turkiet grundades 1923 utsatts för statlig repression.[28]

PKK:s ideologi var ursprungligen en blandning av revolutionär socialism och kurdisk nationalism och syftade till att grunda en oberoende, marxist–leninistisk stat i området som skulle komma att kallas Kurdistan. Senare har man övergivit både marxism-leninismen och målet att bilda en egen stat, och arbetar i stället för kurdernas rättighet inom Turkiet. Organisationen har sedan det grundades letts av Abdullah Öcalan. Sedan 1999 sitter Öcalan fängslad i Turkiet och partiet leddes (2021) i praktiken av Murat Karayilan.[29]

PKK:s väpnade gren kallades fram till 2000 People's Liberation Army of Kurdistan (ARGK) och bytte då namn till Folkets försvarsstyrka (HPG) Namnet PKK används dock oftast både för partiet och dess militära gren.[30][31][32]

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Partiets bakgrund och första tid.

[redigera | redigera wikitext]

PKK växte fram som en del av den revolutionära vänsterrörelsen bland studenter i Ankara efter militärkuppen i Turkiet 1971.[33]

Under det tidiga 1970-talet bestod organisationens kärna främst av studenter ledda av Abdullah Öcalan. Ett möte på ett café inte långt från Diyarbakir 25 november 1978 anses vara det datum då organisationen bildades formellt. Bland grundarna fanns förutom Öcalan även den kvinnliga aktivisten Sakine Cansiz.[34]

1970-talets senare del präglades av mycket politiskt våld mellan höger- och vänstergrupper och mellan vänstergrupper och staten. PKK försökte 1979 mörda den kurdiske storjordägaren Mehmet Celal Bucak, som också hade en hög ställning inom det konservativa Rättvisepartiet, med motiveringen att han skulle ha utnyttjat bönderna och samarbetat med den turkiska staten. Turkiska regeringskällor anger att PKK i början av 1980-talet hade mördat ungefär 240 personer vid konflikter med rivaliserande grupper och inom partiet, attacker mot regeringstjänstmän och raider mot byar på den kurdiska landsbygden där man utövade våld mot stammedlemmarnas fruar och barn.[32]

Efter den turkiska statskuppen 1980 började staten använda hårdare metoder mot PKK. Många medlemmar, däribland Sakine Cansiz, dömdes till långa fängelsestraff i Diyarkarirs fängelse där 34 fångar dog av tortyr mellan 1981 och 1989 och hundratals fick bestående skador.[34] PKK svarade med att den 10 november 1980 genomföra ett bombdåd mot det turkiska konsulatet i Strasbourg, tillsammans med den armeniska radikalistgruppen ASALA. Ingen skadades, men en talesman för grupperna presenterade dådet som början på ett "fruktbart samarbete".[35]

Väpnat uppror från 1984

[redigera | redigera wikitext]

Med början under 1984 förändrades PKK gradvis till att bli en paramilitär organisation som vände sig direkt mot den turkiska staten. Enligt PKK-medlemmar berodde den nya inriktningen till stor del på den hårda behandlingen av politiska fångar i Diyarbakirs fängelse.[34]

Den 15 augusti 1984 attackerade PKK två turkiska gendarmeriposteringar nära gränsen tilI Irak och Syrien. Två gendarmer dödades och ytterligare personer skadades.[36][37] Detta var inledningen till ett inbördeskrig mellan PKK och Turkiets armé. PKK attackerade både civila och militära mål och den turkiska armén genomförde massiva operationer som inte bara vände sig mot PKK utan mot civila kurdiska aktivister och journalister och mot den kurdiska civilbefolkningen.[38] Båda sidor i konflikten har gjort sig skyldiga till massakrer av civila och andra brott mot mänskliga rättigheter.[39][40][41][42][26]

PKK inrättade träningsläger i Syrien[43] och baser i Qandilbergen i den kurdiska delen av Irak, och periodvis har kriget mellan PKK och Turkiet förts inne i Irak.[44]

I mars 1993 och december 1995 utlyste PKK ensidigt vapenvila med det uttryckliga syftet att åstadkomma en politisk lösning på konflikten, men utan att regeringen accepterade att inleda förhandlingar. I båda fallen återupptogs striderna efter några månader.[26]

Öcalan fängslas 1999

[redigera | redigera wikitext]

År 1999 greps Öcalan, rannsakades och dömdes till döden, ett straff som senare omvandlades till livstids fängelse som en del av Turkiets strävan efter medlemskap i EU.[45] Han sitter fortfarande (2022) fängslad på fängelseön Imrali i Marmarasjön. Efter att han fängslats utbröt våldsamma protester.

Efter att Öcalan fängslats följde en period av splittring och osäkerhet inom PKK, och flera ledande personer lämnade partiet.[46] Öcalan kvarstod som den högste ledaren men ledningen för den löpande verksamheten övertogs av Murat Karayilan.[47] 2002 ändrades organisationens namn till KADEK och 2003 till Kongra-Gel, 2005 återtog man det tidigare namnet PKK.[46] 2008 inrättades ett kollektivt ledarskap bestående av Karayilan, Cemil Bayik och Fehman Husseyin.[48]

Vapenvila och fredsförhandlngar

[redigera | redigera wikitext]

Efter att han fängslats deklarerade Öcalan att han övergav idén om väpnad kamp och PKK utlyste en ny vapenvila som varade fram till 2003 eller 2004.Sedan återupptog PKK den väpnade kampen, men på en betydligt lägre nivå än under 1990-talet.[46][49]

Hemliga fredsförhandlingar mellan PKK-ledare och turkiska myndigheter påbörjades 2009 men avbröts 2011.[50]

I mars 2013 utlyste Öcalan vapenvila efter förhandlingar med Recep Tayyip Erdoğans regering. Förhandlingarna bröt samman och striderna återupptogs i juli samma år.[51]

Syrienkriget och krig inne Turkiets kurdiska städer

[redigera | redigera wikitext]

Under senare delen av 2014 belägrades staden Kobanê i den kurdiska delen av Syrien av Islamiska staten, vilket ledde till att stora delar av staden förstördes och att omkring 200 000 människor flydde till Suruç på andra sidan gränsen mot Turkiet. 1500 kurder från Turkiet gick över gränsen till Syrien för att stödja PKK:s syrisk-kurdiska motsvarighet YPG i kampen mot IS.[52] Turkisk militär stängde gränsen och hindrade ytterligare turkiska kurder att gå in i Syrien. Detta, och anklagelser om att Turkiet genom att vägra stödja Kobane i stället hjälpte IS, utlöste massiva och delvis våldsamma protester bland kurder i Turkiet och Europa. MInst 40 personer dödades vid dessa oroligheter.[53][54] PKK hade inledningsvis stött och uppmuntrat protesterna men efter några dagar upphörde våldsamheterna efter att Öcalan uppmanat till detta.[55]

I december 2015 utlyste Turkiet 24 timmars utegångsförbud i ett antal distrikt och städer i sydöstra Turkiet och påbörjade militära operationer inne i städerna, något som Amnesty International betecknade som "kollektiv bestraffning". Under flera månader pågick gatustrider mellan den turkiska armén och PKK tillsammans med "civilförsvarsenheterna" YPS, med gatubarrikader, sönderbombade byggnader och hundratals döda, varav många civila. Hela stadsdelar jämnades med marken och uppskattningsvis 300 000 människor tvingades lämna sina hem. Turkiska staten och PKK skyller ömsesidigt på varandra för våldet och förödelsen.[56][57][58][59]

Tiden efter kuppförsöket i Turkiet 2016

[redigera | redigera wikitext]

Efter det misslyckade kuppförsöket mot president Erdogan i juli 2016 har regeringen gripit tusentals oppositionella kurder med anklagelser om samarbete med PKK, vilket definieras som terrorism.[60] Erdogan har också hävdat att PKK samarbetar med Gülenrörelsen som beskylls för att ligga bakom kuppförsöket.[61]

I maj 2019 inledde Turkiet en stor offensiv mot PKK:s baser i Irak och "oskadliggjorde" enligt egen uppgift 43 PKK-medlemmar.[62]

16 september 2023 dödades PKK-ledaren Murat Karayılan i Iraq i en attack som turkiska säkerhetstjänsten hävdar att de låg bakom[63]

Mål, strategi och partisyn

[redigera | redigera wikitext]

PKK:s ideologi var ursprungligen en blandning av revolutionär socialism och kurdisk nationalism och syftade till att grunda en oberoende, marxist–leninistisk stat i området som skulle komma att kallas Kurdistan. Gruppen fokuserade tidigt på den stora kurdiska befolkningen i sydöstra Anatolien.

