Formel 1-VM 1991 – Wikipedia

FIA Formula One World Championship 1991
Starten av USA:s Grand Prix 1991.
Allmän information
Säsongsnummer42
Antal race16
Start10 mars 1991
Slut3 november 1991
Tävlingschef(er)Belgien Roland Bruynseraede
Bilar
Motorer Ferrari
Ford
Ford-Storbritannien Cosworth
Honda
Ilmor
Judd
Lamborghini
Porsche
Renault
Yamaha
Däckleverantör(er) Goodyear
Pirelli
Deltagande
Antal förare41 (38 per race)
Antal team19
Mästare
Förarmästerskapet Ayrton Senna
Konstruktörs-
mästerskapet
McLaren-Honda
1991

Formel 1-VM 1991 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 10 mars-3 november. Förarmästerskapet vanns av brasilianen Ayrton Senna och konstruktörsmästerskapet av McLaren-Honda. Senna vann här sitt andra och McLaren sitt fjärde mästerskap i rad. Vinnarna hotades endast av Nigel Mansell och Riccardo Patrese i Williams.

Grand Prix 1991

[redigera | redigera wikitext]
Grand Prix Datum Bana Vinnande förare Vinnande tillverkare
USA USA:s Grand Prix 10 mars Phoenix Brasilien Ayrton Senna McLaren-Honda *
Brasilien Brasiliens Grand Prix 24 mars Interlagos Brasilien Ayrton Senna McLaren-Honda *
San Marino San Marinos Grand Prix 28 april Imola Brasilien Ayrton Senna McLaren-Honda *
Monaco Monacos Grand Prix 12 maj Monte Carlo Brasilien Ayrton Senna McLaren-Honda *
Kanada Kanadas Grand Prix 2 juni Montréal Brasilien Nelson Piquet Benetton-Ford *
Mexiko Mexikos Grand Prix 16 juni Mexico City Italien Riccardo Patrese Williams-Renault *
Frankrike Frankrikes Grand Prix 7 juli Magny-Cours Storbritannien Nigel Mansell Williams-Renault *
Storbritannien Storbritanniens Grand Prix 14 juli Silverstone Storbritannien Nigel Mansell Williams-Renault *
Tyskland Tysklands Grand Prix 28 juli Hockenheimring Storbritannien Nigel Mansell Williams-Renault *
Ungern Ungerns Grand Prix 11 augusti Hungaroring Brasilien Ayrton Senna McLaren-Honda *
Belgien Belgiens Grand Prix 25 augusti Spa-Francorchamps Brasilien Ayrton Senna McLaren-Honda *
Italien Italiens Grand Prix 8 september Monza Storbritannien Nigel Mansell Williams-Renault *
Portugal Portugals Grand Prix 22 september Estoril Italien Riccardo Patrese Williams-Renault *
Spanien Spaniens Grand Prix 29 september Catalunya Storbritannien Nigel Mansell Williams-Renault *
Japan Japans Grand Prix 20 oktober Suzuka Österrike Gerhard Berger McLaren-Honda *
Australien Australiens Grand Prix 3 november Adelaide Brasilien Ayrton Senna McLaren-Honda *

