Formel 1-VM 1989 – Wikipedia

FIA Formula One World Championship 1989
San Marinos Grand Prix 1989.
Allmän information
Säsongsnummer	40
Antal race	16
Start	26 mars 1989
Slut	5 november 1989
Tävlingschef(er)	Roland Bruynseraede
Bilar
Motorer	Ferrari Ford Ford- Cosworth Honda Judd Lamborghini Renault Yamaha
Däckleverantör(er)	Goodyear Pirelli
Deltagande
Antal förare	47
Antal team	20
Mästare
Förarmästerskapet	Alain Prost
Konstruktörs- mästerskapet	McLaren-Honda
◄ 1989 ►

Formel 1-VM 1989 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 26 mars–5 november. Förarmästerskapet vanns av fransmannen Alain Prost och konstruktörsmästerskapet av McLaren-Honda. Säsongen var en av de mest spännande under 1980-talet och loppet i Japan var troligen decenniets höjdpunkt. Anledningen var de många duellerna om mästerskapet mellan Alain Prost och Ayrton Senna, som visserligen var stallkamrater i McLaren men samtidigt bittra rivaler.

• Förare: Alain Prost, Frankrike, McLaren-Honda
• Konstruktör: McLaren-Honda, Storbritannien

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnande förare	Vinnande tillverkare
Brasiliens Grand Prix	26 mars	Jacarepagua	Nigel Mansell	Ferrari	*
San Marinos Grand Prix	23 april	Imola	Ayrton Senna	McLaren-Honda	*
Monacos Grand Prix	7 maj	Monte Carlo	Ayrton Senna	McLaren-Honda	*
Mexikos Grand Prix	28 maj	Mexico City	Ayrton Senna	McLaren-Honda	*
USA:s Grand Prix	4 juni	Phoenix	Alain Prost	McLaren-Honda	*
Kanadas Grand Prix	18 juni	Montréal	Thierry Boutsen	Williams-Renault	*
Frankrikes Grand Prix	9 juli	Paul Ricard	Alain Prost	McLaren-Honda	*
Storbritanniens Grand Prix	16 juli	Silverstone	Alain Prost	McLaren-Honda	*
Tysklands Grand Prix	30 juli	Hockenheimring	Ayrton Senna	McLaren-Honda	*
Ungerns Grand Prix	13 augusti	Hungaroring	Nigel Mansell	Ferrari	*
Belgiens Grand Prix	27 augusti	Spa-Francorchamps	Ayrton Senna	McLaren-Honda	*
Italiens Grand Prix	10 september	Monza	Alain Prost	McLaren-Honda	*
Portugals Grand Prix	24 september	Estoril	Gerhard Berger	Ferrari	*
Spaniens Grand Prix	1 oktober	Jerez	Ayrton Senna	McLaren-Honda	*
Japans Grand Prix	22 oktober	Suzuka	Alessandro Nannini	Benetton-Ford	*
Australiens Grand Prix	5 november	Adelaide	Thierry Boutsen	Williams-Renault	*

