Patrick M.S. Blackett – Wikipedia

Patrick Blackett Nobelpristagare i fysik 1948
Patrick Blackett 1948
Patrick Blackett 1948
Patrick Blackett 1948
Född18 november 1897
London, England
Död13 juli 1974
London, England
Bosatt iUnited Kingdom
MedborgarskapStorbritannien Brittiskt
NationalitetStorbritannien Britt
ForskningsområdeFysik
InstitutionerUniversity of Cambridge
University of London
University of Manchester
Imperial College
Alma materOsborne Naval College
Cambridge University
DoktorandhandledareErnest Rutherford
Nämnvärda studenterEdward Bullard
Känd förDimkammare
Kosmisk strålning
Paleomagnetism
Har influerat[[]]
Nämnvärda priserNobelpriset i fysik 1948

Patrick Maynard Stuart Blackett, från 1969 Baron Blackett of Chelsea (Lord Blackett), OM CH FRS, född 18 november 1897, död 13 juli 1974, var en brittisk experimentalfysiker, känd för sina arbeten kring kosmisk strålning och paleomagnetism. Han bidrog också under andra världskriget med råd om militär strategi och utvecklade operationsanalysen.

Akademisk karriär

[redigera | redigera wikitext]
Patrick M.S. Blackett, omkring 1950.

Blackett blev professor vid University of London 1933, University of Manchester 1937[1] och verkade senare vid Imperial College of Science and Technology i London.

Blackett fick Nobelpriset i fysik 1948 för sin utveckling av Wilsons dimkammaremetod och sina upptäckter med denna inom områdena kärnfysik och kosmisk strålning. Han tilldelades Copleymedaljen 1956.

Publikationer

[redigera | redigera wikitext]
  • Fear, War, and the Bomb: The Military and Political Consequences of Atomic Energy (1948)
  • Atomic Weapons and East-West Relations (1956)

Inflytande inom skönlitteraturen

[redigera | redigera wikitext]

Blacketts teori om planeters magnetism och gravitation togs upp av science fiction-författaren James Blish, som citerade Blackett-effekten som den teoretiska grunden bakom sin "spindizzy" antigravitonsframdrivning.

I hans nära vän C.P. Snows romanserie Strangers and Brothers, skymtar aspekter av Blacketts personlighet för den vänster-radikale fysikern Francis Getliffe.[2]

Noter och referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947 Arkiverad 19 augusti 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ A Physicist in the Corridors of Power: P. M. S. Blackett's Opposition to Atomic Weapons Following the War”, Physics in Perspective (Birkhäuser) 1: 136–156, 1999 .

Referenslitteratur

[redigera | redigera wikitext]
  • Mary Jo Nye; Blackett: Physics, War, and Politics in the Twentieth Century, Cambridge, MA: Harvard University Press (2004).

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]