Projekt 667B Murena – Wikipedia

	Projekt 667B Murena
	En Murena-klass ubåt fotograferad av amerikanska flygvapnet 1977
Allmänt
Typ	Strategisk robotubåt
Varv	Severodvinsk och Komsomolsk
Före	Projekt 667A Navaga
Efter	Projekt 667BD Murena-M
Fartyg tillhörande klassen	K-279, K-447, K-450, K-385, K-457, K-465, K-460, K-472, K-475, K-171, K-366, K-417, K-477, K-497, K-500, K-512, K-523, K-530
Tekniska data
Deplacement	10 000 ton
Deplacement i u-läge	13 700 ton
Längd	139 meter
Bredd	11,7 meter
Djupgående	8,4 meter
Framdrift
Framdrift	Atomdriven
Kraftkälla	2 × VM-4B tryckvattenreaktorer
Huvudmaskin	2 × ångturbiner
Maskinstyrka	52 000 hk
Propellrar	2
Prestanda
Hastighet	15 Knop
Fart i u-läge	26 knop
Dykdjup	450 meter
Aktionstid	70 dygn
Lastförmåga
Besättning	120
Beväpning
Torpeder	4 × 533 mm torpedtuber; 2 × 400 mm torpedtuber
Robotar	12 × R-29

Projekt 667B Murena eller Delta I-klass var en sovjetisk robotubåt som började utvecklas 1965 då Sovjet sökte en ny generations ubåt som kunde avfyra sina robotar mot USA utan att behöva passera Natos SOSUS (SOund SUrveillance System) barriär i mitten av Nordatlanten.

1972 kom den första ubåten ur Murena-klassen i tjänst hos Sovjetunionens norra flotta. Den bar på ett nytt utvecklad navigationssystem kallat Topol-B och även ett avancerat satellitnavigationssystem med namnet Cyclone-B. Klassen var bestyckad med 12 ballistiska robotar av modellen R-29 (NATO-beteckning SS-N-8 Sawfly) som hade en maximal räckvidd på 7800 km.

Totalt konstruerades 18 ubåtar i Murena-klassen. Dessa fortsatte att tjänstgöra ända fram till Sovjets sammanbrott för att sedan fortsätta i tjänst hos den ryska flottan fram till mitten av 1990-talet. 1998 togs den sista ubåten av Murena-klassen ur bruk för att sedan skrotas.