Kurdisk nationalism

[redigera | redigera wikitext]

I sitt grundningsmanifest från 1978 deklarerade PKK målet att etablera en oberoende kurdisk stat.[33]

På en extraordinär partikongress 2000 ändrades organisationens uttalade mål från nationell frigörelse till upprättandet av en demokratisk republik i Turkiet, vilket innebar att man formellt övergav strävandena efter en enad oberoende kurdisk stat.[46]

Feminism

[redigera | redigera wikitext]

PKK såg redan från början kvinnors frigörelse som en central fråga, och under 1980- och 1990-talen blev frågan om jämställdhet mellan könen central i Öcalans ideologiska arbete.[33]

Kvinnorörelsen inom PKK organiserades av bland andra Sakine Cansiz. År 1993 bestod uppskattningsvis en tredjedel av PKK:s väpnade styrkor av kvinnor.[34] Det fanns dock oenighet inom organisationens huvudsakligen manliga ledarskap om vilken roll kvinnorna skulle ha, och kvinnor hänvisades ofta till politisk verksamhet i städerna i stället för att ingå i gerillan.[33] Den militära organisationen präglades också till stor del av traditionella "feodala" och patriarkaliska föreställningar. Detta kritiserades av Öcalan, som 1997-1999 menade att partiets manliga ledare satt fast i gamla föreställningar.[64]

Efter sitt fängslande 1999 utvecklade Öcalan sin syn på kvinnoförtrycket. 2008 skriver han om situationen i det samtida kurdiska samhället:

”Situationen för kvinnorna och barnen är katastrofal. De så kallade hedersmorden är ett uttryck för detta elände. Kvinnorna blir måltavlor för ett arkaiskt hedersbegrepp som reflekterar hela samhällets degenerering”[65]

2013 publicerades Öcalans bok "Liberating life: Woman´s revolution" där han skriver om kvinnoförtryck ur ett historiskt perspektiv. Han menar att kvinnans förslavning under mannen var det första steget i klass-samhällets formering:[66]

"Klass och könsförtryck utvecklas tillsammans, maskuliniteten har skapat det härskande könet, den härskande klassen och den härskande staten."[65]

Från marxism-leninism till demokratisk konfederalism

[redigera | redigera wikitext]

När PKK grundades var partiet uttalat marxistiskt. Från mitten på 1980-talet tog Öcalan tydligt avstånd från den "reellt existerande socialism" som representerades av Sovjetunionen och argumenterade för en "ny socialism" som inte byggde på stark statsmakt utan tvärtom skulle innebära att staten skulle försvinna genom en underifrån kommande samhällsomvandling.[33]

Med början efter Öcalans fängslande började man utarbeta det man själva kallar ett nytt paradigm, som innebar att man övergav marxism-leninismen.[33][67] Partiet har antagit en ny politisk plattform kallad "demokratisk konfederalism" (starkt influerad av den frihetliga socialismens tankar om kommunalism) och därmed övergivit sina tidigare krav på grundandet av ett självständigt land.

20 mars 2005 beskrev Öcalan behovet av en demokratisk konfederalism och fortsatte:[68]

”Den demokratiska konfederalismen i Kurdistan är inte ett statligt system, utan det demokratiska systemet för ett folk utan en stat... det får sin makt från folket och anpassar sig för att bli självständigt inom varje område, inklusive ekonomin."

Synen på våld som politiskt medel

[redigera | redigera wikitext]

PKK:s verksamhet fram till 1999 innefattade mycket våld, både som gerillakrig gentemot den turkiska staten och mord och annat våld mot meningsmotståndare eller dem som uppfattades som förrädare. Under sin tid i fängelset har Abdullah Öcalan radikalt omprövat denna position. 2008 skrev han:

”Krig sågs som en fortsättning på politiken med andra medel, och romantiserades som strategiskt instrument. Ett sådant synsätt står i motsättning till hur vi ser oss som en rörelse som kämpar för samhällets befrielse. Enligt vår ståndpunkt idag kan väpnat våld bara rättfärdigas som självförsvar….PKK trodde att väpnad kamp var tillräckligt för att vinna de rättigheter kurderna hade förnekats. En sådan idé var varken socialistisk eller demokratisk, trots det faktum att vi såg oss som ett demokratiskt parti.”[65]

Organisationsfrågor

[redigera | redigera wikitext]

Även sedan Öcalan fängslades 1999 har han förblivit PKK:s högsta ledare. 2008 publicerade han en kritik av partiets hierarkiska struktur och arbetssätt:

”PKK hade skapats som ett parti med statsliknande hierarkisk struktur liknande andra partiers. Men en sådan struktur står i motsättning till principerna för demokrati, frihet och jämlikhet…….Även om PKK stod för frihet hade vi inte lyckats frigöra oss från att tänka hierarkiskt.”[65]

I maj 2007 medverkade tidigare PKK-medlemmar i bildandet av Koma Civakên Kurdistan, KCK, en paraplyorganisation för kurder i Turkiet, Iran, Irak och Syrien.

Finansiering

[redigera | redigera wikitext]

Inledningsvis fick PKK ekonomiskt stöd från Syrien och andra stater som ville försvaga Turkiet. 1999 upphörde stödet från Syrien efter att Turkiet hotat med invasion. En analys publicerad 2008 visar att huvuddelen av pengarna sedan slutet av 1990-talet kommit från medlemmar och sympatisörer inom den kurdiska diasporan i Västeuropa och genom inkomster från droghandel.[69] PKK:s stora nätverk i Västeruropa samlar in pengar som "skatt" och genom lotterier och har under 2007- 2020 gjort sig skyldigt till penningtvätt, människohandel, vapen- och narkotikasmuggling och annan illegal verksamhet, ibland i samarbete med nätverk för organiserad brottslighet.[70][71][72][73][74][75][76]

I samband med Sveriges ansökan om medlemskap i Nato våren 2022 framförde Turkiet anklagelsen att Sverige finansierar PKK via den närstående kurdiska organisationen PYD i Syrien. Anklagelsen avvisades av den svenska regeringen.[77]

Terrordåd och terroristklassning

[redigera | redigera wikitext]

Våldsdåd i Turkiet

[redigera | redigera wikitext]

2007 höll den dåvarande turkiska regeringen PKK ansvariga för att minst 30 000 människor mist livet.[78] 2014 uppgav istället den dåvarande turkiska försvarsministern att PKK sedan 1984 dödat 5 791 civila och 7008 personer ur de väpnade styrkorna, inklusive poliser och byvakter.[79] Turkiska statliga myndigheter rapporterade 2015 att 6 741 civila dödats jämte 7 230 personer ur säkerhetsstyrkorna[80]. Huvuddelen av PKK:s våldsattacker har skett i östra Turkiet och riktats mot turkisk militär och mot kurdiska civila i byar som ansetts samarbeta med den turkiska regeringen.[42] Mellan 1996 och 1999 utförde PKK 14 självmordsattentat, varav 10 utfördes av kvinnor.[81][82]

