Säljakt – Wikipedia

Säljakt är jakt på sälar för eget bruk eller i kommersiellt syfte. Säljakt sker numera i fem länder, Kanada med det avsevärt största antalet dödade individer, Namibia, Grönland, Island och Ryssland. Tidigare dödades sälen oftast med hjälp av särskilda klubbor (hakapik^[1]) för att inte skada pälsen men idag används huvudsakligen skjutvapen. Säljakt förekommer även i Finland, Norge och Sverige för att förebygga skador för fisket och fiskodlingen.

Sälar har använts för sin päls, sitt kött och sitt fett. Fettet har ofta använts som bränsle för lampor, som smörjmedel, matolja, som beståndsdel av tvål, som flytande bas för rödfärg (ockra) samt för bearbetning av material som läder och jute.^[2]

Jakten på sälar är mycket kontroversiell och resulterar varje år i en betydande mediabevakning och protester från djurrättsaktivister. Bilder från tidigare jakter har blivit ikoniska symboler som enligt motståndarna strider mot djurskydds- och bevarandetanken. I Ryssland förbjöds jakt på grönlandssälar yngre än 1 år i Vita havet från och med 2009. Även jakten i Kanada har förändrats. Numera är jakt på nyfödda grönlandssälar (så kallade whitecoats) och klappmyts (bluebacks) illegal. Först efter första pälsbytet som sker 12 till 14 dagar efter födelsen får de jagas kommersiellt.^[3]

En svensk undersökning av säljakt visade att det sker skadeskjutningar. Det stora antalet obärgade sälar försvårar bedömningen av skottets effekt. Det är viktigt att bärga säl likt eftersök för att undvika onödigt lidande. Studien visar bristande rapportering av påskjutna sälar till Naturvårdsverket, vilket komplicerar bedömningen av djurvälfärden vid säljakt.^[4]