Ragnar Arvedson – Wikipedia

Ragnar Arvedson
Ragnar Arvedson omkring 1918.
Ragnar Arvedson omkring 1918.
FöddRagnar Arved Arvedson
4 december 1895
S:t Lars församling, Linköping, Sverige
Död2 oktober 1973 (77 år)
Hedvig Eleonora församling, Stockholm, Sverige
Utbildad vidDramatens elevskola
IMDb SFDb

Ragnar Arved Arvedson, född 4 december 1895 i S:t Lars församling i Linköping, död 2 oktober 1973 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm, var en svensk regissör, manusförfattare, filmproducent och skådespelare.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Arvedson studerade först vid en målarskola och ett handelsinstitut innan han sökte sig till teatern. Han studerade vid Dramatens elevskola 1914–1917. Därefter engagerades han vid olika teatrar i Stockholm, Göteborg och Helsingborg. Han filmdebuterade som skådespelare 1920 i Rune Carlstens Bomben. Han medverkade sedan i ett 50-tal filmer som skådespelare. År 1935 regidebuterade han med Kanske en gentleman; dessutom skrev han ett 20-tal filmmanus.[källa behövs]

Arvedson är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[1]

Filmografi (i urval)

[redigera | redigera wikitext]

Filmroller

[redigera | redigera wikitext]

TV

[redigera | redigera wikitext]

Regi

[redigera | redigera wikitext]



Manus

[redigera | redigera wikitext]

Teater

[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1919 Vicomte de Nanjac En idealisk äkta man
Oscar Wilde		 Karl Hedberg Dramaten
Claudius
Adjutanten		 Fanvakt
Otto Rung		 Tor Hedberg Dramaten
Sérignan Äventyret
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers		 Karl Hedberg Dramaten
1920 Kabinettssekreteraren Paradsängen
Gunnar Heiberg		 Karl Hedberg Dramaten
1921 Orsino Trettondagsafton eller Vad ni vill
William Shakespeare		 Gustaf Linden Helsingborgs stadsteater
Bob Bennet Rena rama sanningen
James H. Montgomery		 Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
Fredrik Pelikanen
August Strindberg		 Olof Molander Helsingborgs stadsteater
Gino Riccardi Otrogen
Roberto Bracco		 Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
Erik Bratsberg Min ska du bli!
Ernst Fastbom		 Robert Johnson Helsingborgs stadsteater
1922 Freddie Neville Flickan i bilen
Wilson Collison och Avery Hopwood		 Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
Edward Luton Cirkeln
W. Somerset Maugham		 Mathias Taube Helsingborgs stadsteater
Ferdinand Flamman
Hans Müller-Einigen		 Rudolf Wendbladh Helsingborgs stadsteater
1923 Percy Jones Din nästas fästmö
Adelaide Matthews och Anne Nichols		 Ernst Eklund Blancheteatern[2]
Sådan är hon
Yves Mirande och Alex Madis		 Tollie Zellman Djurgårdsteatern[3]
Montague Jordan Eliza stannar
Henry V. Esmond		 Gösta Ekman Djurgårdsteatern[4]
Theodor Sten Stensson Stéen från Eslöf
John Wigforss		 Elis Ellis Blancheteatern[5]
1924 Alois Graumüller Grevinnan Lolotte
Leopold Lipschütz		 Ernst Eklund Blancheteatern[6]
Marcel Odygdens belöning
Félix Gandéra och Claude Gevel		 Karin Swanström Blancheteatern[7]
1925 Owen Folliott Maskopi