En annan grupp, Kurdistans frihetsfalkar TAK, har tagit på sig ansvaret för en rad bomber mot köpcentra, turistanläggningar och andra civila mål i västra Turkiet, med många dödade och skadade. PKK hävdar att de inte har ansvar för eller samarbete med denna grupp. Bland utomstående bedömare finns skilda uppfattningar om den eventuella kopplingen mellan PKK och TAK.[83]

I juni 2022 skriver den officiella webbplatsen för Sveriges ambassader och konsultat att PKK under de senaste åren påtagligt har minskat sina aktioner och att stridigheterna mellan PKK och regeringens säkerhetsstyrkor är mycket sporadiska. Dessa äger främst rum på landsbygden och invid gränsen mot Syrien och Irak. PKK:s aktioner tar i första hand sikte på den turkiska statsapparaten, inte minst myndigheter inom försvar och rättsväsende.[84]

Aktiviteter i Europa

[redigera | redigera wikitext]

1984 blev en avhoppare från PKK skjuten till döds på Stora torget i Uppsala. Skytten greps och erkände att han såg den mördade som förrädare men förnekade att han agerat å PKK:s vägnar. Ytterligare nio personer med knytning till PKK dömdes för delaktighet i mordet.[85] 1985 mördades ytterligare en PKK-avhoppare vid ett möte i Medborgarhuset i Stockholm.[86] Långt senare erkände PKK-ledaren Abdullah Öcalan i en intervju i TV4 att PKK-are låg bakom de båda morden i Sverige.[86]

Sedan 2007 rapporterar EU:s brottsbekämpningsbyrå Europol om terrorattacker och andra brott knutna till terrororganisationer. I februari och mars 2007 genomförde PKK 14-15 terroristattacker i Tyskland, de flesta riktade mot turkiska intressen.[71] 2008 genomfördes fem attacker i Österrike varav åtminstone två mot turkiska intressen.[87] Under åren 2009-2020 har PKK inte genomfört några terrorhandlingar på europeisk mark. Ett stort antal personer har dock gripits och dömts för brott knutna till finansiering eller annat främjande av organisationens terrorstämplade aktiviteter i Turkiet och dess grannländer.[88][89][90][72][73][74][75][76][91][92][93][94][95]

År 2012 blev två TV-stationer dömda av dansk domstol för att ha spridit PKK-propaganda samtidigt som man förnekat att man varit finansierade av PKK, och 2013 förbjöds de att fortsätta med sina sändningar.[76]

Europol uttrycker 2014 att PKK troligtvis använder en institution i Belgien som bas för träning av nya rekryter som sedan ansluter sig till PKK:s väpnade gren HPG med läger i Irak.[76] 2017 uppskattar franska myndigheter att några dussintal kurder varje år rekryteras i Europa för att strida med PKK.[94]

Terroristklassning

[redigera | redigera wikitext]

1984 klassades PKK som terrororganisation av den svenska regeringen ledd av Olof Palme.[16][96][97]

PKK klassades som terrororganisation av USA 1997[17][19] och 2004 frös USA:s finansdepartement tillgångarna för några delar av PKK:s organisation. Även Nato[18] och ett stort antal stater, bland dem Pakistan, Iran[69], Japan[21] och Israel[22] har klassat PKK som terrororganisation.

Europeiska unionens ministerråd klassade PKK som terroristorganisation först 2002, alltså när den ensidiga vapenvila som utlysts 1999 hållits i tre år. Enligt människorättsorganisationen Statewatch skedde det på enträgen begäran från Turkiet.[18][20][98] 2008 dömde EU:s näst högsta domstol ut beslutet som ogrundat och därmed felaktigt, men ministerrådet bedömde domstolens uttalande som irrelevant och behöll terroristklassningen av PKK.[99] 2018 gjorde EU-domstolen återigen samma bedömning och upphävde retroaktivt klassningen för perioden 2014-2017.[24]

2016 rapporterades att en belgisk domstol hade frikänt PKK från terrorism och kategoriserat konflikten mellan PKK och den turkiska staten som "en icke-internationell väpnad konflikt".[88][89]

FN har (2020) inte klassat PKK som terrorister, och inte heller Ryssland.[100]

I Sverige har Nationellt centrum för terrorhotbedömning sedan 2017 bedömt att det inte finns någon risk att PKK begår terrorbrott i Sverige, men terroriststämpeln från 1984 är fortfarande kvar:[101]

.” PKK saknar sannolikt avsikt att utföra våldshandlingar som kan rubriceras som terrorattentat i Sverige. PKK i Sverige, liksom i övriga Europa, har ett strategiskt mål att avföras från EU:s lista över terrorgrupper. Därmed är det inte sannolikt att några attentatsplaner skulle initieras. Trots den fortsatt intensiva konflikten mellan den turkiska staten och PKK har inga tecken observerats på att PKK understött eller uppmanat egna sympatisörer i utlandet till våldshandlingar mot turkiska intressen. Enskilda individer kan möjligen ha avsikt att genomföra attentat mot turkiska intressen i Europa på eget initiativ eller i strid med PKK-ledningens inriktning. Terrorhotet från separatistiskt motiverad terrorism sänks från lågt hot (2) till inget hot (1)."[102]

I samband med Sveriges ansökan om Nato-medlemskap våren 2022 har Turkiet krävt förändringar i Sveriges inställning till PKK.[103] Turkiet har bland annat krävt att ett antal personer som i Turkiet anklagas för terrorbrott ska utlämnas. Ett liknande krav ställdes 2016 då Turkiet begärde att 4000 PKK-medlemmar skulle utvisas från Tyskland. Ingen av dem har dock utvisats, och en talesperson för det tyska utrikesdepartementet säger att detta är i enlighet med den utlämningskonvention som Europarådet lade grunden för 1957. Samma konvention följs även av Sverige, och i juli 2022 sade folkrättsprofessorn Ove Bring att den turkiska definitionen av terrorism inte kommer att "klara nålsögat att också bli betraktad som den svenska definitionen av terrorism".[104]

Internationella kontakter

[redigera | redigera wikitext]

Baser i grannländerna

[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1999 hade PKK baser i Syrien, som också stödde organisationen ekonomiskt.[69]

1999 etablerades Qandilbergen i Irak som PKK:s viktigaste basområde, men ända sedan tidigt 1980-tal hade organisationen funnits närvarande där.[44] Efter att det kurdiska självstyret i Irak etablerades 1992 genomförde Turkiet och den irakisk-kurdiska ledningen KDP en gemensam aktion för att stoppa PKK från att använda bergen som bas för attacker mot Turkiet. PKK kunde dock behålla baser i området, och Turkiet har sedan dess gjort upprepade angrepp mot Irakiska Kurdistan, bland annat en stor invasion 1995.[26][105]

2020 fanns uppskattningsvis 5000 PKK-krigare i baser i norra Irak.Gränsområdet har många gånger utsatts för turkiska flyganfall och drönarattacker som drabbat den Irak-kurdiska civilbefolkningen, och PKK har tömt byar i området för att kunna använda dem som militära fästen. Myndigheterna i det autonoma irakiska Kurdistan motsätter sig PKK:s närvaro i området men vill (2020) inte att motsättningarna ska leda till krig mellan kurder och kurder. Irakiska Kurdistan har ingått säkerhetsavtal riktade mot PKK med regeringen i Bagdad och har ekonomiska intressen av att samarbeta med Turkiet.[100]

Mord på PKK-ledare i Paris

[redigera | redigera wikitext]

