T-64 – Wikipedia

T-64
Ukrainsktillverkad T-64BM Bulat, i Kiev 2021
Generella egenskaper
Typ	Medeltung stridsvagn
Besättning	3 (chef, förare, skytt)
Längd	6,54 m
Bredd	3,60 m
Höjd	2,17 m
Vikt	42,4 ton
Tillverkare	Stridsvagnsfabriken i Charkiv
Antal tillverkade	13108 (1969-1987)[1]
Skydd och beväpning
Skydd	200 mm kompositpansar
Primär beväpning	125 mm slätborrad kanon, L53.5
Sekundär beväpning	en 7,62 mm koaxial ksp PKMT och en 12,7 mm lvksp NSVT
Mobilitet
Motor	5-cylindrig multifuel diesel modell 5TDF 515 kW (700 hk)
Upphängning	Torsionsstav
Hastighet på väg	60,5 km/h
Kraft/vikt	12,2 kW/ton
Räckvidd	500 km, 700 km med utvändiga reservtankar

T-64 är en medeltung stridsvagn avsedd att ersätta de tidigare T-54/55 och T-62 med en avancerad stridsvagn som hade kompositpansar vilket gav betydligt bättre skydd i förhållande till vikten. Likaså infördes automatladdning till kanonen och laddarens plats togs bort vilket gav mer utrymme för vagnchef och skytt samtidigt som totalvolymen av tornet minskade jämfört med T-62. Även motor och bandaggregat var synnerligen avancerade för sin tid.

Den första modellen började produceras 1963 i Sovjetunionen och godkändes av armén 1966. Massproduktionen startade 1967. T-64 var förbehållen de bästa sovjetiska styrkorna, främst de stationerade i Östtyskland, då den höga tekniknivån gjorde tillverkningen dyr. Istället togs T-72 fram som standardstridsvagn, med en förenklad variant för export. Mot slutet av 1970-talet kom ersättaren T-80.

T-64 har till skillnad från T-72 en infraröd sökningsstrålkastare till vänster om kanonen. Ett annat sätt att särskilja T-64 från de övriga Sovjet och ryskbyggda stridsvagnarna är dess bärhjul som är betydligt mindre än på de övriga modellerna.

• T-64R: varianten som är bestyckad med en 115 mm D-68 slätborrad kanon. Det sägs att över 600 byggdes i Sovjet från 1976 till 1981. Ingen av dem är fortfarande i tjänst.
• T-64: Består av flera årsvarianter som är från 1964, 1967 och 1981. Bestyckad med en 125 mm slätborrad kanon. De flesta av den här modellen gjordes om till T-64A-modellen.
• T-64K: ledningsvagn. En uppgradering av den vanliga T-64.
• T-64A: uppgraderad version med förbättrat sikte och rökkastare på sidorna av tornet. Fyra årsvarianter som byggdes är från 1967, 1969, 1972 och 1975.
• T-64A(omgjord): omgjorda från den vanliga T-64.
• T-64B: en helt ny variant från 1975 med förbättrat pansar. Den har också en laseravståndsmätare. Andra varianten kom 1981.
• T-64AK: variant från 1981 med en bensinmotor.
• T-64AM: uppgradering där vissa hade en 6TDF-motor.
• T-64AMK: vidare uppgradering som också möjligen fick en 6TDF-motor.
• T-64BV: uppgraderad variant byggd på T-64B. Den är utrustad med reaktivt pansar och strålningsskydd. T-64BV började tillverkas 1985.
• T-64BVK: ledningsvagnsmodel av T-64BV från 1985.
• T-64BM2: försedd med en 850 hk motor från 1999 och moderniseringen T-64BM2 Bulat 2019
• T-64B-1: omgjorda från T-64A till T-64B från 1984.
• T-64U: den senaste modellen från 1999 som är byggd i Ukraina.
• Taifun 9M15: är en rysk robotstridsvagn baserad på T-64:s chassi. Beväpnad med två 73 mm 2A28 som var monterade på varsin sida av en robotramp på vagnen. Båda två laddades automatiskt. Testades i april 1964 tillsammans med IT-1, men Taifun presterade dåligt och sattes aldrig i tjänst till skillnad från IT-1.

