Andrakammarvalet i Sverige 1932 – Wikipedia

Andrakammarvalet i Sverige 1932
Sveriges riksdags andra kammares 230 platser
Statsminister före valet; Felix Hamrin; Frisinnade folkpartiet	Ny statsminister ; Per Albin Hansson; Socialdemokraterna

Andrakammarvalet i Sverige 1932 hölls den 17-18 september 1932.

Valkampanj

Den 17 juli höll statsminister Ekman tal i Örbyhus i Uppland där han gick till angrepp mot Bondeförbundet som han ansåg vara ett "klassparti", det vill säga endast intresserat av att gynna bönderna.

Den 6 augusti avgick Ekman då det upptäcktes att han för de frisinnades räkning tagit emot en andra check på 50 000 kronor från Ivar Kreuger. En tidigare check på samma belopp var redan känd. Samma dag utsågs finansminister Felix Hamrin till ny statsminister.

Socialdemokraten Ernst Wigforss hade i Storbritannien tagit intryck av John Maynard Keynes nationalekonomiska teorier. Det viktigaste resultatet för valkampanjens del var att socialdemokraterna ville att systemet med nödhjälpsarbeten skulle ersättas med riktiga jobb som betalades med marknadsmässiga löner av staten.

Partiernas valaffischer:

Skydd för svenskt arbete! Förbättra jordbruksfolkets ställning! Välj med Högern
Minns Ådalen - rösta med Arbetarpartiet kommunisterna
Du röstar vid riksdagsvalet under parollen klass mot klass, Det enda parti som i gärning är ett arbetarparti. - Röd, proletär enhetsfront mot borgarfronten o. dess köpta lakejer! - Kommunistiska Partiet
Högern vill beskydda privata beväpnade kårer. Rösta med arbetarepartiet
Arbete och självförsörjning - Rättsordningens värnande - Frihet och försvar - Välj med de borgerliga

Valresultat

För samtliga genom valet invalda riksdagsmän, se Lista över ledamöter av Sveriges riksdags andra kammare 1933-1936.

Parti		Partiledare	Röster			Mandatfördelning
Parti		Partiledare	Antal	%	+− %	Antal	+−
	Socialdemokraterna	Per Albin Hansson	1 040 689	41,7	+4,7	104	+14
	Allmänna valmansförbundet	Arvid Lindman	576 337	23,1	−5,5	58	−15
	Bondeförbundet	Olof Olsson	351 215	14,1	+2,9	36	+9
	Frisinnade landsföreningen	Carl Gustaf Ekman & Felix Hamrin	244 577	9,8	−3,1	20	−8
	Sveriges kommunistiska parti (Kilbomare)	Nils Flyg	132 564	5,3	—	6	+6
	Sveriges kommunistiska parti (Sillénare)	Sven Linderot	74 245	3,0	-3,4	2	−6
	Liberala riksdagspartiet	Eliel Löfgren	48 722	1,9	−1,1	4	+-0
	Svenska nationalsocialistiska partiet	Birger Furugård	15 170	0,6	—	—	—
	Kyrkliga folkpartiet	Ivar Rhedin	8 911	0,4	—	—	—
	Centerpartiet	N.A. Nilsson	2 501	0,1	—	—	—
	Övriga partier	—	175	0,0	—	—	—
	Socialistiska blocket (S + SKP-S + SKP-K)	—	1 247 498	50,0	—	112	—
	Borgerliga blocket (BF + AV + FL + LRP)	—	1 220 851	48,9	—	118	—
Antal giltiga röster			2 495 106	100,00		230
Ogiltiga röster			6 062
Totalt			2 500 769 (67,6 %)

Centerpartiet erhöll endast röster i Stockholms stads, Stockholms län och Örebro läns valkretsar.
Kyrkliga Folkpartiet var främst verksamt i Göteborgs stad och Göteborgs- och Bohusläns valkretsar, där partiet fick 5 633 röster.
Bland de nya invalda riksdagsmännen återfanns bland annat socialdemokraten Tage Erlander och kommunisten Hilding Hagberg.

Regeringsbildning

Den 19 september 1932 gav Gustaf V i uppdrag till Per Albin Hansson att bilda regering. Den nya regeringen, Regeringen Hansson I, tillträdde den 27 september samma år.

Även Bondeförbundets partiledare Olof Olsson ville bilda regering men arbetet avbröts innan det kommit så långt som överläggningar med andra partier eftersom Bondeförbundets partistyrelse inte var intresserad av regeringsmakten. Detta satt i sedan sent 1800-talet då man talade om lantmännen följer endast med till konseljsalens dörr men går inte in, dvs. att bönderna gärna gjorde uppgörelser med andra partier men aldrig satt i regeringen.^[1]

Referenser

Noter

^ Ljunggren, Stig-Björn. ”Bortglömda partiet som lade grunden för Alliansen”. SvD.se. https://www.svd.se/bortglomda-partiet-som-bildade-grunden-for-alliansen. Läst 5 maj 2017.

Övriga källor

SCB: Riksdagsmannavalen 1929-1932
Peter Esaiasson (1990). Svenska valkampanjer 1866-1988. Stockholm: Allmänna förlaget. ISBN 91-38-92035-2

[1] Ljunggren, Stig-Björn. ”Bortglömda partiet som lade grunden för Alliansen”. SvD.se. https://www.svd.se/bortglomda-partiet-som-bildade-grunden-for-alliansen. Läst 5 maj 2017.

[1]