Stall/Tillverkare	Nummer	Förare
AGS-Ford	40	Gabriele Tarquini, Italien
	41	Joachim Winkelhock, Tyskland
		Yannick Dalmas, Frankrike
Arrows-Ford	9	Derek Warwick, Storbritannien
		Martin Donnelly, Storbritannien
	10	Eddie Cheever, USA
Benetton-Ford	19	Alessandro Nannini, Italien
	20	Johnny Herbert, Storbritannien
		Emanuele Pirro, Italien
BMS Scuderia Italia (Dallara-Ford)	21	Alex Caffi, Italien
	22	Andrea de Cesaris, Italien
Brabham-Judd	7	Martin Brundle, Storbritannien
	8	Stefano Modena, Italien
Coloni-Ford	31	Roberto Moreno, Brasilien
	32	Pierre-Henri Raphanel, Frankrike
		Enrico Bertaggia, Italien
EuroBrun-Judd	33	Gregor Foitek, Schweiz
		Oscar Larrauri, Argentina
Ferrari	27	Nigel Mansell, Storbritannien
	28	Gerhard Berger, Österrike
Larrousse (Lola-Lamborghini)	29	Yannick Dalmas, Frankrike
		Eric Bernard, Frankrike
		Michele Alboreto, Italien
	30	Philippe Alliot, Frankrike
Ligier-Ford	25	Rene Arnoux, Frankrike
	26	Olivier Grouillard, Frankrike
Lotus-Judd	11	Nelson Piquet, Brasilien
	12	Satoru Nakajima, Japan
March-Judd	15	Maurício Gugelmin, Brasilien
	16	Ivan Capelli, Italien
McLaren-Honda	1	Ayrton Senna, Brasilien
	2	Alain Prost, Frankrike
Minardi-Ford	23	Pierluigi Martini, Italien
		Paolo Barilla, Italien
	24	Luis Pérez Sala, Spanien
Onyx-Ford	36	Stefan "Lill-Lövis" Johansson, Sverige
	37	Bertrand Gachot, Frankrike
		JJ Lehto, Finland
Osella-Ford	17	Nicola Larini, Italien
	18	Piercarlo Ghinzani, Italien
Rial-Ford	38	Christian Danner, Tyskland
		Pierre-Henri Raphanel, Frankrike
		Gregor Foitek, Schweiz
	39	Volker Weidler, Tyskland
		Pierre-Henri Raphanel, Frankrike
		Bertrand Gachot, Frankrike
Tyrrell-Ford	3	Jonathan Palmer, Storbritannien
	4	Michele Alboreto, Italien
		Jean Alesi, Frankrike
		Johnny Herbert, Storbritannien
Williams-Renault	5	Thierry Boutsen, Belgien
	6	Riccardo Patrese, Italien
Zakspeed-Yamaha	34	Bernd Schneider, Tyskland
	35	Aguri Suzuki, Japan

Placering	Förare	Konstruktör	Poäng
1	Alain Prost	McLaren-Honda	76
2	Ayrton Senna	McLaren-Honda	60
3	Riccardo Patrese	Williams-Renault	40
4	Nigel Mansell	Ferrari	38
5	Thierry Boutsen	Williams-Renault	37
6	Alessandro Nannini	Benetton-Ford	32
7	Gerhard Berger	Ferrari	21
8	Nelson Piquet	Lotus-Judd	12
9	Jean Alesi	Tyrrell-Ford	8
10	Derek Warwick	Arrows-Ford	7
11	Eddie Cheever	Arrows-Ford	6
12	Stefan "Lill-Lövis" Johansson	Onyx-Ford	6
13	Michele Alboreto	Tyrrell-Ford	6
14	Johnny Herbert	Benetton-Ford	5
15	Pierluigi Martini	Minardi-Ford	5
16	Maurício Gugelmin	March-Judd	4
17	Andrea de Cesaris	Dallara-Ford[1]	4
18	Stefano Modena	Brabham-Judd	4
19	Alex Caffi	Dallara-Ford[2]	4
20	Martin Brundle	Brabham-Judd	4
21	Satoru Nakajima	Lotus-Judd	3
22	Christian Danner	Rial-Ford	3
23	Emanuele Pirro	Benetton-Ford	2
24	René Arnoux	Ligier-Ford	2
25	Jonathan Palmer	Tyrrell-Ford	2
26	Olivier Grouillard	Ligier-Ford	1
27	Gabriele Tarquini	AGS-Ford	1
28	Luis Pérez Sala	Minardi-Ford	1
29	Philippe Alliot	Lola-Lamborghini[3]	1

Placering	Konstruktör	Poäng
1	McLaren-Honda	141
2	Williams-Renault	77
3	Ferrari	59
4	Benetton-Ford	39
5	Tyrrell-Ford	16
6	Lotus-Judd	15
7	Arrows-Ford	13
8	Dallara-Ford	8
=	Brabham-Judd	8
10	Onyx-Ford	6
=	Minardi-Ford	6
12	March-Judd	4
13	Rial-Ford	3
=	Ligier-Ford	3
15	AGS-Ford	1
=	Lola-Lamborghini	1
17	Coloni-Ford	0
=	Osella-Ford	0
=	Zakspeed-Yamaha	0
=	EuroBrun-Judd	0

• Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1989.
  Bilder & media