•  Kongo-Kinshasa – 5 T-64BV-1 stridsvagnar levererade från Ukraina 2016.^[2][3][4]
•  Transnistrien – 18 T-64BV i aktiv tjänst.
•  Ukraina – 2.345 var i tjänst från och med 1995, 2.277 från och med 2000 och 2.215 från och med 2005.^[5] För närvarande är cirka 800 i tjänst, 1000+ är förrådsställda och över 130 av de som är i aktiv tjänst moderniserade till T-64BM Bulat. I augusti 2019 hade Ukrainas Kharkiv Armoured-Vehicle Factory (KhBTZ) uppgraderat över 150 T-64BV till den nya modell 2017-standarden, och Lviv Armoured-Vehicle Factory (LBTZ) hade börjat leverera denna modell också. År 2020 hade Ukraina över 720 T-64BV 2017, T-64BM Bulat och T-64BV i drift och 578 T-64 i förråd.^[6]
  • Den illegala och ej erkända Folkrepubliken Donetsk – ett flertal T-64B, T-64BV och T-64BM i drift från och med 2017.^[7]
  • Den illegala och ej erkända Folkrepubliken Lugansk – ett flertal T-64B, T-64BV och T-64BM i drift från och med 2017.^[7]
•  Uzbekistan – 100 i aktiv tjänst 2017.^[8]

•  Sovjetunionen – övertogs av efterföljande stater.
  •  Belarus – okänt antal på 1990-talet. Alla har skrotats sedan dess.
  •  Kazakstan – cirka 50 år 2011.^[9] Alla har skrotats sedan dess.
  •  Ryssland – cirka 4.000 1995. Under 2014 hade Ryssland cirka 2.000 som landet hade tagit ur drift och planerat att skrota, enligt Nato och USA.^[10][11]

• Wikimedia Commons har media som rör T-64.
  Bilder & media

v • r Sovjetiska stridsfordon under kalla kriget (1946–1991) Stridsvagnar IS-3 · T-10 · T-34-85 · T-44 · T-54/T-55 · PT-76 · T-62 · T-64 · T-72 · T-80 Trupptransportfordon Hjulfordon BTR-40 · BTR-60 · BTR-70 · BTR-80 · BTR-152 Bandfordon BTR-50 · MT-LB · BTR-D · PTS Pansarskyttefordon BMP-1 · BMP-2 · BMP-3 · BMD-1 · BMD-2 · BMD-3 Självgående artilleri Eldrörsartilleri 2S1 Gvozdika · 2S3 Akatsija · 2S4 Tiulpan · 2S5 Giatsint-S · 2S7 Pion · 2S9 Nona · 2S19 Msta-S · ASU-57 · ASU-85 Raketartilleri BM-14 · BMD-20 · BM-21 Grad · BM-24 · BM-25 · BM-27 Uragan · TOS-1 · BM-30 Smerch · 2K1 Mars · 2K6 Luna · 9K52 Luna-M · OTR-21 Tochka · OTR-23 Oka · 9K720 Iskander · R-11 Zemlya · R-17 Elbrus · TR-1 Temp Spaningsfordon BRDM · BRDM-2 · GAZ-46 Luftvärnssystem Luftvärnsfordon ZSU-37 · ZSU-57-2 · ZSU-37-2 · ZSU-23-4 · 2K22 Tunguska Robotavfyrningsplattformar 2K11 Krug · 2K12 Kub · 2K22 Tunguska · 9K31 Strela-1 · 9K33 Osa · 9K35 Strela-10 · 9K37 Buk · 9K330 Tor