2013 dödades tre ledande kvinnliga PKK-medlemmar i Paris, däribland Sakine Cansiz som var en av partiets grundare.[34][76] Mördaren, Cansiz:s tillfälliga chaufför, greps men bakgrunden till morden har (2022) inte klargjorts. PKK anklagade den turkiska säkerhetspolisen för morden medan Turkiet hävdade att det handlade om en intern uppgörelse inom PKK.[106][107][108]

PYD och Rojava

[redigera | redigera wikitext]

2003 bildades Demokratiska unionspartiet (PYD) som den syriska grenen av PKK.[109] Dess väpnade gren kallas Folkets försvarsenheter (YPG). Som en del av YPG bildades 2012 Kvinnornas försvarsenheter YPJ.[110] PYD bygger på Abdullah Öcalans idéer och filosofi om demokratisk konfederalism och har ledande medlemmar som kommer från PKK. Det råder oenighet om hur starka banden är mellan PYD och PKK.[111][112] PYD hävdar i maj 2022 att man är en självständig organisation som inte samarbetar med PKK.[113]

PYD har under det syriska inbördeskriget bekämpat "Islamiska staten" IS i den norra, till stor del kurdiska, delen av Syrien och var den främsta kraften bakom bildandet av den de facto autonoma regionen Rojava. Staden Kobanê i Rojava, mycket nära den turkiska gränsen, belägrades 2014 av Islamiska staten. PYD/YPG lyckades med stöd av flygräder från USA och Storbritannien besegra IS och befria Kobane. Turkiet ingrep inte på sina NATO-allierades sida och blockerade länge hjälpsändningar till den belägrade staden. Efter Kobanes befrielse har PYD/YPG med stöd från USA fortsatt att bekämpa IS, samtidigt som Rojava har utsatts för militära attacker från Turkiet.[114][115]

Tolkningen av förhållandet mellan PKK och PYD har lett till diplomatiska dilemman både mellan och inom länder. Turkiet ser båda grupperna som delar av en och samma terroristorganisation och använder detta som motivering för militära attacker mot Rojava.[116][117][118] Turkiets Nato-partner USA hade fram till 2019 ett nära samarbete med PYD/YPG i kriget mot IS och ser inte PYD som en terrorgrupp, vilket kritiseras av Turkiet.[118] Den svenska regeringen ser i juni 2021 PYD som en viktig allierad i kampen mot terror och i januari 2022 säger Sveriges utrikesminister Ann Linde att Sverige har nära och goda kontakter med det civila självstyret i nordöstra Syrien, där PYD är en avgörande del.[119][112] Svenska Migrationsverket har dock regelmässigt nekat medborgarskap för personer som varit verksamma i PYD eller YPG, med hänvisning till att dessa organisationer enligt Migrationsverket begår systematiska övergrepp.[112]

I ett avtal från november 2021 mellan de svenska socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin och riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh anges PYD som en "legitim samtalspartner". Där sägs också: "Att frihetskämpar som slagits eller sympatiserar med YPG/YPJ eller PYD klassas av vissa statsaktörer som terrorister är oacceptabelt.[120] I samband med samtalen kring Sveriges och Finlands Nato-ansökningar skrevs i juni 2022 ett trilateralt memorandum undertecknat av Turkiets, Finlands och Sveriges utrikesministrar. Där står uttryckligen att Sverige och Finland inte ska ge något stöd till YPG/PYD men Ann LInde säger till pressen att detta inte innebär att Sverige klassat PYD som terrorister. Utrikesministrarnas överenskommelse innehåller dock en passus om kan tolkas helt annorlunda, i och med att länderna lovar att förhindra aktiviteter även av organisationer och individer som är knutna till eller inspirerade av PKK.[121][122]

