Gallium – Wikipedia

Gallium
Nummer
31
Tecken
Ga
Grupp
13
Period
4
Block
p
Al

Ga

In
ZinkGalliumGermanium
[Ar] 3d10 4s2 4p1
31Ga



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa69,723 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet5 904 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt302,91 K (30 °C)
Kokpunkt2 477 K (2 403 °C)
Molvolym11,80 × 10-6 /mol
Smältvärme5,59 kJ/mol
Ångbildningsvärme258,7 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie130 (136) pm
Kovalent radie126 pm
van der Waalsradie187 pm
JonisationspotentialFörsta: 578,8 kJ/mol
Andra: 1 979,3 kJ/mol
Tredje: 2 963 kJ/mol
Fjärde: 6 180 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Ar] 3d10 4s2 4p1
e per skal2, 8, 18, 3
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd1; 3[1]
Oxider (basicitet)amfoterisk
Elektronegativitet1,81 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturortorombisk
Ljudhastighet2 740 m/s
Elektrisk konduktivitet6,78·106 A/(V × m)
Mohs hårdhet1,5
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Galliumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
69Ga 60,1 %
Stabil
71Ga 39,9 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Gallium är ett metalliskt grundämne. Det har egenskapen att när det hålls i handen tillräckligt länge så smälter det, då det har en smältpunkt på +30°C. Bland metallerna delas denna egenskap enbart med francium (smältpunkt +27°C) och cesium (smältpunkt +28°C). Kvicksilver smälter vid −39°C och rubidium vid +39°C.

Galliums densitet är högre i flytande fas än i fast, vilket är en ovanlig egenskap hos metaller. Denna egenskap delas endast med vismut och germanium. Metallen är mycket mjuk och silverglänsande, och är vid rumstemperatur beständig mot luft och vatten, men angrips av halogener och syror. Kemiskt påminner den starkt om aluminium.

Galliums största användningsområde är som beståndsdel i halvledare, till exempel GaN och GaAs.

Gallium är unikt på det sättet att det har en hög kokpunkt. Det kan därför användas i högtemperaturtermometrar som mäter från rumstemperatur till extrema temperaturer.

Den utnyttjas vidare i lågsmältande legeringar (med tenn smältpunkt 232°C) som används som smältsäkringar och värmeväxlare.

Gallium förutsågs 1871 av Dmitrij Mendelejev och upptäcktes 1875 av fransmannen Paul-Émile Lecoq de Boisbaudran när han studerade mineral från Pyrenéerna. Han namngav den nyupptäckta metallen efter Gallien, det gamla romerska namnet på hans hemland.[2]

Ämnet är sällsynt (medelhalt 15 g/ton i jordskorpan) och utvinns vanligen ur aluminium- och zinkmineral, där det förekommer i låg halt.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Gunnar Hägg, Allmän och oorganis kemi, Almqvist & Wiksells 1963, sid 606.
  2. ^ Man bör dock notera att upptäckarens namn, Le Coq, betyder "tuppen" på franska, det vill säga Gallus på latin, vilket lett till ett ifrågasättande av namngivningen. Se Gallium på Elementymology & Elements Multidict för en något utförligare utläggning. Se även Gallium på WebElements.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]