Projekt 667B Murena – Wikipedia

Projekt 667B Murena
En Murena-klass ubåt fotograferad av amerikanska flygvapnet 1977
En Murena-klass ubåt fotograferad av amerikanska flygvapnet 1977
Allmänt
TypStrategisk robotubåt
VarvSeverodvinsk och Komsomolsk
FöreProjekt 667A Navaga
EfterProjekt 667BD Murena-M
Fartyg tillhörande klassenK-279, K-447, K-450, K-385, K-457, K-465, K-460, K-472, K-475, K-171, K-366, K-417, K-477, K-497, K-500, K-512, K-523, K-530
Tekniska data
Deplacement10 000 ton
Deplacement i u-läge13 700 ton
Längd139 meter
Bredd11,7 meter
Djupgående8,4 meter
Framdrift
FramdriftAtomdriven
Kraftkälla2 × VM-4B tryckvattenreaktorer
Huvudmaskin2 × ångturbiner
Maskinstyrka52 000 hk
Propellrar2
Prestanda
Hastighet15 Knop
Fart i u-läge26 knop
Dykdjup450 meter
Aktionstid70 dygn
Lastförmåga
Besättning120
Beväpning
Torpeder4 × 533 mm torpedtuber
2 × 400 mm torpedtuber
Robotar12 × R-29

Projekt 667B Murena eller Delta I-klass var en sovjetisk robotubåt som började utvecklas 1965 då Sovjet sökte en ny generations ubåt som kunde avfyra sina robotar mot USA utan att behöva passera Natos SOSUS (SOund SUrveillance System) barriär i mitten av Nordatlanten.

1972 kom den första ubåten ur Murena-klassen i tjänst hos Sovjetunionens norra flotta. Den bar på ett nytt utvecklad navigationssystem kallat Topol-B och även ett avancerat satellitnavigationssystem med namnet Cyclone-B. Klassen var bestyckad med 12 ballistiska robotar av modellen R-29 (NATO-beteckning SS-N-8 Sawfly) som hade en maximal räckvidd på 7800 km.

Totalt konstruerades 18 ubåtar i Murena-klassen. Dessa fortsatte att tjänstgöra ända fram till Sovjets sammanbrott för att sedan fortsätta i tjänst hos den ryska flottan fram till mitten av 1990-talet. 1998 togs den sista ubåten av Murena-klassen ur bruk för att sedan skrotas.