PKK och mordet på Olof Palme

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: PKK-spåret

Enligt teorin som kallas PKK-spåret skulle PKK ha beordrat mordet på Olof Palme. PKK-spåret blev under sommaren 1986 spaningsledare Hans Holmérs andra huvudspår. PKK misstänktes ha mördat minst två avhoppare i Sverige 1984-85.[123] Detta hade lett till att Sverige klassat PKK som terroristorganisation och att flera PKK-medlemmar hamnat i kommunarrest och stått under polisövervakning. Enligt PKK-spåret skulle Palmemordet kunna varit en reaktion på denna övervakning.[124] I januari 1987 avfördes PKK-spåret och i mars avgick spaningsledaren Hans Holmér efter hård kritik mot att han låtit detta uppslag styra utredningen.[125]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Tahiri, Hussein. The Structure of Kurdish Society and the Struggle for a Kurdish State. Costa Mesa, California: Mazda Publications 2007. pp 232 ff
  2. ^ Bila, Fikret (7 november 2007). ”Kenan Evren: 'Kürtçeye ağır yasak koyduk ama hataydı'” (på turkish). Milliyet. http://www.milliyet.com.tr/2007/11/07/siyaset/siy01.html. Läst 30 juli 2008. ”Şimdi İmralı'dan PKK'yı yönetiyor. Cezaevinden avukatları kanalıyla.” 
  3. ^ ”Ocalan: Which way now?”. BBC News. 21 november 2000. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/535312.stm. Läst 1 september 2007. 
  4. ^ http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-11694739
  5. ^ Hozat, Bese (25 november 2013). ”Bese Hozat: PKK is a social system today”. pkkonline.com. Arkiverad från originalet den 12 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150512042215/http://www.pkkonline.com/en/index.php?sys=article&artID=215. Läst 18 juni 2015. 
  6. ^ [a b] Jongerden, Joost. ”Rethinking Politics and Democracy in the Middle East” (PDF). Arkiverad från originalet den 15 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160315143043/http://ekurd.net/mismas/articles/misc2012/12/turkey4358b.pdf. Läst 8 september 2013. 
  7. ^ Öcalan, Abdullah (2011) (PDF). Democratic Confederalism. ISBN 978-0-9567514-2-3. https://www.freeocalan.org/wp-content/uploads/2012/09/Ocalan-Democratic-Confederalism.pdf. Läst 8 september 2013 
  8. ^ Öcalan, Abdullah (2 april 2005). ”The declaration of Democratic Confederalism”. KurdishMedia.com. Arkiverad från originalet den 23 december 2013. https://web.archive.org/web/20131223122439/http://www.kurdmedia.com/article.aspx?id=10174. Läst 8 september 2013. 
  9. ^ ”Bookchin devrimci mücadelemizde yaşayacaktır” (på turkish). Savaş Karşıtları. 26 augusti 2006. Arkiverad från originalet den 2 december 2013. https://web.archive.org/web/20131202230045/http://www.savaskarsitlari.org/arsiv.asp?ArsivTipID=5&ArsivAnaID=34813. Läst 8 september 2013. 
  10. ^ Wood, Graeme (26 oktober 2007). ”Among the Kurds”. The Atlantic. http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2007/10/among-the-kurds/306448/. Läst 8 september 2013. 
  11. ^ Petti, Matthew (27 april 2023). ”The Kurds Who Died for Palestine” (på engelska). New Lines Magazine. https://newlinesmag.com/argument/the-kurds-who-died-for-palestine/. Läst 14 december 2023. 
  12. ^ Sule Toktas (1 januari 1970). ”Waves of Feminism in Turkey: Kemalist, Islamist and Kurdish Women’s Movements in an Era of Globalization | sule toktas”. Academia.edu. Arkiverad från originalet den 4 november 2021. https://web.archive.org/web/20211104042421/https://www.academia.edu/5028615/Waves_of_Feminism_in_Turkey_Kemalist_Islamist_and_Kurdish_Womens_Movements_in_an_Era_of_Globalization. Läst 14 augusti 2014. 
  13. ^ Campos, Paul (30 januari 2013). ”Kurdistan's Female Fighters”. The Atlantic. http://www.theatlantic.com/international/archive/2013/01/kurdistans-female-fighters/272677/. Läst 14 augusti 2014. 
  14. ^ ”Foreign Terrorist Organizations” (på engelska). USA:s utrikesdepartement. Arkiverad från originalet den 26 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150326062602/http://www.state.gov/j/ct/rls/other/des/123085.htm. Läst 10 april 2015. 
  15. ^ ”turkiska soldater dödade av rebeller”. BBC News. 7 oktober 2007. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/7033075.stm. Läst 23 juli 2008. 
  16. ^ [a b] ”Nato, PKK and Olof Palme: Turkey and Sweden's complicated history”. Middle East Eye. 29 maj 2002. https://www.middleeasteye.net/news/sweden-turkey-nato-pkk-olof-palme-complicated-history. Läst 21 juni 2022. 
  17. ^ [a b] ”Foreign Terrorist Organizations”. U.S. Department of State. http://www.state.gov/j/ct/rls/other/des/123085.htm. Läst 14 mars 2016. 
  18. ^ [a b c] ”Remove the PKK From the Terror List”. Huffington Post. 21 maj 2013. http://www.huffingtonpost.com/david-l-phillips/pkk-terror-group-status_b_3289311.html. Läst 2 juli 2015. 
  19. ^ [a b] ”Rewards for Justice - Wanted for Terrorism - Cemil Bayik” (på engelska). Arkiverad från originalet den 8 november 2018. https://web.archive.org/web/20181108184800/https://rewardsforjustice.net/english/cemil_bayik.html. Läst 16 december 2019. 
  20. ^ [a b] ”Turkey 2019 Report”. ec.europa.eu. sid. 5. https://ec.europa.eu/neighbourhood-enlargement/sites/near/files/20190529-turkey-report.pdf. Läst 16 december 2019. 
  21. ^ [a b] ”Implementation of the Measures including the Freezing of Assets against Terrorists and the Like”. Ministry of Foreign Affairs of Japan. 5 juli 2002. Arkiverad från originalet den 6 april 2013. https://web.archive.org/web/20130406134416/http://www.mofa.go.jp/announce/announce/2002/7/0705.html. Läst 21 november 2013. 
  22. ^ [a b] ”Rebuffing former top general, Netanyahu says Kurdish PKK a terror group”. The Times of Israel. 13 september 2017. https://www.timesofisrael.com/rebuffing-former-top-general-netanyahu-says-kurdish-pkk-a-terror-group/. Läst 13 oktober 2020. 
  23. ^ ”Kurdiska Seida Sohrabi: "Sorgligt att Finland och Sverige nu dras in i ett turkiskt politiskt maktspel"”. Svenska Yle. 18 maj 2022. https://svenska.yle.fi/a/7-10016646. Läst 1 juli 2022. 
  24. ^ [a b] ”European Court: decisions placing the PKK on the list of terrorist organizations annulled” (på nederländska). Prakken d'Oliveira | Human Rights Lawyers. 15 november 2018. https://www.prakkendoliveira.nl/en/news/2018/european-court-decisions-placing-the-pkk-on-the-list-of-terrorist-organizations-annulled. Läst 7 november 2022. 
  25. ^ Times, The Brussels. ”Belgian government defies ruling of its supreme court on PKK” (på engelska). www.brusselstimes.com. https://www.brusselstimes.com/92787/belgian-government-defies-ruling-of-its-supreme-court-on-pkk. Läst 6 juli 2023. 
  26. ^ [a b c d] ”Chronology for Kurds in Turkey”. Refworld UNHCR. 2004. https://www.refworld.org/docid/469f38e91e.html. Läst 19 juni 2022. 
  27. ^ Kevin McKiernan (Mars/april 1999). ”Turkey's war on the Kurds”. Bulletin of the Atomic Scientists. sid. 26-37. Arkiverad från originalet den 14 juli 2012. https://archive.is/20120714012631/http://newsgroups.derkeiler.com/Archive/Soc/soc.culture.indian/2005-08/msg00317.html. Läst 18 juni 2022. 
  28. ^ Kreyenbroek, Philip G.; Sperl, Stefan, reds (2005). The Kurds: A Contemporary Overview. Routledge. sid. 58. ISBN 1134907664 
  29. ^ ”Turkey kills ex-guard of PKK’s acting leader Karayılan”. Dayily Sabah. 30 maj 2021. https://www.dailysabah.com/politics/war-on-terror/turkey-kills-ex-guard-of-pkks-acting-leader-karayilan. Läst 29 juni 2022. 
