Stäpplämmel – Wikipedia

Stäpplämmel Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
unga stäpplämlar (cirka 6 veckor gamla)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Gnagare Rodentia
Överfamilj	Musliknande gnagare Myomorpha
Familj	Hamsterartade gnagare Cricetidae
Underfamilj	Sorkar Arvicolinae
Släkte	Lagurus Gloger, 1841
Art	Stäpplämmel L. lagurus
Vetenskapligt namn
§ Lagurus lagurus
Auktor	Pallas, 1773
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Stäpplämmel eller grålämmel (Lagurus lagurus) är en gnagare i underfamiljen sorkar och placeras som ensam art i släktet Lagurus.^[2] Den förekommer i västra och centrala Asien.

Stäpplämmelns päls är på ovansidan grå (ibland med kanelbrun skugga) med en påfallande mörk strimma. Undersidan är vitaktig. Kroppslängden ligger mellan 8 och 12 centimeter och därtill kommer svansen som bara är en centimeter lång. Stäpplämmeln kännetecknas dessutom av små öron som nästan är gömda i pälsen. Hos honor förekommer åtta spenar.^[3]

Idag sträcker sig artens utbredningsområde från östra Ukraina till östra Mongoliet och nordöstra Kina. Stäpplämmeln lever i låglandet och i bergstrakter upp till 2800 meter över havet.^[1] Omkring 1900 fanns arten även i västra och mellersta Ukraina men där blev djuret utrotad. Man har funnit fossil av arten från pleistocen då den levde på stäpper över stora delar av Europa.

Trots namnet är stäpplämmeln inte närmare släkt med lämlarna i tribuset Lemmini. Dess närmaste släktingar utgörs troligen av amerikansk grålämmel och jordsorkarna.

Under år med stora populationer hittas ofta bon av 30 till 50 stäpplämlar på en hektar land.^[3] Habitatet utgörs främst av stäpper och halvöknar men i år med stort antal individer förekommer de även på jordbruksmark och på ängar för boskapsdjur.^[3] Vid dessa tider räknas de som skadedjur för sädesväxter.

Stäpplämlar skapar underjordiska bon som ligger cirka 90 centimeter under marken. Den centrala kammaren har en diameter av ungefär 10 centimeter och polstras med växtdelar. Djuret är främst aktiv på natten och vilar på dagen i bon.^[3] Födan utgörs av olika växter som ibland kompletteras med insekter. Honor kan para sig upp till 6 gånger per år och per kull föds cirka 5 ungar.^[1]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 14 mars 2010.

• Ronald M. Nowak (1999) Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, ISBN 0-8018-5789-9
• Ralf Sistermann (2006) Steppenlemminge und andere Wühlmäuse, Biologie-Haltung-Zucht. Natur und Tier - Verlag, ISBN 3-937285-60-1