Stefan Nilsson (politiker) – Wikipedia

Stefan Nilsson

Stefan Nilsson Stockholm Pride 2014
Mandatperiod
2014–2018 (ersättare)
Valkrets Stockholms kommun
Uppdrag i riksdagen
Tidigare uppdrag[1]
statsrådsersättare
ersättare
suppleant i EU-nämnden
suppleant i justitieutskottet
suppleant i socialutskottet
Född 1959 (64–65 år)
Politiskt parti Miljöpartiet

Stefan Bruno Nilsson, född 20 maj 1959 i Varberg,[2] är en svensk chefredaktör och politiker (miljöpartist), som var riksdagsledamot (statsrådsersättare respektive tjänstgörande ersättare) för Miljöpartiet 2014–2018 för Stockholms kommuns valkrets.[1]

Stefan Nilsson utbildade sig till socionom och företagsekonom. Han är chefredaktör för webbtidningen Mat & Klimat.[3] Han var vd och chefredaktör för nyhetstidningen Miljömagasinet från juli 2018 till september 2019.

Nilsson var åren 2006–2018 politiker. Åren 2006 och 2014 var han gruppledare för Miljöpartiet i Stockholms stads kommunfullmäktige, där han var huvudansvarig för partiets socialpolitik. Från 2014 var han statsrådsersättare för Per Bolund i riksdagen.[4] Som riksdagsledamot var han socialpolitisk och folkhälsopolitisk talesperson.

Under #metoo-kampanjen 2017 anklagades Nilsson för trakasserier, som han nekade till.[5][6] Han uppmanades av Miljöpartiet att lämna sina politiska uppdrag.[7] Nilsson lämnade Miljöpartiet i november 2017 och blev partilös ledamot i riksdagen.[7] I slutet av februari 2018 begärde han att åter betecknas som miljöpartist i riksdagen;[8] i en skrivelse till riksdagen uppgav han att han åter blivit medlem i Miljöpartiet 11 januari 2018.[9] En tidigare partikollega dömdes den 2 december 2019 av Södertörns tingsrätt för grovt förtal av Nilsson.[10][11]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Stefan Nilsson (MP), Sveriges riksdags webbplats. Läst 10 augusti 2021.
  2. ^ Sveriges befolkning 1990, Version 1.01, Sveriges Släktforskarförbund: Nilsson, Stefan Bruno
  3. ^ ”Mat och klimat – Mat och Klimat” (på amerikansk engelska). http://matochklimat.nu/. Läst 2 december 2019. 
  4. ^ ”Pernilla Stålhammar och Stefan Nilsson ersätter ministrar i riksdagen”. Miljöpartiet. 5 oktober 2014. http://news.cision.com/se/miljopartiet-de-grona/r/pernilla-stalhammar-och-stefan-nilsson-ersatter-ministrar-i-riksdagen,c9655584. Läst 11 augusti 2015. 
  5. ^ Mattsson, Pontus; Muntau, Michelle (10 januari 2018). ”MP-politiker tvingades lämna efter anklagelser: ”Känner mig rättslös””. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/mp-politiker-tvingades-lamna-efter-anklagelser-kanner-mig-rattslos. Läst 5 oktober 2019. 
  6. ^ ”DEBATT: Metoo användes som politiskt vapen mot mig”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/debatt/metoo-anvandes-som-politiskt-vapen-mot-mig/. Läst 5 oktober 2019. 
  7. ^ [a b] Edliden, Ann; Makar, Maria: Utpekad MP-politiker lämnar partiet efter anklagelser – blir politisk vilde, SVT Nyheter, 28 november 2017. Läst 10 augusti 2021.
  8. ^ Mattsson, Pontus: MP-vilde vill åter bli betecknad som miljöpartist, SVT Nyheter, 27 februari 2018. Läst 10 augusti 2021.
  9. ^ Protokoll 2017/18:76 Onsdagen den 28 februari (§ 4), Sveriges riksdags webbplats. Läst 10 augusti 2021.
  10. ^ Pontus Mattsson. ”Tidigare MP-kvinna döms för förtal mot riksdagsledamot”. Arkiverad från originalet den 2 december 2019. https://web.archive.org/web/20191202215305/https://www.svt.se/nyheter/inrikes/dom-i-mal-om-mp-fortal. Läst 2 december 2019.  svt.se, 2 december 2019.
  11. ^ ”Tidigare partikollegan döms villkorligt för grovt förtal”. Hallands Nyheter Varberg - 03.12.2019. http://www.e-pages.dk/hallandsnyhetervarberg/2147/article/1045041/6/1/external/?token=b81b6b1f69d5549e34b8f47741d1ab0a. Läst 16 december 2019. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Ledamöter av Sveriges riksdag för Miljöpartiet under mandatperioden 2014–2018
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Stefan_Nilsson_(politiker)&oldid=55767371”