STS-41-D – Wikipedia

STS-41-D
Uppdrag	12
Rymdfärja	Discovery (1)
NSSDC-ID	1984-093A[1]
Färdens tid	6 dagar, 56 minuter, 4 sekunder
Uppskjutning
Startplats	Startplatta 39A vid Kennedy Space Center i Florida
Start	30 augusti 1984, 08:41:50 (EDT)
Landning
Landningsplats	Edwards Air Force Base
Landning	5 september 1984, 08:37:54 (PDT)
Omloppsbana
Varv	96 st[2]
Apogeum	307 km
Perigeum	300 km
Banlutning	28,5°
Sträcka	4 007 miljoner km
Besättning
Befälhavare	Henry Hartsfield (2)
Pilot	Michael Coats (1)
Uppdragsspecialister	Judith Resnik (1) Steven Hawley (1) Mike Mullane (1)
Nyttolastspecialister	Charles D. Walker (1)
Kronologi Rymdfärjeprogrammet
Föregående uppdrag Nästa uppdrag STS-41-C STS-41-G

STS-41-D var den tolfte flygningen i det amerikanska rymdfärjeprogrammet och jungfrufärden för rymdfärjan Discovery. Den sköts upp från Pad 39A vid Kennedy Space Center i Florida den 30 augusti 1984. Efter drygt sex dagar i omloppsbana runt jorden återinträdde rymdfärjan i jordens atmosfär och landade vid Edwards Air Force Base i Kalifornien.

Total rymdfärdstid: 05:20:57:00

Starten skedde klockan 08:41 (EDT) 30 augusti 1984 från Pad 39A vid Kennedy Space Center i Florida.

Landningen skedde klockan 08:37 (PDT) 5 september 1984 vid Edwards Air Force Base i Kalifornien.

Huvuduppgiften för detta uppdrag var att placera tre kommunikationssatelliter i omloppsbana: SBS-D (Satellite Business Systems), Telstar 3-C (Telesat i Kanada) och SYNCOM IV-2 (också kallad Leasat-2, eftersom den Hughes-byggda satelliten leasas av den amerikanska flottan).

Discovery, den tredje fullt fungerande rymdfärjan, lyfte på sin jungfrufärd exakt ett år efter STS-8, men först efter en två månaders försening. Denna försening fick till följd att både STS-41-E och STS-41-F inställdes. Nyttolasten som planerats för STS-41-F inkluderades i STS-41-D, vilket medförde den dittills största nyttolasten i rymdfärjeprogrammet - lite drygt 21 ton.

• Henry Hartsfield (2), befälhavare
• Michael Coats (1), pilot
• Judith Resnik (1), uppdragsspecialist
• Steven Hawley (1), uppdragsspecialist
• Mike Mullane (1), uppdragsspecialist
• Charles D. Walker (1), nyttolastspecialist

Under Geminiprogrammet började NASA spela musik för besättningar och sedan Apollo 15 har man varje "morgon" väckt besättningen med ett särskilt musikstycke, särskilt utvalt antingen för en enskild astronaut eller för de förhållanden som råder.

• Rymdforskning

• Wikimedia Commons har media som rör STS-41-D.
  Bilder & media

v • r Rymdfärjan Discovery (OV-103) STS‑41‑D • STS‑51‑A • STS‑51‑C • STS‑51‑D • STS‑51‑G • STS‑51‑I • STS‑26 • STS‑29 • STS‑33 • STS‑31 • STS‑41 • STS‑39 • STS‑48 • STS‑42 • STS‑53 • STS‑56 • STS‑51 • STS‑60 • STS‑64 • STS‑63 • STS‑70 • STS‑82 • STS‑85 • STS‑91 • STS‑95 • STS‑96 • STS‑103 • STS‑92 • STS‑102 • STS‑105 • STS‑114 • STS‑121 • STS‑116 • STS‑120 • STS‑124 • STS‑119 • STS‑128 • STS‑131 • STS‑133 Observera att numreringen på uppdragen inte följer varandra. Det beror på att numret tilldelas dem för den ordning uppdraget planerats att genomföras, inte den ordning det i slutändan genomfördes.

v • r Bemannade rymdfarkoster Aktiva Sovjet/ Ryssland: Sojuz Kina: Shenzhou Privat: SpaceX Dragon 2 • Spaceship Two • New Shepard Avvecklade Sovjet: Voschod • Vostok USA: Apolloprogrammet (kommando- och servicemodul, månlandare) • Gemini • Mercury • Rymdfärjan • X-15 Privat: Spaceship One Under utveckling Ryssland: Orel USA: Orion CEV Indien: Gaganyaan Iran: Kavoshgar E Kina: Nästa generation Privat: CST-100 Starliner • Dream Chaser • Starship Se även Sovjet: TKS • Buran