  30. ^ Terrorist Organization Profile – START – National Consortium for the Study of Terrorism and Responses to Terrorism Arkiverad 30 december 2013 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 21 juni 2021
  31. ^ /tops/terrorist_organization_profile.asp?id=63 ”People's Liberation Army of Kurdistan (ARGK)”. National Consortium for the study of terrorism and responses to terrorism. http://start.umd.edu/start/data_collections /tops/terrorist_organization_profile.asp?id=63. Läst 21 juni 2022. 
  32. ^ [a b] ”The Workers' Party of Kurdistan (PKK)”. Ministry of Foreign Affairs - Turkey. https://irp.fas.org/world/para/docs/studies1.htm. Läst 21 juni 2022. 
  33. ^ [a b c d e f] Joost Jongerden (2017). ”Gender equality and radical democracy: Contractions and conflicts in relation to the “new paradigm” within the Kurdistan Workers’ Party (PKK)”. Anatoli no.8 2017. sid. 233-256.. https://journals.openedition.org/anatoli/618. Läst 21 juni 2022. 
  34. ^ [a b c d e] Letsch, Constanze (10 januari 2013). ”Sakine Cansiz: 'a legend among PKK members'”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2013/jan/10/sakine-cansiz-pkk-kurdish-activist. Läst 10 januari 2013. 
  35. ^ MIPT Terrorism Knowledge Base. ”Incident Profile: Armenian Secret Army for the Liberation of Armenia (ASALA) and Kurdistan Workers' Party (PKK) attacked Diplomatic target (November 10, 1980, France)”. Arkiverad från originalet den 30 september 2007. https://web.archive.org/web/20070930033518/http://www.tkb.org/Incident.jsp?incID=2735. Läst 17 april 2007. 
  36. ^ ”CHRONOLOGY OF PKK TERRORIST ORGANIZATION (1976–2006)”. Turkish Weekly. 6 oktober 2010. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101006073753/http://www.turkishweekly.net/article/217/chronology-of-the-important-events-in-the-world-pkk-chronology-1976-2006-.html. Läst 18 juni 2022. 
  37. ^ ”Turkey: Government Under Growing Pressure To Meet Kurdish Demands”. Radio Free Europe Radio Liberty. 17 augusti 2005. https://www.rferl.org/a/1060741.html. Läst 18 juni 2022. 
  38. ^ ”kurder”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kurder. Läst 5 februari 2019. 
  39. ^ ”Turkey Human Rights Development 1992”. Human Rights Watch. https://www.hrw.org/reports/1992/WR92/HSW-06.htm. Läst 18 juni 2022. 
  40. ^ ”Backgrounder on Repression of the Kurds in Turkey”. Human Rights Watch. https://www.hrw.org/legacy/backgrounder/eca/turkey/kurd.htm. Läst 18 juni 2022. 
  41. ^ Kevin McKiernan (Mars/april 1999). ”Turkey's war on the Kurds”. Bulletin of the Atomic Scientists. sid. 26-37. Arkiverad från originalet den 14 juli 2012. https://archive.is/20120714012631/http://newsgroups.derkeiler.com/Archive/Soc/soc.culture.indian/2005-08/msg00317.html. Läst 18 juni 2022. 
  42. ^ [a b] ”A timeline of the PKK's war on Turkey: 1974-2019”. TRT world. 16 oktober 2019. https://www.trtworld.com/magazine/a-timeline-of-the-pkk-s-war-on-turkey-1974-2019-30618. Läst 23 juni 2022. 
  43. ^ Letsch, Constanze (10 januari 2013). ”Sakine Cansiz: 'a legend among PKK members'”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2013/jan/10/sakine-cansiz-pkk-kurdish-activist. Läst 10 januari 2013. 
  44. ^ [a b] ”Mount Qandil: A Safe Haven for Kurdish Militants – Part 1”. Terrorism monitor. 8 september 2006. Arkiverad från originalet den 21 maj 2007. https://web.archive.org/web/20070521223617/http://www.jamestown.org/terrorism/news/article.php?articleid=2370120. Läst 18 juni 2022. 
  45. ^ ”Death penalty abolished in Turkey”. UNESCO. 2002. Arkiverad från originalet den 29 juni 2009. https://web.archive.org/web/20090629011049/http://portal.unesco.org/es/ev.php-URL_ID%3D6606%26URL_DO%3DDO_TOPIC%26URL_SECTION%3D201.html. Läst 25 juni 2017. ". The new Courier n°1.
  46. ^ [a b c d] Francis O’Connor (2017). ”The Kurdish Movement in Turkey. Between Political Differentiation and Violent Confrontation” (PDF). Peace Research Institute Frankfurt (PRIF). sid. 11. https://www.ssoar.info/ssoar/handle/document/56326. Läst 27 juni 2022. 
  47. ^ ”Turkey kills ex-guard of PKK’s acting leader Karayılan”. Dayily Sabah. 30 maj 2021. https://www.dailysabah.com/politics/war-on-terror/turkey-kills-ex-guard-of-pkks-acting-leader-karayilan. Läst 27 juni 2022. 
  48. ^ ”New PKK Leadership Takes Over Insurgency”. Middle East Newsline. 25 maj 2008. Arkiverad från originalet den 26 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150626123957/http://www.menewsline.com/article-809-New-PKK-Leadership-Takes-Over-Ins.aspx. Läst 27 juni 2022. 
  49. ^ ”Kurdish rebels abandon truce”. BBC. 2 september 2003. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/3200907.stm. Läst 27 juni 2022. 
  50. ^ ”Abdullah Öcalan”. Encyclopaedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Abdullah-Ocalan. Läst 26 juni 2022. 
  51. ^ ”Turkish Kurds go home to war-ravaged city of Diyarbakir as curfew lifted”. The Independent. 19 mars 2016. Arkiverad från originalet den 26 november 2016. https://web.archive.org/web/20161126021903/http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/turkish-kurds-go-home-to-war-ravaged-city-of-diyarbakir-as-curfew-lifted-a6941941.html. Läst 26 juni 2022. 
  52. ^ [indianexpress.com/world/2014/sep/28/1500-Kurdish-Fighters-Join-Forces-Against-IS-in-Syria-666026.html ”1,500 Kurdish Fighters Join Forces Against IS in Syria”]. Indian Express. 28 september 2014. indianexpress.com/world/2014/sep/28/1500-Kurdish-Fighters-Join-Forces-Against-IS-in-Syria-666026.html. Läst 27 juni 2022. 
  53. ^ ”Kurds protest against Turkey as IS advances on Kobane”. BBC. 7 oktober 2014. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-29518448. Läst 27 juni 2022. 
  54. ^ ”Turkey: Kobani protests in Turkey: Human rights failures”. Amnesty International. 7 juli 2015. https://www.amnesty.org/en/documents/eur44/2017/2015/en/. Läst 27 juni 2022. 
  55. ^ ”The Kurdish Peace Process in Turkey: Genesis, Evolution and Prospects” (PDF). Global Turkey in Europe. Maj 2015. sid. 11. https://www.files.ethz.ch/isn/191379/gte_wp_11.pdf. Läst 27 juni 2022. 
  56. ^ ”Turkish Kurds go home to war-ravaged city of Diyarbakir as curfew lifted”. The Independent. 19 mars 2016. Arkiverad från originalet den 26 november 2016. https://web.archive.org/web/20161126021903/http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/turkish-kurds-go-home-to-war-ravaged-city-of-diyarbakir-as-curfew-lifted-a6941941.html. Läst 26 juni 2022. 
  57. ^ ”Turkey in crisis: Military eases curfew after assault on PKK rebels that left Kurdish town of Cizre in ruins”. The Independent. 2 mars 2016. http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/turkey-in-crisis-military-eases-curfew-after-assault-on-pkk-rebels-that-left-kurdish-town-of-cizre-a6907876.html. Läst 26 juni 2022. 
  58. ^ ”Nusaybin, the Turkish city where war is now a way of life”. The Independent. 14 mars 2022. http://www.independent.co.uk/news/world/europe/nusaybin-the-turkish-city-where-war-is-now-a-way-of-life-ankara-bombing-pkk-a6931256.html. Läst 26 juni 2022. 