Stall, nummer och förare 1991

[redigera | redigera wikitext]
Stall/Tillverkare Nummer Förare
AGS-Ford 17 Italien Gabriele Tarquini, Italien
Frankrike Olivier Grouillard, Frankrike
18 Italien Fabrizio Barbazza, Italien
Sverige Stefan "Lill-Lövis" Johansson, Sverige
Benetton-Ford 19 Brasilien Roberto Moreno, Brasilien
Tyskland Michael Schumacher, Tyskland
20 Brasilien Nelson Piquet, Brasilien
BMS Scuderia Italia (Dallara-Judd) 21 Italien Emanuele Pirro, Italien
22 Finland JJ Lehto, Finland
Brabham-Yamaha 7 Storbritannien Martin Brundle, Storbritannien
8 Storbritannien Mark Blundell, Storbritannien
Coloni-Ford 31 Portugal Pedro Matos Chaves, Portugal
Japan Naoki Hattori, Japan
Ferrari 27 Frankrike Alain Prost, Frankrike
Italien Gianni Morbidelli, Italien
28 Frankrike Jean Alesi, Frankrike
Fondmetal-Ford 14 Frankrike Olivier Grouillard, Frankrike
Italien Gabriele Tarquini, Italien
Footwork
(Footwork-Porsche, Footwork-Ford)
9 Italien Michele Alboreto, Italien
10 Italien Alex Caffi, Italien
Sverige Stefan "Lill-Lövis" Johansson, Sverige
Jordan-Ford 32 Frankrike Bertrand Gachot, Frankrike
Tyskland Michael Schumacher, Tyskland
Brasilien Roberto Moreno, Brasilien
Italien Alex Zanardi, Italien
33 Italien Andrea de Cesaris, Italien
Lambo-Lamborghini 34 Italien Nicola Larini, Italien
35 Belgien Eric van de Poele, Belgien
Larrousse (Lola-Ford) 29 Frankrike Eric Bernard, Frankrike
Frankrike Bertrand Gachot, Frankrike
30 Japan Aguri Suzuki, Japan
Leyton House-Ilmor 15 Brasilien Maurício Gugelmin, Brasilien
16 Italien Ivan Capelli, Italien
Österrike Karl Wendlinger, Österrike
Ligier-Lamborghini 25 Belgien Thierry Boutsen, Belgien
26 Frankrike Érik Comas, Frankrike
Lotus-Judd 11 Finland Mika Häkkinen, Finland
12 Storbritannien Julian Bailey, Storbritannien
Storbritannien Johnny Herbert, Storbritannien
Tyskland Michael Bartels, Tyskland
McLaren-Honda 1 Brasilien Ayrton Senna, Brasilien
2 Österrike Gerhard Berger, Österrike
Minardi-Ferrari 23 Italien Pierluigi Martini, Italien
24 Italien Gianni Morbidelli, Italien
Brasilien Roberto Moreno, Brasilien
Tyrrell-Honda 3 Japan Satoru Nakajima, Japan
4 Italien Stefano Modena, Italien
Williams-Renault 5 Storbritannien Nigel Mansell, Storbritannien
6 Italien Riccardo Patrese, Italien

Slutställning förare 1991

[redigera | redigera wikitext]
Placering Förare Konstruktör Poäng
1 Brasilien Ayrton Senna McLaren-Honda 96
2 Storbritannien Nigel Mansell Williams-Renault 72
3 Italien Riccardo Patrese Williams-Renault 53
4 Österrike Gerhard Berger McLaren-Honda 43
5 Frankrike Alain Prost Ferrari 34
6 Brasilien Nelson Piquet Benetton-Ford 26,5
7 Frankrike Jean Alesi Ferrari 21
8 Italien Stefano Modena Tyrrell-Honda 10
9 Italien Andrea de Cesaris Jordan-Ford 9
10 Brasilien Roberto Moreno Benetton-Ford 8
11 Italien Pierluigi Martini Minardi-Ferrari 6
12 Finland JJ Lehto Dallara-Judd[1] 4
13 Belgien Bertrand Gachot Jordan-Ford 4
14 Tyskland Michael Schumacher Benetton-Ford 4
15 Japan Satoru Nakajima Tyrrell-Honda 2
16 Finland Mika Häkkinen Lotus-Judd 2
17 Storbritannien Martin Brundle Brabham-Yamaha 2
18 Italien Emanuele Pirro Dallara-Judd[2] 1
19 Storbritannien Mark Blundell Brabham-Yamaha 1
20 Italien Ivan Capelli Leyton House-Ilmor 1
21 Frankrike Eric Bernard Lola-Ford[3] 1
22 Japan Aguri Suzuki Lola-Ford[4] 1
23 Storbritannien Julian Bailey Lotus-Judd 1
24 Italien Gianni Morbidelli Ferrari 0,5

Slutställning konstruktörer 1991

[redigera | redigera wikitext]
Placering Konstruktör Poäng
1 Storbritannien McLaren-Honda 139
2 Storbritannien Williams-Renault 125
3 Italien Ferrari 46,5
4 Italien Benetton-Ford 38,5
5 Storbritannien Jordan-Ford 13
6 Storbritannien Tyrrell-Honda 12
7 Italien Minardi-Ferrari 6
8 Italien Dallara-Judd 5
9 Storbritannien Brabham-Yamaha 3
= Storbritannien Lotus-Judd 3
11 Storbritannien Lola-Ford 2
12 Storbritannien Leyton House-Ilmor 1
13 Frankrike Ligier-Lamborghini 0
= Italien Lambo-Lamborghini 0
= Frankrike AGS-Ford 0
= Italien Fondmetal-Ford 0
= Storbritannien Footwork-Porsche 0
= Italien Coloni-Ford 0
  1. ^ JJ Lehto tävlade för BMS Scuderia Italia.
  2. ^ Emanuele Pirro tävlade för BMS Scuderia Italia.
  3. ^ Eric Bernard tävlade för Larrousse.
  4. ^ Aguri Suzuki tävlade för Larrousse.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]