Pjotr Vannovskij – Wikipedia

Pjotr Vannovskij
Född	6 december 1822 Kiev
Död	1 mars 1904 (81 år) Sankt Petersburg
Begravd	Nikolajkyrkogården
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland
Utbildad vid	Moskvas 1. Kadetkorps
Sysselsättning	Statsperson, militär
Befattning
Medlem av Riksrådet Krigsminister, Kejsardömet Ryssland (1881–1898)
Utmärkelser
Riddare av Sankt Alexander Nevskij-orden Andreasorden Sankt Vladimirs orden, första klassen Sankt Vladimirs orden, tredje klass Georgsorden, tredje klass Storkors av Sankt Stefansorden Första klassen av Röda örns orden Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden Ryska Sankt Stanislausorden Sankt Vladimirs orden, andra klassen Sankt Stanislausorden, andra klassen Sankt Annas orden, andra klass Sankt Annas orden, första klass Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Sankt Annas orden, tredje klass Sankt Stanislausorden, första klassen Ryska vita örnens orden Sankt Stefansorden
Redigera Wikidata

Pjotr Semjonovitj Vannovskij (ryska: Пётр Семёнович Ванновский), född 6 december (gamla stilen: 24 november) 1822 i Kiev, död 1 mars (gamla stilen: 17 februari) 1904, var en rysk militär och statsman.

Vannovskij började sin militära bana som officer vid Finländska gardesinfanteriregementet, deltog i krigen i Ungern och på Krim, blev 1855 överste, 1861 generalmajor och chef för pavlovska kadettkåren, 1868 generallöjtnant och fördelningschef samt 1876 kommenderande general för 12:e armékåren, vilken han, under storfursten-tronföljaren, förde i början av rysk-turkiska kriget (1877). Under detta övertog han chefskapet för generalstaben vid den mot turkiska östarmén opererande Rustsjukarmén.

Efter fredsslutet återtog Vannovskij befälet över 12:e kåren. Han var krigsminister 1881-1898 och fullbordade som sådan den ryska härens modernisering. År 1898 utnämndes han till ledamot av riksrådet och fick i uppdrag att undersöka orsakerna till studentoroligheterna. Efter mordet på undervisningsminister Nikolaj Bogolepov 1901 utsågs han till dennes efterträdare. Hans kompromissande reformförslag rörande universitetsundervisningen och studenternas organisation misslyckades, men i fråga om de allmänna läroverken hade han större framgång. Så till exempel borttogs grekiska som läroämne i gymnasierna och blev ej obligatoriskt för inträde vid universiteten. Efter mordet på inrikesminister Dmitrij Sipjagin 1902 drog Vannovskij sig tillbaka från det offentliga livet.

• Vannovskij, Petr Semenovitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)