Olympiska vinterspelen 1952 – Wikipedia

Olympiska vinterspelen 1952
Grenar	22 grenar i 6 sporter
Deltagare
Nationer	30
Aktiva	694
Män	585
Kvinnor	109
Värdskap
Land	Norge
Ort	Oslo
Arena	Bislett stadion
Invigning	14 februari 1952
Spelen öppnades av	Prinsessan Ragnhild av Norge
Läste deltagarnas ed	Torbjørn Falkanger
Elden tändes av	Eigil Nansen
Avslutning	25 februari 1952
← Sankt Moritz 1948 Cortina d'Ampezzo 1956 →

Olympiska vinterspelen 1952, de sjätte (VI) olympiska vinterspelen, var de första som inte förlades till typiska turistorter, utan till Norges huvudstad Oslo. De blev det vanliga folkets OS. Ännu en skillnad var att denna gång fick de aktiva tävla på låglandsnivå, varigenom problem med höghöjdsanpassning inte existerade. Spelen blev en verklig publiksuccé eftersom inte mindre än cirka 533 000 åskådare såg spelen på plats. Det var en storslagen siffra för de olympiska vinterspelen. Man kan jämföra med 1936, då spelen hölls i Garmisch-Partenkirchen, när 135 000 åskådare setts som spelens genombrott publikmässigt.

Den olympiska elden tändes inte i Olympia utan i födelsehuset av Sondre Norheim i Morgedal. Under den 220 kilometer långa sträckan till Oslo var 94 skidåkare delaktig som bärare av facklan. Den sista bäraren var Fridtjof Nansens barnbarn Eigil.^[1]

De allra flesta tävlingarna gick av stapeln i huvudstaden själv eller dess absoluta grannskap – Nordmarkaterrängen/Holmenkollen. Endast storslalom och störtlopp måste anordnas i Norefjell cirka 60 km från Oslo. Tävlingarna, som arrangerades i "vintersportens hemland", ansågs av många vara mycket väl arrangerade.

För Sveriges del blev spelen en stor missräkning. Framförallt gällde detta längdskidåkningen, där de gamla stjärnorna, som sopade undan allt motstånd i Sankt Moritz, den här gången inte orkade hålla tempot, och några färdigutvecklade yngre fanns ännu inte att uppbringa.^[2] Mora-Nisse var den bäste svensken i de individuella tävlingarna med en femte- och en sjätteplacering, trots att han, som det senare visade sig, tävlade med en halsinfektion. Finland och Norge dominerade längdtävlingarna.

Även för de mellaneuropeiska nationerna var spelen en besvikelse, eftersom man inte tog hem samtliga alpina guldmedaljer.

Skridskotävlingarna dominerades av norske Hjalmar Hjallis Andersen, som vann de tre längre distanserna.^[1] Ishockey var som vanligt en affär för Kanada, som tog hem det femte guldet av sex möjliga.

• Bandy

30 länder deltog i spelen.^[1] För Nya Zeeland och Portugal var det de första vinterspelen. Tyskland skickade enbart deltagare från Västtyskland.

      Värdnation (Norge)

Pl.	Nation	Guld	Silver	Brons	Totalt
1	Norge	7	3	6	16
2	USA	4	6	1	11
3	Finland	3	4	2	9
4	Tyskland	3	2	2	7
5	Österrike	2	4	2	8
6	Kanada	1	0	1	2
6	Italien	1	0	1	2
8	Storbritannien	1	0	0	1
9	Nederländerna	0	3	0	3
10	Sverige	0	0	4	4
11	Schweiz	0	0	2	2
12	Frankrike	0	0	1	1
12	Ungern	0	0	1	1
Total		22	22	23	67

• Olympiska rörelsen
• Officiell rapport
• Program för olympiska vinterspelen 1952

Wikimedia Commons har media relaterad till Olympiska vinterspelen 1952.

v • r Olympiska spelen Sommarspelen Aten 1896 • Paris 1900 • Saint Louis 1904 • Aten 1906 (Inofficiellt) • London 1908 • Stockholm 1912 • Berlin 1916¹ • Antwerpen 1920 • Paris 1924 • Amsterdam 1928 • Los Angeles 1932 • Berlin 1936 • Helsingfors 1940¹ • London 1944¹ • London 1948 • Helsingfors 1952 • Melbourne 1956 • Rom 1960 • Tokyo 1964 • Mexico City 1968 • München 1972 • Montréal 1976 • Moskva 1980 • Los Angeles 1984 • Seoul 1988 • Barcelona 1992 • Atlanta 1996 • Sydney 2000 • Aten 2004 • Peking 2008 • London 2012 • Rio de Janeiro 2016 • Tokyo 2020 • Paris 2024 • Los Angeles 2028 • Brisbane 2032 Vinterspelen Chamonix 1924 • Sankt Moritz 1928 • Lake Placid 1932 • Garmisch-Partenkirchen 1936 • Sankt Moritz 1940¹ • Cortina d'Ampezzo 1944¹ • Sankt Moritz 1948 • Oslo 1952 • Cortina d'Ampezzo 1956 • Squaw Valley 1960 • Innsbruck 1964 • Grenoble 1968 • Sapporo 1972 • Innsbruck 1976 • Lake Placid 1980 • Sarajevo 1984 • Calgary 1988 • Albertville 1992 • Lillehammer 1994 • Nagano 1998 • Salt Lake City 2002 • Turin 2006 • Vancouver 2010 • Sotji 2014 • Pyeongchang 2018 • Peking 2022 • Milano–Cortina 2026 • Franska Alperna 2030 • Salt Lake City 2034 Övrigt Antikens olympiska spel • Internationella olympiska kommittén ¹ Inställda på grund av världskrig