Ron Flowers – Wikipedia

Ron Flowers
Ron Flowers (cropped).jpg
Personlig information
Fullständigt namnRonald Flowers
Födelsedatum28 juli 1934
FödelseortEngland Edlington, Doncaster, South Yorkshire, England
Dödsdatum12 november 2021 (87 år)
Längd178 cm
LateralitetHögerfotad
PositionMittfältare
Seniorlag*
År
1952–1967
1967–1969
1969–1971
Klubb
England Wolverhampton Wanderers
England Northampton Town
England Telford United
SM (GM)
467 (33)
62 0(4)
Landslag
År
1955–1966
Landslag
 England
SM (GM)
49 (10)
Uppdrag som tränare
1968–1969
1971
England Northampton Town (spelande tränare)
England Wellington Town (spelande tränare)
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.
Englands vinnande lag mot SkottlandEmpire Stadium, London den 11 april 1959. Från vänster, stående: Ronnie Clayton, Billy Wright (kapten), Don Howe, Eddie Hopkinson, Ron Flowers, Graham Shaw, Joe Shaw; främre raden: Bryan Douglas, Peter Broadbent, Bobby Charlton, Johnny Haynes och Doug Holden.

Ronald "Ron" Flowers, född 28 juli 1934 i Edlington, Doncaster, South Yorkshire, död 12 november 2021[1][2], var en engelsk fotbollsspelare och tränare.

Klubbkarriär

[redigera | redigera wikitext]

Ron Flowers gjorde debut för Wolverhampton Wanderers 20 september 1952 i en match mot Blackpool, en match som han även gjorde sitt första mål i. Under 15 års tid i Wolves så vann Flowers ligan tre gånger och FA-cupen en gång. Totalt under sin tid i klubben spelade han 515 matcher och gjorde 37 mål.

I september 1967 lämnade Flowers Wolverhampton och flyttade till Northampton Town, där han efter en säsong blev spelande tränare. Han avslutade sin karriär som spelande tränare i amatörlaget Wellingotn Town, innan han flyttade tillbaka till Wolverhampton för att öppna i sportaffär.

Internationell karriär

[redigera | redigera wikitext]

Ron Flowers debuterade för England i en vänskapsmatch mot Frankrike 15 maj 1955. Han blev uttagen till VM 1962, där han gjorde två mål (båda på straff) i gruppspelet. Flowers var även med i VM 1966, men utan att få speltid. Efter att England hade vunnit finalen mot Västtyskland, så var det bara de 11 spelarna som avslutade matchen, som fick medalj och det dröjde ända tills 10 juni 2009 innan resten av laget fick sina guldmedaljer vid en ceremoni på 10 Downing Street i London.[3]

Wolverhampton Wanderers

England

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ron Flowers, 4 april 2013.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]