  59. ^ Fréderike Geerdink (6 september 2016). ”PKK co-leader Cemil Bayik: ‘What are we supposed to do? Surrender? Never.’”. Beaconreader.com. Arkiverad från originalet den 19 september 2016. https://web.archive.org/web/20160919211142/https://www.beaconreader.com/frederike-geerdink/pkk-co-leader-camil-bayik-what-are-we-supposed-to-do-surrender-never. Läst 26 juni 2022. 
  60. ^ ”Massgripanden av kurder: ”Erdogan vill skrämmas””. Aftonbladet. 16 februari 2017. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/M0RzB/massgripanden-av-kurder-erdogan-vill-skrammas. Läst 27 juni 2022. 
  61. ^ ”Erdogan: Gülen-anhängare delaktiga i PKK-dåd”. SvD. 18 augusti 2016. https://www.svd.se/a/zVk69/erdogan-gulen-anhangare-delaktiga-i-pkk-dad. Läst 27 juni 2022. 
  62. ^ ”Stor turkisk insats pågår mot PKK i Irak”. GP. 9 juni 2019. https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/stor-turkisk-insats-p%C3%A5g%C3%A5r-mot-pkk-i-irak-1.15515689. Läst 27 juni 2022. 
  63. ^ ”Turkey claims to have killed PKK leader Murat Karayilan in Iraq”. TRAC. 17 oktober 2023. https://trackingterrorism.org/chatter/turkey-claims-to-have-killed-pkk-leader-murat-karayilan-in-iraq/. Läst 2 oktober 2023. 
  64. ^ Andrea Novellis (1 juli 2018). ”The Rise of Feminism in the PKK: Ideology or Strategy?”. Zanj: The Journal of Critical Global South Studies. sid. 120, 128. https://www.scienceopen.com/hosted-document?doi=10.13169/zanjglobsoutstud.2.1.0115. Läst 2 juli 2022. 
  65. ^ [a b c d] The political thought of Abdullah Öcalan. Pluto Press (privat översättning). 2017. sid. 17-23, 89 
  66. ^ Abdullah Öcalan (2013). ”Liberating Life: Woman's Revolution”. International Initiative brochures #3. https://www.goodreads.com/book/show/18682081-liberating-life. Läst 2 juli 2022. 
  67. ^ Abdullah Öcalan, "Prison Writings: The Roots of Civilisation", 2007, Pluto Press. (sid. 243-277)
  68. ^ Se den inofficiella engelsk översättningen Declaration of Democratic Confederalism in Kurdistan Arkiverad 29 september 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  69. ^ [a b c] Svante E. Cornell (13 mars 2008). ”Examining PKK Financing”. Institute for Security and Development Policy. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201024154129/https://isdp.eu/content/uploads/publications/2008_cornell-jonsson_examining-pkk-financing.pdf. Läst 25 juni 2022. 
  70. ^ ”EU TERRORISM SITUATION AND TREND REPORT 2007”. Europol. sid. 30. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/te-sat-2007-eu-terrorism-situation-trend-report. Läst 24 juni 2022. 
  71. ^ [a b] ”RE-SAT 2008 EU Terrorism situation and trend report”. Europol. sid. 30-31. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/te-sat-2008-eu-terrorism-situation-trend-report. Läst 24 juni 2022. 
  72. ^ [a b] ”TE-SAT 2010. EU TERRORISM SITUATION AND TREND REPORT”. Europol. sid. 14, 21. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/te-sat-2010-eu-terrorism-situation-trend-report. Läst 24 juni 2022. 
  73. ^ [a b] ”TE-SAT 2011. EU TERRORISM SITUATION AND TREND REPORT”. Europol. sid. 6, 12, 22. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/te-sat-2011-eu-terrorism-situation-and-trend-report. Läst 24 december 2021. 
  74. ^ [a b] ”TE-SAT 2012. EU TERRORISM SITUATION AND TREND REPORT”. Europol. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/eu-terrorism-situation-and-trend-report. Läst 24 juni 2022. 
  75. ^ [a b] ”TE-SAT 2013. EU TERRORISM SITUATION AND TREND REPORT”. Europol. sid. 12, 14, 28. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/eu-terrorism-situation-and-trend-report. Läst 24 juni 2022. 
  76. ^ [a b c d e] ”TE-SAT 2014. EUROPEAN UNION TERRORISM SITUATION AND TREND REPORT 2014”. Europol. sid. 11-12, 16-17, 31-32. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/te-sat-2014-eu-terrorism-situation-and-trend-report. Läst 25 juni 2022. 
  77. ^ ”Sverige avvisar Turkiets anklagelse om finansiering till PKK”. DN. 7 juni 2022. https://www.dn.se/sverige/sverige-avvisar-turkiets-anklagelse-om-finansiering-till-pkk/. Läst 25 juni 2022. 
  78. ^ ”Bombing outside Ankara mall kills 6”. Toronto Star. 23 maj 2007. https://www.thestar.com/news/2007/05/23/bombing_outside_ankara_mall_kills_6.html. Läst 23 juni 2022. 
  79. ^ Haber, Internet (17 februari 2014). ”Türkiye 30 yılda ne kadar şehit verdi?” (på tr-TR). https://www.internethaber.com/turkiye-30-yilda-ne-kadar-sehit-verdi-642497h.htm. https://www.internethaber.com/turkiye-30-yilda-ne-kadar-sehit-verdi-642497h.htm. Läst 11 juli 2022. 
  80. ^ Çelik, Ersin. ”Nearly 7,000 civilians killed by PKK in 31 years” (på en-EN). Yeni Şafak. https://www.yenisafak.com/en/news/nearly-7000-civilians-killed-by-pkk-in-31-years-2237092. Läst 11 juli 2022. 
  81. ^ Pape, Robert (2005). Dying to Win: The Strategic Logic of Suicide Terrorism. Random House. ISBN 1588364607 
  82. ^ Alakoc, Burcu (2007). The Motivations of Female Suicide Bombers from a Communication Perspective. ProQuest. sid. 4. ISBN 0549422536. https://books.google.ca/books?id=_IcZUMS_Y2kC&pg=PA4&lpg=PA4&ots=tSF9eqeiM8&sig=TsGIdgZDiXerelzKQp7XHgUdiLE&hl=en&sa=X&ved=0CE0Q6AEwB2oVChMI7ozy4b6LxwIVjJyICh2G_wHm#v=onepage&q&f=false 
  83. ^ ”After Ankara bombing, questions over PKK-TAK ties resurface”. Middle East Eye. 4 mars 2016. Arkiverad från originalet den 1 juli 2018. https://web.archive.org/web/20180701103226/http://www.middleeasteye.net/columns/after-ankara-bomning-questions-over-pkk-tak-ties-resurface-1097219220. Läst 23 juni 2022. 
  84. ^ ”Turkiet: Terrorism”. Embassy of Sweden: Sweden Abroad. 6 juni 2022. https://www.swedenabroad.se/sv/om-utlandet-f%C3%B6r-svenska-medborgare/turkiet/reseinformation/reseinformation-om-turkiet/terrorism/. Läst 21 juni 2022. 
  85. ^ ”Sköts ihjäl inför 100 vittnen på Stora Torget”. UNT. 4 september 2019. https://unt.se/nyheter/uppsala/artikel/skots-ihjal-infor-100-vittnen-pa-stora-torget/rmn96e8l. Läst 30 juni 2022. 
  86. ^ [a b] ”Gripandet av Öcalan. Parti som förknippas med våldsaktioner. Oklart hur många kurder i Sverige som stöder PKK”. DN. 17 februari 1999. https://www.dn.se/arkiv/inrikes/gripandet-av-ocalan-parti-som-forknippas-med-valdsaktioner-oklart-hur-manga-kurder-i-sverige-som/. Läst 30 juni 2022. 
  87. ^ ”TE-SAT 2009 EU TERRORISM SITUATION AND TREND REPORT”. Europol. sid. 28. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/te-sat-2009-eu-terrorism-situation-trend-report. Läst 24 juni 2022. 
  88. ^ [a b] ”Europol: PKK has not carried out any terrorist attack on European soil”. Hawar News Agency. 25 juni 2020. https://www.hawarnews.com/en/haber/europol-pkk-has-not-carried-out-any-terrorist-attack-on-european-soil-h17411.html. Läst 23 juni 2022. 
  89. ^ [a b] ”EUROPEAN UNION TERRORISM SITUATION AND TREND REPORT 2020”. Europol. sid. 25, 27-28, 54-56. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/european-union-terrorism-situation-and-trend-report-te-sat-2020. Läst 24 juni 2022. 
  90. ^ ”European Union Terrorism Situation and Trend report 2021 (TESAT)”. Europol. 7 december 2021. sid. 24. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/eu-terrorism-situation-and-trend-report. Läst 24 juni 2022. 
  91. ^ ”TE-SAT 2015. EUROPEAN UNION TERRORISM SITUATION AND TREND REPORT 2015”. Europol. sid. 27. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/european-union-terrorism-situation-and-trend-report-2015. Läst 25 juni 2022. 
