Christina Hellman – Wikipedia
Christina Hellman | |
Född | Kristina Margareta Hellman[1] 16 september 1942 Norrköpings Sankt Olai |
---|---|
Utbildad vid | Teaterhögskolan i Malmö |
IMDb SFDb |
Christina Hellman, född Kristina Margareta Hellman 16 september 1942 i Norrköpings Sankt Olai, är en svensk skådespelare.[2]
Hon utexaminerades 1967 från Statens scenskola i Malmö, där hon gick i samma klass som bland andra Stig Engström, Sten Ljunggren och Barbro Oborg[3] Hon tillhörde därefter Norrköping-Linköping stadsteaters fasta ensemble 1967-1972.
Filmografi
[redigera | redigera wikitext]- 1972 – Firmafesten
- 1973 – Bröllopet
- 1974 – Jorden runt med Fanny Hill
- 1976 – Bel Ami
- 1982 – Polisen som vägrade svara (TV-serie)
- 1982 – Flickan som inte kunde säga nej (TV-serie)
- 1985 – En ettas dagbok (TV-serie)
- 1986 – Våren i sjuan (TV-serie)
- 1992 – Rederiet (TV-serie)
- 1996 – Anna Holt – polis
Teater
[redigera | redigera wikitext]Roller (ej komplett)
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges befolkning 1990: Hellman, Kristina Margareta
- ^ ”Christina Hellman”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=69744&iv=OVERVIEW. Läst 1 maj 2013.
- ^ ”Tidigare studenter, 1967”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1967.pdf. Läst 23 november 2017.
- ^ Ruth Halldén (25 september 1973). ”'Den girige', Praktpjäs med praktfulla insatser”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-25/260/16. Läst 20 augusti 2015.
- ^ Ingmar Glanzelius (21 september 1974). ”Theodorakis: Skönheten blir till ett vapen”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-09-21/257/18. Läst 18 mars 2018.
- ^ Ruth Halldén (24 augusti 1975). ”Riksteatern: Brecht svept i sorgflor”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-08-24/228/15. Läst 2 december 2017.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. På Stan 28. 26 december 1988. https://arkivet.dn.se/tidning/1988-11-26/322/100. Läst 7 maj 2019.