Praseodym – Wikipedia

Praseodym
Nummer
59
Tecken
Pr
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

Pr

Pa
CeriumPraseodymNeodym
[Xe] 4f3 6s2
59Pr



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa140,90765 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet6 640 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1 204 K (931 °C)
Kokpunkt3 793 K (3 520 °C)
Molvolym20,8 × 10-6 /mol
Smältvärme6,89 kJ/mol
Ångbildningsvärme296,8 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie185 (247) pm
Kovalent radie165 pm
JonisationspotentialFörsta: 527 kJ/mol
Andra: 1 020 kJ/mol
Tredje: 2 086 kJ/mol
Fjärde: 3 761 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 4f3 6s2
e per skal2, 8, 18, 21, 8, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd4, 3 (svag bas)
Elektronegativitet1,13 (Paulingskalan)
Diverse
KristallstrukturHexagonal
Ljudhastighet2 280 m/s
Elektrisk konduktivitet1,486·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Praseodymisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
137Pr syntetisk 1,28 timmar ε 2,702 137Ce
138Pr {syn.} 1,45 minuter ε 4,437 138Ce
139Pr {syn.} 4,41 timmar ε 2,129 139Ce
140Pr {syn.} 3,39 minuter ε 3,388 140Ce
141Pr 100 %
Stabil
142Pr {syn.} 19,12 timmar ε
β-
2,162
0,745
142Ce
142Nd
143Pr {syn.} 13,57 dagar β- 0,934 143Nd
144Pr {syn.} 17,28 minuter β- 2,997 144Nd
145Pr {syn.} 5,984 timmar β- 1,805 145Nd
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Praseodym är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

År 1841 isolerades en jordart (metalloxid) kallad didymia av svensken Carl Gustaf Mosander. Österrikaren Carl Auer von Welsbach kunde 1885 separera ämnet i två oxider, neodyma och praseodyma, genom upprepad fraktionerad kristallisation av didymnitrat. Praseodymmetall framställades 1904 av Muthmann och Weis genom elektrolys av smält praseodymklorid. Namnet kommer av grekiska praso, purjolök, och didymos, tvilling och syftar på praseodymsalternas gröna färg.[1]

Praseodym är en silvervit mjuk metall som i luft snabbt täcks av ett grönt oxidskikt. Den saknar känd biologisk roll, men varken metallen eller dess salter är giftiga.[1]

Förekomst och framställning

[redigera | redigera wikitext]

Praseodym förekommer i jordskorpan med ca 5–9 ppm i olika lantanoidmineraler. Den isoleras genom jonbyteskromatografi, vätske-vätske-kromatografi eller fraktionerad kristallisering. Metallen kan framställas genom reduktion av vattenfri praseodymklorid eller -fluorid med kalcium.[1]

I naturen förekommer den ofta tillsammans med cerium, bland annat i monazit och bastnäsit.[2]

Praseodym ingår i vissa legeringar med användning inom flygmotorer. Den används även i båglampor för filmindustrin och i projektorer.[1]

  1. ^ [a b c d] Lennartson, Anders (2011). Periodiska systemet. Lund: Studentlitteratur. Libris 12320904. ISBN 9789144070360 
  2. ^ Bra Böckers lexikon, 1979.