  92. ^ ”TE-SAT 2016. EUROPEAN UNION TERRORISM SITUATION AND TREND REPORT 2016.”. Europol. sid. 35. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/european-union-terrorism-situation-and-trend-report-te-sat-2016#downloads. Läst 25 juni 2022. 
  93. ^ ”TE-SAT EUROPEAN UNION TERRORISM SITUATION AND TREND REPORT 2017”. Europol. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/eu-terrorism-situation-and-trend-report-te-sat-2017. Läst 25 juni 2022. 
  94. ^ [a b] ”TE-SAT 2018. EUROPEAN UNION TERRORISM SITUATION AND TREND REPORT 2018”. Europol. sid. 46. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/european-union-terrorism-situation-and-trend-report-2018-tesat-2018. Läst 25 juni 2022. 
  95. ^ ”TE-SAT. EUROPEAN UNION TERRORISM SITUATION AND TREND REPORT 2019”. Europol. sid. 54. https://www.europol.europa.eu/publications-events/main-reports/terrorism-situation-and-trend-report-2019-te-sat. Läst 25 juni 2022. 
  96. ^ ”Linde: Desinformation om Sverige och PKK”. Omni. 20 maj 2022. https://omni.se/linde-desinformation-om-sverige-och-pkk/a/9KJeVl. Läst 27 april 2023. 
  97. ^ ”Sverker Åström: Promemoria 1986-03-04. För Hans Holmér efter samtal kvällen den 3 mars.”. Brottsutredningen efter mordet på Statsminister Olof Palme. Granskningskommissionens betänkande. Justitiedepartementet SOU 1999:88. sid. 223, 226. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/1999/01/sou-199988--/. Läst 13 juli 2023 
  98. ^ ”Statewatch News online: EU adds the PKK to list of terrorist organisations”. Statewatch. 28 mars 2012. https://www.statewatch.org/news/2002/may/statewatch-news-online-eu-adds-the-pkk-to-list-of-terrorist-organisations/. Läst 3 juli 2022. 
  99. ^ ”EU was wrong to include PKK on terror list”. Reuters. 3 april 2008. https://www.reuters.com/article/uk-eu-turkey/eu-was-wrong-to-include-pkk-on-terror-list-court-idUKL0367279920080403. Läst 3 juli 2022. 
  100. ^ [a b] ”Kurderna riskerar ett nytt inbördeskrig sinsemellan”. Svenska Yle. 5 december 2020. https://svenska.yle.fi/a/7-1504278. Läst 2 juli 2022. 
  101. ^ ”Sverige fortsätter att leverera åsiktsregistrerade kurder till Turkiet”. Blankspot. 23 maj 2022. https://blankspot.se/sverige-fortsatter-att-leverera-asiktsregistrerade-kurder-till-turkiet/. Läst 3 juli 2022. 
  102. ^ ”NTC Helårsbedömning. Bedömning av terrorhotet mot Sverige 2017” (PDF). Säkerhetspolisen. sid. 3. https://www.sapo.se/verksamheten/kontraterrorism/nationellt-centrum-for-terrorhotbedomning.html. Läst 3 juli 2022. 
  103. ^ ”Så skapade kurdfrågan sprickan mellan Sverige och Turkiet”. Sveriges Radio. 24 maj 2022. https://sverigesradio.se/avsnitt/sa-skapade-kurdfragan-en-spricka-mellan-sverige-och-turkiet. Läst 27 juni 2022. 
  104. ^ ”Så hanterar Tyskland krav på utlämning till Turkiet”. DN. 5 juli 2022. https://www.dn.se/varlden/sa-hanterar-tyskland-krav-pa-utlamning-till-turkiet/. Läst 16 juli 2022. 
  105. ^ ”Chronology for Kurds in Iraq”. Refworld UNHCR. 2004. https://www.refworld.org/docid/469f38a6c.html. Läst 18 juni 2022. 
  106. ^ ”Turkey spy agency denies role in Paris Kurds murder, launches probe”. Radio France Internationale. 16 januari 2014. http://www.english.rfi.fr/asia-pacific/20140116-turkey-spy-agency-denies-role-paris-kurds-murder-launches-probe. Läst 5 februari 2014. 
  107. ^ ”Who Ordered the Killing of Sakine Cansiz?”. www.rudaw,net. 29 januari 2014. https://www.rudaw.net/english/middleeast/turkey/29012014. Läst 25 juni 2022. 
  108. ^ ”Sakine, Fidan and Leyla commemorated in Paris where they were murdered”. ANF News. 9 januari 2022. https://anfenglish.com/news/sakine-fidan-and-leyla-commemorated-in-paris-where-they-were-murdered-57401. Läst 25 juni 2022. 
  109. ^ ”The Kurdish Democratic Union Party”. Carnegie Milddle East Center. 1 mars 2012. Arkiverad från originalet den 1 december 2021. https://web.archive.org/web/20211201223312/https://carnegie-mec.org/diwan/48526?lang=en. Läst 1 juli 2022. 
  110. ^ ”YPJ: The Kurdish feminists fighting Islamic State”. theweek.co.uk. 7 oktober 2014. https://www.theweek.co.uk/60758/ypj-the-kurdish-feminists-fighting-islamic-state#ixzz3GjjLHvDw. Läst 1 juli 2022. 
  111. ^ ”Erdoğans krav på Sverige kan slå tillbaka på honom själv”. Utrikespolitiska institutet. 24 maj 2022. https://www.ui.se/utrikesmagasinet/analyser/2022/maj/erdoans-krav-pa-sverige-kan-sla-tillbaka-pa-honom-sjalv/. Läst 1 juli 2022. 
  112. ^ [a b c] ”De hyllas i kampen mot IS men nekas medborgarskap”. SR. 8 juni 2021. https://sverigesradio.se/artikel/de-hyllas-i-kampen-mot-is-men-nekas-medborgarskap. Läst 1 juli 2022. 
  113. ^ ”Svenska PYD om PKK: "Inget samarbete"”. SvD. 26 maj 2022. https://www.svd.se/a/5G796O/svenska-pyd-om-pkk-inget-samarbete. Läst 1 juli 2022. 
  114. ^ Nathan Shachar (31 maj 2022). ”Turkiet slöt fred med PKK – och fördömer Sverige för samröre”. DN. https://www.dn.se/varlden/turkiet-slot-fred-med-pkk-och-fordomer-sverige-for-samrore/. Läst 1 juli 2022. 
  115. ^ ”Islamic State group defeated as final territory lost, US-backed forces say”. BBC. 23 mars 2019. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-47678157. Läst 1 juli 2022. 
  116. ^ ”https://www.lu.se/artikel/svart-lage-i-rojava-efter-turkiets-attack”. Lunds universitet. 10 oktober 2019. https://www.lu.se/artikel/svart-lage-i-rojava-efter-turkiets-attack. Läst 1 juli 2022. 
  117. ^ ””Stoppa det turkiska drönarkriget mot oss””. DN. 13 december 2021. https://www.dn.se/varlden/stoppa-det-turkiska-dronarkriget-mot-oss/. Läst 1 juli 2022. 
  118. ^ [a b] ”US' latest move on terrorist YPG/PKK seeks to 'legitimize' outlawed group, says Turkiye”. Anadolu Agency. 13 maj 2022. https://www.aa.com.tr/en/politics/us-latest-move-on-terrorist-ypg-pkk-seeks-to-legitimize-outlawed-group-says-turkiye/2586979. Läst 1 juli 2022. 
  119. ^ ”Uppgörelsen om fördjupat samarbete med Demokratiska enhetspartiet (PYD). Skriftlig fråga 2021/22:674 av Hans Wallmark (M) och svar från utrikesminister Ann LInde”. Sveriges Riksdag. 3 januari 2022. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/skriftlig-fraga/uppgorelsen-om-fordjupat-samarbete-med_H911674. Läst 1 juli 2022. 
  120. ^ ”S fördjupar samarbete med självstyre (daterat 24 november 2021)”. e-folket. 29 juni 2022. https://efolket.eu/den-moraliska-bankrutten-dokumenterad-svart-pa-vitt/. Läst 1 juli 2022. 
  121. ^ ”Trilateral memorandum (undertecknat av Turkiets, Finlands och Sveriges utrikesminstrar 28 juni 2022)”. E-folket. 29 juni 2022. https://efolket.eu/den-moraliska-bankrutten-dokumenterad-svart-pa-vitt/. Läst 1 juli 2022. 
  122. ^ ”Ann Linde om kritiken: ”Vi har inte vikt oss för Erdogan””. Aftonbladet. 29 juni 2022. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/XqyQRE/ann-linde-vi-har-inte-vikt-oss-for-erdogan. Läst 1 juli 2022. 
  123. ^ Sten Alfvén, m.fl.: Minnesanteckningar - med Uppsalapolisen från Stora torget till Salagatan, sammanställda av Sten Alfvén. ISBN 91-630-4403-X. (1996)
  124. ^ Holmér, Hans (1988). Olof Palme är skjuten!. Wahlström & Wikstrand 
  125. ^ ”PKK-spåret som aldrig tar slut”. DN. 6 juni 2022. https://www.dn.se/varlden/pkk-sparet-som-aldrig-tar-slut/. Läst 12 juli 2022. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kurdistans_arbetarparti&oldid=55855659”