Polska – Wikipedia

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

polska
język polski
Talas i	Polen Litauen Rumänien Slovakien Tjeckien Ukraina Belarus Tyskland USA Israel Storbritannien Frankrike Ryssland Australien
Region	Centraleuropa
Antal talare	55 miljoner
Status	mycket stabilt
Språkfamilj	Indoeuropeiska språk Slaviska språk Västslaviska språk polska
Officiell status
Officiellt språk i	Polen  Europeiska unionen
Språkmyndighet	Rada Języka Polskiego
Språkkoder
ISO 639‐1	pl
ISO 639‐2	pol
ISO 639‐3	pol – inkluderande kod Individuella koder: szl – Schlesiska
SIL	PQL

Polska (język polski eller polszczyzna) är ett västslaviskt språk talat i Polen.^[1] Med 40,3 miljoner talare är det det näst största slaviska språket. Polska talas förutom i Polen, där det är officiellt språk, även av betydande minoriteter i Belarus, Litauen, Ukraina, Tyskland och USA. Det skrivs med det polska alfabetet, en variant av latinska alfabetet.^[2]

Polska är liksom andra slaviska språk i hög grad flekterande. Nominalsystem äger tre genus och böjs i sju kasus. Liksom i andra slaviska språk görs en grundläggande skillnad mellan imperfektiv och perfektiv aspekt i verben. Grundordföljden är SVO.

Det polska alfabetet är ett modifierat latinskt alfabet med de extra skrivtecknen ą, ć, ę, ł, ń, ó, ś, ź och ż. Bokstäverna q, v och x används bara i lånord. Endast ett tiotal ord inleds med bokstaven h och de flesta förekomster av /x/ stavas ch. Det finns inga ord som inleds med ą, ę och ń.

Alla bokstäver uttalas, med undantag för rz, cz, dz och sz som har egna ljud (se nedan).

Man betonar så gott som alltid den näst sista stavelsen i varje ord (vissa lånord undantagna), även efter böjning.

• Szukam jakiejkolwiek wiadomości o siostrze (jag söker efter vilken nyhet som helst om systern).

Bokstaven "i" följd av en vokal betonas aldrig. Exempel: siedzieć (att sitta) uttalas [ɕɛʥɛʨ] (två stavelser).

Polska språket är mycket rikt på sje-ljud, vilket ofta orsakar svårigheter för studenter. Observera att många ljud saknar svenska motsvarigheter och då blir de svenska analogierna i vissa fall grova förenklingar.

Konsonantkombinationer förekommer sparsamt och uttalas då som två distinkta fonem; samma sak för dubbla bokstäver:

• inny (=annan) uttalas in-ny
• samoobrona (=självförsvar, sammansatt ord) uttalas som samo-obrona
• Anna (kvinnonamn) uttalas som An-na

Exempelfraser:

Fler exempel:

• Przybieżeli do Betlejem pasterze (=julsång: herdarna skyndade till Betlehem)
• Trzeba się szczepić (=man måste vaccinera sig)

I polska språket har i olika tider infogats utländska ord, ofta med modifiering. Tydligaste inverkan kommer från:

• Tyska, till exempel kartofle (potatis), urlop (semester)
• Tjeckiska
• Latin till exempel wademekum (vademecum)
• Italienska till exempel kolacja (kvällsmat - obs annan betydelse!), pomidor (tomat)
• Franska till exempel prestiż (prestige)
• Ryska
• Engelska, till exempel sweter (ylletröja)
• Ukrainska, mest i de östra dialekterna.

Bland de grammatiska konstruktionerna kan man även hitta påverkan från de latinska språken. Det är inte ovanligt med både fonetiska (ljudhärmande) lån och översättningslån.

• Telewizor (TV-apparat)
• Komputer
• Samochód (själv-gång = [auto|mo]bil)
• Szopen - den polske tonsättarens Frédéric Chopin (fransk version) originalnamn
• Szekspir - förpolskning av William Shakespeare

Under 1900-talet har en aktiv språkpolitik förts som ett led i en strävan att bygga upp en gemensam polsk identitet. Denna har medvetet missgynnat de olika polska dialekterna, i synnerhet inom skolväsende och i media, till fördel för "język literacki/kulturalny" (litteratur-/kulturspråk).

Man kan urskilja bland andra dessa dialekter:

• Storstadsslang från till exempel Warszawa, Poznań, Lwów, Wilno.
  Not: polska ortnamn används här istället för ukrainskt Lviv och litauiskt Vilnius då det rör sig om dialekter som talades av polsk befolkning när städerna var under polsk administration. Efter andra världskriget förflyttades befolkningen huvudsakligen till Polens västra delar som övertogs från Tyskland, exempelvis till städerna Wrocław, Zielona Góra och Szczecin. Dessa dialekter finner man således hellre hos den äldre befolkningen inom Polens gränser än i Lviv eller Vilnius.
• Östra dialekterna, hos de polska folkgrupperna härstammande från nuvarande Ukraina, Belarus och Litauen
• Śląski-dialekten
• Wielkopolski-dialekten
• Małopolski-dialekten
• Mazowiecki-dialekten

Observera att kasjubiska är ett eget språk, och inte en polsk dialekt.

• Svensk-polskt lexikon, glosbe

Wikipedia har en upplaga på Polska.