Ändtarm – Wikipedia

Ändtarmen eller stolgången (latin: rectum) är den sista delen av tarmkanalen.^[1][2][3] Ändtarmen mynnar på kroppens utsida via en cirka tre centimeter lång gång omgiven av slutande ringmuskler, den så kallade analkanalen. Öppningen i sig kallas anus.^[1] Ändtarmen är för det mesta tom, men när avföring kommer ned till ändtarmen utlöses avföringsreflexen, som resulterar i att colon och hela ändtarmen utför en kraftig kontraktion. Då slappnar även den inre analsfinktern av och sinnesceller förmedlar en signal till hjärnan om att tarmen behöver tömmas. Människan kan i detta läge viljestyrt välja att knipa igen ringmuskeln eller att tömma tarmen.^[2]

Ändtarmen drabbas ibland av olika medicinska besvär; till de vanligaste hör hemorrojder som cirka hälften av befolkningen i västvärlden lider av på något vis.^[4] Analkuddarna finns i nedre delen av ändtarmen och består av blodkärl och bindväv. Om blodflödet till dessa störs kan kuddarna fyllas med mycket blod. Det är detta tillstånd som kallas hemorrojder.^[5]

• Olav, Sand; Sjaastad, V. Øystein; Haug, Egil; Bjålie, Jan G.; Bolinder-Palmér (översättning); Grönwall, Karin (översättning); Olsson, Kristina (översättning) (2006) Människokroppen: Fysiologi och anatomi. Andra upplagan. Liber ISBN 978-91-47-08435-7
• Vigué, Jordi & Dunder, Kristina (översättning) (2004) Atlas över människokroppen Liber ISBN 91-47-05303-8