Recitativ – Wikipedia

Recitativ för sopran och orkester ur en motett av Antonio Vivaldi

Recitativ, "talsång", är en främst i opera, oratorium och andra större vokala verk förekommande art av solosång, i vilken textens rytm och språkmelodi bestämmer den musikaliska utformningen. Melodiken i ett recitativ äger därför ofta inte någon fastare motiv- eller formstruktur, och sångaren kan i allmänhet lägga mindre vikt vid dess eventuella taktindelning.

I andra typer av musiksammanhang kan recitativ även syfta på talad eller halvsjungen text.

Secco-recitativ

[redigera | redigera wikitext]

"Torrt" recitativ, ett recitativ som beledsagas enkom av stödjande ackord oftast utförda av ett ackordinstrument och en basstämma.

Accompagnato-recitativ

[redigera | redigera wikitext]

Ett recitativ som beledsagas av orkester, vanligen med korta karaktäristiska motiv. Orkestern kan falla in i små mellanspel mellan sångens olika avsnitt, men den kan också hela tiden åtfölja sången.

Moderna former

[redigera | redigera wikitext]

Speciella modernare former av recitativ möter man till exempel i Wagners dramatiska talsång och i Debussys opera Pelléas och Mélisande, där gränsen mellan recitativ och aria är flytande på gränsen till utsuddad.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Bonniers musiklexikon, Stockholm 1983