J. E. Harold Terry		 Rune Carlsten Djurgårdsteatern[8]
1926 Clarence Topping En tillfällig äkta man
Edward A. Paulton		 Einar Fröberg Blancheteatern[9]
1927 Felix Brenner Det farliga året
Rudolf Lothar och Hans Bachwitz		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[10]
Martin Livets gång
Clemence Dane		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[11]
1928 Axel von Fersen Gustaf III
August Strindberg		 Rune Carlsten Oscarsteatern[12]
1929 Hindun Maya
Simon Gantillon		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[13]
Valois de Séparée Hotell Pompadour
Walter Hackett		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[14]
Normie de Wit S.k. kärlek
Edwin J. Burke		 Harry Roeck-Hansen Djurgårdsteatern[15]
James Berridge Så förtjusande människor
Michael Arlen		 Einar Fröberg Blancheteatern[16]
Kyrkoherde Pumphrey Skiljas
Clemence Dane		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[17]
Howard Joyce, advokat Brevet
W. Somerset Maugham		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[18]
1930 Fanères Ett dubbelliv
Henri-René Lenormand
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[19]
Colin Tabret Den heliga lågan
W. Somerset Maugham		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[20]
1931 Anständighetens vällust
Luigi Pirandello		 Anders de Wahl Turné[21]
Häradshövding Abraham Björner Hans nåds testamente
Hjalmar Bergman		 Per Lindberg Vasateatern[22]
Kapten von Schlettow Skomakarkaptenen i Köpenick
Carl Zuckmayer		 Per Lindberg Vasateatern[23]
Max Lawrence Mammas förflutna
Paul Osborn		 Tollie Zellman Vasateatern[24][25]
1932 Gröna hissen
Avery Hopwood		 Gösta Ekman Vasateatern[26]
Presidenten Frihetsligan
Jules Romains		 Per Lindberg Vasateatern[27]
Buster Till Hollywood
George S. Kaufman och Marc Connelly		 Gösta Ekman Vasateatern[28][29]
Den farliga vägen
A.A. Milne		 Anders de Wahl Turné[30][31]
Doktor Henning Urspårad
Karl Schlüter		 Svend Gade Blancheteatern[32]
1933 Oscar Fruns båda män
Félix Gandéra och André Monetzi-Eon		 Karin Swanström Turné[33]
1934 Crémone Domino
Marcel Achard		 Per Lindberg Blancheteatern[34]
En kvinna som vet vad hon vill
Louis Verneuil, Alfred Grünwald och Oscar Straus		 Nils Johannisson Oscarsteatern[35]
1935 Ung kärlek
Samson Raphaelson		 Ragnar Arvedson Konserthusteatern
Turné[36]
1937 Petrowitsch I kärlek BC
Ladislaus Bus-Fekete		 Martha Lundholm Vasateatern[37]
1951 Generalen Ta hand om Amelie
Georges Feydeau		 Hjördis Petterson Intiman[38]
1952 Paul Tabourier I kväll i Samarkand
Jacques Deval		 Per Gerhard Vasateatern[39]
1961 Mr Brownlow Oliver!
Lionel Bart		 Sven Aage Larsen Oscarsteatern[40]
1963 General Etienne Lonségur Victor eller När barnen tar makten
Roger Vitrac		 Mimi Pollak Dramaten
1965 Stengästen Don Juan
Molière		 Ingmar Bergman Dramaten[41]
Tiggaren Yvonne, prinsessa av Bourgogne
Witold Gombrowicz		 Alf Sjöberg Dramaten
1967 Gèricault Flickan i Montreal
Lars Forssell		 Jackie Söderman Dramaten
1972 Kammarherre Stockman Vildanden
Henrik Ibsen		 Ingmar Bergman Dramaten

