Pansarbandvagn 301 – Wikipedia

Pansarbandvagn 301 (Pbv 301)
Pansarbandvagn 301
Typ	Pansarbandvagn
Ursprungsplats	Sverige
Tjänstehistoria
I tjänst	1962–1971
Använts av	Sverige
Produktionshistoria
Producerad	19
Tillverkare	Hägglunds Vehicle
Antal tillverkade	220
Specifikationer
Vikt	11,7 ton
Längd	4,66 m
Bredd	2,35 m
Höjd	2,64
Besättning	3
Passagerare	7
Pansar	8 – 50 mm (övre front 20 mm i 55º)
Primär beväpning	20 mm automatkanon m/45B
Motor	5,15 l SFA B44, 4 cyl bensin 160 hk
Effekt/vikt	13,7 hk/ton
Upphängning	Bladfjädrar
Hastighet	45 km/h

Pansarbandvagn 301 (Pbv 301) var en pansarbandvagn som användes av den svenska armén 1962 till 1971.

Pbv 301 utvecklades som en tillfällig lösning för att erbjuda pansarförbandens skyttesoldater splitterskyddad transport i väntan på att Pbv 302 skulle levereras. Vagnen bestod av ett chassi från den utrangerade Stridsvagn m/41 med ett nytt överrede. Vagnen fick också en ny 4-cylindrig luftkyld boxermotor från Svenska Flygmotor AB (SFA), ursprungligen utvecklad för Saab Safir. Ombyggnationen utfördes av Hägglund & Söner och 220 vagnar levererades under 1962 och 1963. De organiserades i en pansarbataljon i varje pansarbrigad. Vagnarna räckte inte till samtliga arton bataljoner, utan en del använde istället ”KP-bilar” eller vanliga lastbilar.

Besättningen bestod av en vagnchef, skytt och förare. Föraren satt längst fram till höger och skytten bakom honom. Vagnchefen satt till vänster snett bakom motorn. Pbv 301 transporterade sju soldater med full stridsutrustning, tre på vänster sida och fyra på höger sida. Upp- och ursittning skedde genom två dörrar på vagnens baksida. Soldaterna kunde även strida från vagnen genom en öppning i taket, vilken stängdes med två takluckor. I stridsutrymmets främre vänstra del fanns dessutom en observationshuv så att vagnchefen kunde orientera sig om läget utanför vagnen under körning.

Pbv 301 beväpnades med en 20 mm automatkanon m/45 från det utrangerade jaktflygplanet J 21A. Pjäsen fick den nya benämningen m/45B. Den placerades ovanför skyttens observationshuv, och riktades och avfyrades av skytten. Vagnen hade också tre rökkastare på var sida av frontpansaret.

Vagnen fanns i tre versioner: trupptransportfordon, stridsledningspansarbandvagn och eldledningspansarbandvagn. De saknade yttre skillnader i syfte att inte röja ledningsfordonet. Pbv 301 kunde, efter en del enklare förberedelser, vada till ett djup av 1,5 meter.

Pbv 301

För trupptransport. 185 tillverkades.

Pbv 3011

Stridsledningspansarbandvagn. 20 tillverkades.

Pbv 3012

Eldledningspansarbandvagn. 15 tillverkades.

• Lindström, Rickard O.; Svantesson, Carl-Gustaf (2009). Svenskt pansar: [90 år av svensk stridsfordonsutveckling]. Stockholm: Svenskt militärhistoriskt biblioteks förlag. sid. 72–73. Libris 11570498. ISBN 9789185789375 

• Om Pbv 301 på Pansarmuseets webbsida
• Om Pbv 301 på ointres.se
• Wikimedia Commons har media som rör Pansarbandvagn 301.
  Bilder & media