Regi

[redigera | redigera wikitext]
År Produktion Upphovsmän Teater
1935 Han, hon och han
Design for living		 Noël Coward
Översättning Carlo Keil-Möller		 Blancheteatern

Scenografi

[redigera | redigera wikitext]
År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1930 Ett dubbelliv
Une vie secrete		 Henri-René Lenormand
Översättning Elsa Thulin		 Harry Roeck-Hansen Blancheteatern

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Hitta graven
  2. ^ ”Din nästas fästmö”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22053&pos=16. Läst 4 april 2016. 
  3. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 7. 3 juli 1923. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1923-07-03/176/7. Läst 26 juli 2015. 
  4. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 6. 11 augusti 1923. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1923-08-11/215/6. Läst 26 juli 2015. 
  5. ^ ”Sten Stensson Steen från Eslöf”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22159&pos=18. Läst 4 april 2016. 
  6. ^ ”Grevinnan Lolotte”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22161&pos=20. Läst 4 april 2016. 
  7. ^ ”Odygdens belöning”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22162&pos=21. Läst 5 april 2016. 
  8. ^ Bo Bergman (2 juni 1925). ”Svag start på Djurgårdsteatern”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1925-06-02/146/9. Läst 29 december 2015. 
  9. ^ ”En tillfällig man”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22173&pos=36. Läst 6 april 2016. 
  10. ^ ”Det farliga året”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22185&pos=38. Läst 7 april 2016. 
  11. ^ ”Livets gång”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22186&pos=39. Läst 7 april 2016. 
  12. ^ ”Gustaf III”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22272&pos=69. Läst 5 juni 2015. 
  13. ^ ”Scen och Film”. Dagens Nyheter: s. 9. 19 mars 1929. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1929-03-19/77/9. Läst 7 april 2016. 
  14. ^ ”Hotell Pompadour”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22192&pos=46. Läst 7 april 2016. 
  15. ^ ”Scen och Film”. Dagens Nyheter: s. 12. 30 maj 1929. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1929-05-30/144/12. Läst 2 januari 2016. 
  16. ^ ”Så förtjusande människor”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22106&pos=47. Läst 7 april 2016. 
  17. ^ ”Skiljas”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22107&pos=48. Läst 7 april 2016. 
  18. ^ ”Scen och Film”. Dagens Nyheter: s. 13. 29 november 1929. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1929-11-29/326/13. Läst 7 april 2016. 
  19. ^ ”Ett dubbelliv”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22109&pos=50. Läst 8 april 2016. 
  20. ^ ”Den heliga lågan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22110&pos=51. Läst 8 april 2016. 
  21. ^ Manstad, Margit (1987). Och vinden viskade så förtroligt. Stockholm: Läsförlaget AB. sid. 98. Libris 7673797. ISBN 91-7902-067-4 
  22. ^ Bo Bergman (26 augusti 1931). ”Hans nåds testamente: Spelöppning hos Ekman, starten god”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1931-08-26/230/1. Läst 3 januari 2016. 
  23. ^ Bo Bergman (23 oktober 1931). ”Köpenick-kaptenen på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 5. https://arkivet.dn.se/sok/?searchTerm=&fromPublicationDate=1931-10-23&toPublicationDate=1931-10-23. Läst 27 augusti 2015. 
  24. ^ ”Mammas förflutna”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14405&pos=347. Läst 11 juli 2015. 
  25. ^ Rq (22 november 1931). ”Tre lördagspremiärer: 'Mammas förflutna' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 4. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1931-11-22/318/4. Läst 27 augusti 2015. 
  26. ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 12. 19 mars 1931. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-03-19/77/12. Läst 16 april 2016. 
  27. ^ Bo Bergman (15 april 1932). ”Frihetsligan”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-04-15/101/14. Läst 27 augusti 2015. 
  28. ^ ”Till Hollywood”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14581&pos=350. Läst 11 juli 2015. 
  29. ^ Bo Bergman (24 april 1932). ”'Till Hollywood': Premiär på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-04-24/110/1. Läst 27 augusti 2015. 
  30. ^ ”Teater Musik Film: Glad höst i landsorten”. Dagens Nyheter: s. 8. 30 augusti 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-08-30/235/8. Läst 11 maj 2016. 
  31. ^ Manstad, Margit (1987). Och vinden viskade så förtroligt. Stockholm: Läsförlaget AB. sid. 124. Libris 7673797. ISBN 91-7902-067-4 
  32. ^ ”Urspårad”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22060&pos=69. Läst 10 april 2016. 
  33. ^ Bo Bergman (18 april 1933). ”'Fruns båda män' och 'Leendets land'”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/tidning/1933-04-18/103/1. Läst 16 mars 2017. 
  34. ^ ”Domino”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22072&pos=81. Läst 11 april 2016. 
  35. ^ ”Teater Musik Film: Inför Oscarsteaterns premiär”. Dagens Nyheter: s. 10. 4 oktober 1934. https://arkivet.dn.se/tidning/1934-10-04/269/10. Läst 9 mars 2019. 
  36. ^ Petterson, Hjördis; Kretz Inga Maria (1983). Rosor & ruiner. Stockholm: Prisma. sid. 79. Libris 7407145. ISBN 91-518-1680-6 
  37. ^ ”I kärlek....Bc”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14236&pos=403. Läst 30 april 2016. 
  38. ^ Ebbe Linde (6 oktober 1951). ”Feydeau på Intiman”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1951-10-06/270/8. Läst 6 mars 2016. 
  39. ^ ”I kväll i Samarkand”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14105&pos=462. Läst 5 maj 2016. 
  40. ^ Folke Hähnel (15 september 1961). ”'Oliver' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-09-15/250/20. Läst 22 augusti 2015. 
  41. ^ ”Don Juan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/don-juan-0. Läst 21 oktober 2015. 

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Ragnar Arvedson
Filmregi
Filmmanus
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ragnar_Arvedson&oldid=54783052”